På denna blogg kan du följa våra insatser tillsammans med våra barn i Sihanoukville, Kambodja.Från början ett ideellt initiativ av Britt Strinnholm. Nu har vi bildat en ideell förening - Hjälp Kambodjas Barn. Vi vill skapa goda förutsättningar för barnen att gå i skolan. Vårt fokus ligger på utbildning i engelska så vi har startat en "Speaking School". Bidrag som oavkortat går till verksamheten tas tacksamt emot på bankgiro 691-1275. www.mockelnforeningarna.se/hjalpkambodjasbarn
tisdag 18 december 2012
Nästsista dagen.
Hejhej, gårdagen och idag har sett väldigt lika ut. Börjat båda dagarna med en frukost med Amanda medans mamma och pappa har varit och pratat med massa folk. Sen har vi legat på stranden och badat och solat i flera timmar. Sen igår så åkte vi ut Till barnen vid 5 och hade ett möte med alla barn och vuxna om frukost och sånt. Det gick väldigt bra och alla var nöjda, efter det åkte vi till en resturang och åt. Senare på kvällen så gick vi bort till en bar och spelade biljard och hade det trevligt. På kvällen idag åkte vi först iväg till tandläkaren för att diskutera och sen vidare till barnen. Där pratade vi med flera av barnen om vad de gör på speeking school och sånt. Senare så åkte vi där ifrån och åt på en grekisk resturang, de va väldigt gott. Nu sitter vi vid hotellet och kollar film. Imorgon ska vi till An och sen ta farväl, känns redan nu väldigt jobbigt så det kommer nog bli en känslig stund. Hejdå
måndag 17 december 2012
En dag på stranden
Igår (söndags) så hade vi en stranddag ende massa barn och vuxna. Jag och Amanda började dagen med att gå bort till stället vi skulle till medans de andra åkte tuktuk. Det kändes som vi aldrig kom fram, men tillslut så ser vi att An kommer imot oss och då va vi framme! Då kom det massa glada barn som gav oss lite presenter. Vet inte vad det som va i heter så jag lägger ut en bild istället. Sen gick vi alla ut i vattnet och badade och lekte taxi. Alla barn sjöng massa låtar för oss och vissa svenska låtar de sjöng har jag aldrig hört förut t.ex. Bullfest eller vad den nu kallas:) efter en lång bad tur så bjöd de oss på massa mat och frukt, det var en jättegod gryta som de själva hade lagat och till det fick vi massa bröd och frukt. Det fanns stora meloner bananer och en annan liten frukt som vi inte vet namnet på, den såg ut som en stor vitlök med ett tjockt lila skal. När alla var klara så lekte några i sanden och några hoppade i vattnet igen! Själv blev jag ned grävd av alla, till och med några mammor kom och hjälpte till! Sen hjälpte vi alla till och städa upp och sen åkte alla hem. Detta har varit en av dom absolut bästa dagarna i mitt liv, och så känner de övriga i familjen också! Att se alla så lyckliga och glada får en själv att bli jätteglad. Och maten var det godaste jag någonsin ätit här nere .
Tyvärr funkar det inte med bilderna och jag vet inte hur jag ska göra! Ska försöka på nytt imorn.
Tyvärr funkar det inte med bilderna och jag vet inte hur jag ska göra! Ska försöka på nytt imorn.
fredag 14 december 2012
14 December
Hej på er!
Det är första gången jag gör ett inlägg på denna blogg men det ska nog inte vara några större problem skulle jag tro.
Idag så var inte vädret något vidare utan det var mulet men trots det lyckadessolen tränga igenom ett par gånger så lite färg har man allt fått. Vid halv fem mötte vi upp Mr.An som körde oss vidare till byn där alla barnen bor. Precis som senast när vi var där så möttes vi av glada "Hello" och en massa nyfikna barn. Vi delade ut kläder och skolmaterial och efter det så satt vi bredvid deras speaking school och tittade när de yngre barnen fick göra engelska läxan tillsammans med deras lärare, som då var en äldre elev. Småbarnen plockade blommor som de sprang med till oss, inte en, utan flera gånger om. Tror Rebecca hade en hel bukett tillslut!
