Hemma igen

Dag 15 Hemma igen

Våren, kaffe och toapapper, det har jag saknat mest.

Hej! Jag vågar inte släppa taget om er. Då kanske ni inte hittar tillbaka.
Tänk att en resa bara kan bli så bra!
Vi, B&B är så nöjda. Vi satt i går nyduschade och med de sista rena kläderna på och sammanfattade oss och det som hänt.
Vi gav oss B.
Det går ju alltid att göra något bättre men vi är så tacksamma för alla framgångar och den positiva utvecklingen.
Flow heter det så, det vi är inne i.
Flowen fortsatte hela vägen hem eller nästan .
Ingen AC.
Den skrek bara, så med nervevade rutor i över tre timmar ”blåste” vi till Phnom Penh.
För varje gång jag åker blir resan kortare tycks det.

 Jag har hunnit läsa ut boken på norska och fick lite tårar i ögonen på slutet.
Slutet lästes mellan Arboga och Örebro. (Jussi Adler-Olsen Kvinnen i Buret). LÄS!

 Jag har hunnit njuta av våren genom bussfönstret då och då.
Grodynglen kryllar i dammen och jag har hunnit plantera de grönsaker vi fick.
Det är inte bara vi som tänker. Den andra B frågade Wee hur hon gjorde vår favoriträtt AMOK och om hon kunde köpa kryddor osv. Men hon köpte ett halvt grönsaksland.

Mr.An hade förevisning om plantering och vattning av alla ingredienser. Nu ska vi odla lemmongras, vitlökar och ingefärsrötter av flera olika sorter.
Det ska bli spännande helt klart. Han förväntar sig foton på resultatet, så vi har inget val.
För säkerhets skull delade jag med mig till en odlingssäkrare släkting.
Helt klart blev vi impade  men kände också lite ”haha, där fick ni,” och det fick vi verkligen!
Dessutom har vi ”frogeyes” och andra förtjockningsstavar, så det räcker hela vår livstid.
Är någon intresserad av varm banansoppa, hör av er! Tror inte att den kommer på matsedeln i Högåsen.
Då borde den innehållit potatis.

Mmmm. Vilken njutning med vanligt kaffe. Nu byter jag icke kolsyrat flaskvatten mot denna goda dryck. Utan den skulle jag inte kunna skriva detta för klockan i mitt huvud är 03.00. Det känns i mina ögon.

Om toapappret i Kambodja finns mycket att säga. Det är för det mesta rosa och tunt.
En egenskap är att det löses upp om det blir fuktigt. Det blir små smulor och kanske en tunn korv.
Inte lätt att använda.
Ni får tänka själva här för det är svårt att utförligt beskriva torkandets procedur.
Anledningen till denna konstiga papperskvalitet är, att det anpassats till dimensionen på rören och dess fortsättning.
I Sverige rotrenoverar vi och har torkareffektivt toapapper.

Jag har fler funderingar. Ni vet ingen som vill äga ett kylskåp, plaststolar, plåtbord, en dator, tandläkarbesök osv. i Kambodja?
Allt köpes mot ett kvitto på kostnaden. Själv äger jag en rutschkana och en halv dator.
Försörjningsstöd till mycket fattiga familjer finns också.
Hjalpkambodjas barn har nästan inga pengar kvar på kontot.
Jo, jag är orolig och....”det örner sej”, är inte riktigt min grej.

Min grej är heller inte att hitta blixten på min gamla kamera till bilder i mörker men det lyckades efter mycket tryckande i blindo.
Tyvärr hittade jag inte just det trycket igen, så det blev blixt även i dagsljus, dvs alla kort förstördes.
Till slut blev jag ”skitförbannad och skärpte mig till fotot på grönsakerna.

Tacka vet jag telefonkameran men den kan inte Peter manövrera från sin dator. (Är ni med?)
I telefonen finns mycket videofilm.
Vad gör jag med den?
Sover på saken.
God Natt från B utan &B

ingredienser till sommarens plantering

just nu ett synligt minne

”frogeyes” och förtjockningsstavar till varm banansoppa.

