Äntligen!

Det är som vanligt över midnatt och jag har fått tillbaka internet.
Förra natten var lång. Jag somnade redan på altanen och för gott före 8.
Det har nog inte hänt förut i mitt liv.
Jo, de andra gjorde samma sak och vi hade dessutom sovit i skift under dagen.
Det gick inte att kontrollera tröttheten för natten hit är kort och när det är läggdags så är det redan morgon.
Försök får ni se!

I dag har vi fungerat nästan normalt.
De nya har förstått att bada här kan man göra i timtal.
ÅÅÅÅÅÅ så skönt!
På em. hittade jag min kamera i en sko.
Trodde att jag glömt den hemma men icke.
Den låg i den sko jag hade på vägen hit dessutom.

Det var helt magiskt att träffa barnen igen.
Är det något som vi infört, så är det nog att kramas.
Även de vuxna har börjat göra det.
Har inte sett khmerer kramas men den glädje som bara kommer ger spontant känslan av att kramas är helt rätt.

Lånade ut min kamera till helt fel person som tog de flesta korten bakifrån.
Det var bara att rensa.
Nog för att jag är usel på att ta kort men jag brukar få med ansiktet på folk inte ryggen.

Har försökt planera de kommande helgdagarna med de äldre barnen som ju inte är barn längre visade det sig.
De hade åsikter, som vi inte kunnat tänka ut och de ville både mycket och mer.
Vart har fogligheten tagit vägen?
Det är vuxna ungdomar vi har, som vågar prata och ta för sig och tänka ut saker utan att vi frågat.
Jättekul!!!!!
Det har jag väntat på.
Inget blev bestämt men vi jobbar vidare på flera alternativ.

Tänk att vi är här!
Så underbart det känns bara internet och mina kameror fungerar.

Jo, jag har två numera en ny utan batteri och en gammal med ny fotograf.

Äntligen är ni här!

Oj, vad du vuxit Rothai

Och du också Pen Nat

Birgitta visar tandborstning. Borde föräldrarna se

Vi som är lite större sitter helst på stolar

Visst kan vi också både med borste och tandpetare