Det roligaste på hela kvällen var helt klart att den där nervösa känslan man hade, försvann helt så fort man hade skrattat lite ihop med dem. Vi pratade om fritiden, om jobb, engelskan överhuvudtaget och det de verkade bli mest förvånade över var att jag jobbade samtidigt som jag studerade. De var någonting som de inte gjorde men jag fick försöka förklara att mina skoldagar inte var så långa och att jag inte har någon skola på helgen så därför kan jag jobba så som jag gör.
Innan vi visste ordet av så var det mörkt och vi skulle bege oss tillbaka mot hotellet igen. Men innan vi klev in i taxin så kom alla barn å sa heder och kramade oss och herregud vilken känsla man fick! De har träffat mig i kanske 4 timmar högst och de tycker redan om mig och vill leka med mig. Det här skulle aldrig hända hemma i Karlskoga! De är så oerhört tacksamma för allt man gör och att man bara pratar med dem betyder mycket för dem. Fler personer borde få uppleva detta och se hur människor faktiskt bor och hur de har det. Man får lära sig så fruktansvärt mycket lärorikt och det lär en att inte begära för mycket när man redan har allt som egentligen behövs.
Efter vi hade ätit förut så tog vi med oss maten i kartonger och gav till barnen på gatan och gissa om de blev glada! Det var nog det bästa som hänt under deras dag, om inte så var det i alla fall det bästa på min dag.
PÅ söndag ska vi bada med barnen.
Kram från Amanda
Det är första gången jag gör ett inlägg på denna blogg men det ska nog inte vara några större problem skulle jag tro.
Idag så var inte vädret något vidare utan det var mulet men trots det lyckadessolen tränga igenom ett par gånger så lite färg har man allt fått. Vid halv fem mötte vi upp Mr.An som körde oss vidare till byn där alla barnen bor. Precis som senast när vi var där så möttes vi av glada "Hello" och en massa nyfikna barn. Vi delade ut kläder och skolmaterial och efter det så satt vi bredvid deras speaking school och tittade när de yngre barnen fick göra engelska läxan tillsammans med deras lärare, som då var en äldre elev. Småbarnen plockade blommor som de sprang med till oss, inte en, utan flera gånger om. Tror Rebecca hade en hel bukett tillslut!
Det roligaste på hela kvällen var helt klart att den där nervösa känslan man hade, försvann helt så fort man hade skrattat lite ihop med dem. Vi pratade om fritiden, om jobb, engelskan överhuvudtaget och det de verkade bli mest förvånade över var att jag jobbade samtidigt som jag studerade. De var någonting som de inte gjorde men jag fick försöka förklara att mina skoldagar inte var så långa och att jag inte har någon skola på helgen så därför kan jag jobba så som jag gör.
Innan vi visste ordet av så var det mörkt och vi skulle bege oss tillbaka mot hotellet igen. Men innan vi klev in i taxin så kom alla barn å sa heder och kramade oss och herregud vilken känsla man fick! De har träffat mig i kanske 4 timmar högst och de tycker redan om mig och vill leka med mig. Det här skulle aldrig hända hemma i Karlskoga! De är så oerhört tacksamma för allt man gör och att man bara pratar med dem betyder mycket för dem. Fler personer borde få uppleva detta och se hur människor faktiskt bor och hur de har det. Man får lära sig så fruktansvärt mycket lärorikt och det lär en att inte begära för mycket när man redan har allt som egentligen behövs.
Efter vi hade ätit förut så tog vi med oss maten i kartonger och gav till barnen på gatan och gissa om de blev glada! Det var nog det bästa som hänt under deras dag, om inte så var det i alla fall det bästa på min dag.
PÅ söndag ska vi bada med barnen.