Dagen då vi redan längtar tillbaka.

Dag 13

Dagen då vi redan längtar tillbaka.

I dag blåste det och var molnigt så inga ursäkter för att inte gå till favoritstranden.

På vägen dit blev vi blöta både uppifrån, nerifrån och inifrån.

Det var våra första regndroppar på den här resan.

På vägen hem hade vi sorg.

Det tar ett halvt år innan jag får gå på stranden igen och träffa barnen.

Alla andra som bara kryllade på stranden firar kungens födelsedag.

De är lediga i tre dagar.

Det du Karl XV1! (Skulle vi ha råd med det.)

För varje gång jag åker blir känslorna djupare.

Nej. Jag vill inte stanna längre för jag vill hem till allt och alla där hemma som jag älskar men jag älskar verkligen Kambodja några veckor då och då.

Vi, mailar, visst men det är bara för att utbyta information.

Om jag ska ge mig på en sammanfattning så......pengarna räcker inte till det som numera blivit nödvändigt som sjukvård, ”lärarlöner”, examensbevis, tandläkare osv.

Vi ska jobba hårt för att leta fonder och olika utvägar för att skaffa mer pengar.

Tack Lillemor och alla på Mulles för den utmärkta frukosten.

Den är betald för 6 mån.

Tack Marie för zumbadagen.

Den har betalat tak, stolar,bord, kylskåp och nästan allt av det jag räknat upp ovan.

Tack till de sponsorer som gjorde resan möjlig och inköpet av två datorer.

Nu börjar jag snart att gråta. Vilken stor förändring vi har gjort tillsammans.

Jag har aldrig fått så många kramar som i kväll.

Nu får Birgitta ta över medan jag gråter klart.

De stora händelserna går det lätt att berätta om men det finns så mycket annat också.

Som alla uppriktigt menade frågor om vi mår bra eller är trötta.

Alla vänliga själar som viftar med papper, solfjädrar eller liknande när svetten rinner om oss.

Och när vi var på Bokhor - det fanns minst fyra stödjande eller hjälpande händer när vi klättrade i ”bergen”.

Att bära våra väskor och ryggor är inget vi behöver bekymra oss om.

Det finns så många små gentlemän som bär åt oss.

Mammor ler, pratar och kramas.

Att vi pratar med varandra på vårt egna språk stör inte ett dugg.

Vi förstår varandra så bra ändå.

Vi får massage av både stora och små fingrar och ibland undrar jag om alla Khemerer föds med kunskap i massage.

Gissa om det känns underbart för en som ofta ger massage!

Ytterligare en sak som värmer hjärtat är att lärarna på Speaking School vågar skoja lite med oss.

Men ett mer respektfullt skoj har jag nog aldrig upplevt.

Till exempel så fick vi åka ut först på ”Dansstopp” igår.

Men oj, vad alla skrattade vänligt när Soksal plockade bort oss.

Föräldrarna tyckte också det var kul vilket märktes på alla skratt.

Kanske är det just de här upplevelserna som mest stannar kvar?

Självklart är vi jättestolta över allt vi åstadkommit med struktur på lektionerna

på Speaking School och att lärare och rektorer

på NOP blivit mycket intresserade av tänka matte

och inte bara räkna mekaniskt.

Men att våra barn och ungdomar känner så mycket gemenskap och

ansvar för ”sin” skola är så ”himla gött!” precis som frukosten.

Nästa gång blir v. 43-44, så nu vet ni när ni ska ta ledigt

och få samma upplevelser som vi.

Hör av er alla som är intresserade av något av det vi sysslar med.

Tack alla läsare som vi inte tänker ett dugg på när vi bloggar!

Då skulle vi inte våga skriva.

Godnatt från B&B som fortsätter blogga då och då.

Nästa natt ska vi tillbringa i Bangkok till 01.35.

Sedan sover vi ända hem till Sverige.

Hibiskus 15 m högt träd, som snart är knallgult

 Lärare som lär lärare.