Kram från Amanda
onsdag 12 december 2012
Första kvällen hos barnen
Hallihallå, hade nyss skrivit ett jätte långt inlägg men allt försvann. Så får skriva om allt! Idag har vi faktiskt hunnit med rätt mycket! Vi började dagen med en tidig frukost för att sen åka till den stora marknaden med Mr.An, där köpte vi lite kläder till Rith och hans familj, till oss själva köpte vi frukter och en boll! Efter det så åkte vi tillbaka till hotellet och gjorde oss i ordning för en härlig dag på stranden. Vi låg på stranden rätt länge men gick sedan upp till poolen för lite bad och skugga. När vi alla var klara så vandrAde vi iväg och mötte Mr an igen och åkte iväg till byn, då va vi faktiskt lite nervösa men allt gick jättebra! Alla barnen va så snälla och alla kom fram och hälsade. Då när vi satt där såg vi att lille Rith kom gåendes borta på vägen, då började vi vinka till han och han sprang fram till oss. Mamma började genast gråta av lycka och han va jätteglad. Vi gick senare iväg till deras hur och kollade och gav dom även deras kläder och saker vi hade med, de va så otroligt tacksamma och man såg glädjen i deras ögon! Efter det va det mat dax så vi åkte tillbaka och gick iväg till en resturang lite längre bort. Nu ska vi lägga oss och sova lite och imorn ska vi upp och dra till en skräddare . Hejdå :D / Rebecca
söndag 9 december 2012
Hej alla bloggläsare! Skönt att ni inte har gett upp trots att det inte blivit så mycket skrivet sedan vi kom hem. Det är mycket som ska tas i kapp och trots den stora energikick jag fick i Kambodja, så landar jag så sakta i verkligheten och inser att jag inte hinner allt. Dessutom har jag en förmåga att se till att jag får mer att göra än förut. Jag har bytt skogen mot skolan och fadderbarnen mot barnbarnen och min mamma 91 år. Dessutom utsatte jag mig och Line från något helt förskräckligt som vi egentligen inte vågade. Vi var med i direktsändning i Radio Örebro. Vad gör man inte för kambodjas barn? Jag vågar aldrig lyssna på vad som sades för det kom frågor som jag inte väntat mig och Päivi som ställde dem hade inte läst vår blogg, som hon lovat. Nu får vi se vad som händer för hon ville att vi skulle rapportera direkt från Kambodja och hon lovade att återkomma.
Det som var bra med radion var att jag fick berätta om Mulles loppis och att vi blir sponsrade av dem, dvs Lillemor med personal, alla givare och köpare. TACK!!!!!
Vi kommer och hjälper till när det behövs för ni har gjort att vi kommit till en annan nivå där vi kan uträtta mer.
Just nu sitter Elisabeth, Håkan, Amanda och Rebecka på planet till Bangkok. I morgon får de träffa barnen för första gången. De har varit i Sihanoukville förut men inte mött alla barnen och deltagit i verksamheten. Nu har de i uppdrag att handla frukostar, fixa med tandläkaren och betala för extra matte i en lärares hem på helgerna. Vi har alltså fått nya pengar från Mulles loppis och ska försöka ändra på barnens godisvanor genom att köpa frukostar i skolan. Föräldrarna har alltså inget att ge sina på moronen, det tar för lång tid att koka ris, så de ger dem lite pengar som räcker till godis men inte till mat. Därav kommer alla hål i tänderna för godis är billigt. Amanda har i uppdrag att göra ett kontrakt som barnen måste skriva på och högtidligt lova att byta ut godis mot betald frukost och tandvård. Någon har säkert uppmärksammat att en 0:a fallit bort för lagning av ett hål i föregående blogg. Priset är 10$ för att normalt hål och 15$ för rotfyllning. Jag tror att det hårda dåliga ris som de själva köper, fastnar i tänderna och inte går att borsta bort. Detta påstod den svenska tandläkare som vi förut hade tillgång till, så godis är bara delvis en orsak till tandskadorna. Ensidig kost kan vara en annan och då måste vi börja prata om kost med frukt och grönsaker, något som finns men kanske inte äts. Jag har nog mycket att ta tag i om......
Jag vet att jag ska ta tag i matteproblemet nästa resa. För många elever i klasserna, lärare som vill ha extra undervisning på sin fritid för att tjäna mer pengar dåliga läroböcker samt att staten belönar ett bra mattebetyg tre gånger mer än t.ex. engelska gör att våra elever vill betala 10$/ månad för att få bättre betyg.
Oh, vad gärna jag skulle byta snö och kyla mot sol och varma bad men.....Någon gång i vår åker jag bara någon säger att", Britt jag vill åka den......så hänger jag på. Just nu känns det så bra att veta att nya friska krafter är där och bryr sig och försöker få det bättre för våra fadderbarn.Det ska bli roligt att läsa era blogginlägg. Lycka till och njut av varje minut! Det är så häftigt det ni får uppleva.
Alla sponsorer kommer snart att få ett mail med en glad överrasknin så..Håll ut, vi ger aldrig upp utan vill utveckla vår verksamhet. En varm go´kram till alla från Britt
Det som var bra med radion var att jag fick berätta om Mulles loppis och att vi blir sponsrade av dem, dvs Lillemor med personal, alla givare och köpare. TACK!!!!!
Vi kommer och hjälper till när det behövs för ni har gjort att vi kommit till en annan nivå där vi kan uträtta mer.
Just nu sitter Elisabeth, Håkan, Amanda och Rebecka på planet till Bangkok. I morgon får de träffa barnen för första gången. De har varit i Sihanoukville förut men inte mött alla barnen och deltagit i verksamheten. Nu har de i uppdrag att handla frukostar, fixa med tandläkaren och betala för extra matte i en lärares hem på helgerna. Vi har alltså fått nya pengar från Mulles loppis och ska försöka ändra på barnens godisvanor genom att köpa frukostar i skolan. Föräldrarna har alltså inget att ge sina på moronen, det tar för lång tid att koka ris, så de ger dem lite pengar som räcker till godis men inte till mat. Därav kommer alla hål i tänderna för godis är billigt. Amanda har i uppdrag att göra ett kontrakt som barnen måste skriva på och högtidligt lova att byta ut godis mot betald frukost och tandvård. Någon har säkert uppmärksammat att en 0:a fallit bort för lagning av ett hål i föregående blogg. Priset är 10$ för att normalt hål och 15$ för rotfyllning. Jag tror att det hårda dåliga ris som de själva köper, fastnar i tänderna och inte går att borsta bort. Detta påstod den svenska tandläkare som vi förut hade tillgång till, så godis är bara delvis en orsak till tandskadorna. Ensidig kost kan vara en annan och då måste vi börja prata om kost med frukt och grönsaker, något som finns men kanske inte äts. Jag har nog mycket att ta tag i om......
Jag vet att jag ska ta tag i matteproblemet nästa resa. För många elever i klasserna, lärare som vill ha extra undervisning på sin fritid för att tjäna mer pengar dåliga läroböcker samt att staten belönar ett bra mattebetyg tre gånger mer än t.ex. engelska gör att våra elever vill betala 10$/ månad för att få bättre betyg.
Oh, vad gärna jag skulle byta snö och kyla mot sol och varma bad men.....Någon gång i vår åker jag bara någon säger att", Britt jag vill åka den......så hänger jag på. Just nu känns det så bra att veta att nya friska krafter är där och bryr sig och försöker få det bättre för våra fadderbarn.Det ska bli roligt att läsa era blogginlägg. Lycka till och njut av varje minut! Det är så häftigt det ni får uppleva.
Alla sponsorer kommer snart att få ett mail med en glad överrasknin så..Håll ut, vi ger aldrig upp utan vill utveckla vår verksamhet. En varm go´kram till alla från Britt
tisdag 4 december 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)