Två av våra föräldrar som är lärare, lär ny pedagogik.  

Plump på ”liv och död.”

Supe´med vårt värdpar.

Webbmaster Lekoun med åskådare

Saturday = Success

Dag 12

Saturday = Success

7.45.Tidigt iväg till trötta lärare som jag spelade Plump med.

Den Plumpen kommer nog att användas liksom så mycket annat, jag har visat.

Jag fick en fin present som tack för tidiga mornar och stort engagemang.

Heja Britt

11.00.Läkarkonsultation för att förstå hur man blir doktor.

Vi fick mycket bra information gratis.

12.00. Möte med Lekoun och datorinköp.

Det tog nästan två timmar innan han kollat att allt var installerat t.ex. English – English ,Khmer _-English osv. Internetmodem köptes på ett annat ställe.

Så skönt när någon vet och kan.

Tänk att vi äger datorer!

Det är så ofattbart.

Är ni beredda på mail?

Britt och Lekoun köper datorer. Han visste allt och Britt satt som ett ”frågande” frågetecken.

14.00. Inköpt yoghurt och macka intogs hos Mr.An.

Sedan satte vi ut tipsfrågor och repeterade med barnen de sånger vi skulle framföra.

!5.45 kommer de första föräldrarna, uppklädda och förväntansfulla.

Maten till första frågan tas fram och så börjar Den stora förvirringen.

Den förvirringen går inte att beskriva, men många försökte förklara hur en tipskupong fylls i och folk gick runt och klurade och fyllde i tipslappar efter bästa förmåga.

Barnen läste för föräldrarna men det blev ändå ett svårrättat resultat.

Tack Birgitta.

Vann gjorde Sat Ratana. (Grattis Anders och Caroline.)

Snopet, hunden åt upp halva första tipsfrågan, dvs. baconet på frukostfrågan.

Tre timmar varade festen. When I see your face i tre stämmor var klart bäst.

Den var önskad av just det – Britt.

B&B deltog i en danstävling och ja, det var många aktörer av olika slag men många älskade helt klart att uppträda.

En ROLIG fest med många minnen.

!9.00 kom vi till 117 vårt kära rum.

Dusch, kära sköna dusch.

Jag duschade med kläderna på först, sedan utan men då tvättade jag dem med tåknip och fotrullningar.

20.00 tog vi oss över gatan till Ho´s Kitchen.

Där var det buffe´.

Vid varje bord stod dessutom en kock vid en sorts grill och lade för oss.

Dit går vi inte mer för vi blev sådär otäckt mätta.

I morgon får vi sova till vi vaknar dvs. ingenting väcker oss.

Jag har lärt mig ställa min telefon för väckning.

Det var ju inte svårt när jag bara försökte men jag får inte bort det, dvs det kommer att ringa olika tider varje dag i veckan tills någon mig närstående kan hjälpa mig.

B&B är både bra och bäst på mycket men inte teknik.

Sova klarar vi bra och bäst är vi på att få saker gjorda.  

Den gamla och havet

Är vi välkomna här?

Nästa veckas frukostprotein hänger på tork.

Kvällens DJ Seylongs pappa.

Vad fick vi egentligen i glasen? Kallt var det i alla fall.

Snyggaste invigningsbandet fixat av Wee

 We are all the Winners.

Sokhy förklarar tipspromenaden.

Våra ”speakers” Soksal och Theary. Allt tas på två språk.

Kolla instrumenten och körens uppställning.

Vissa har dansen i blodet

Mailee kör dansen på bordet.

Andra omgången Ganganstyle

Tredje gången ”Mammanstyle”. Kolla Wee, hon har det helt klart.

Stolleprov enligt likafördelningsprincipen.

Dag 11

Stolleprov enligt likafördelningsprincipen.

Birgitta räknar just nu riskort medan jag bloggar.

Vet inte vad som är värst.

Vi ska ha tipspromenad med en fråga om antalet riskorn i en petflaska.

Mrs.An (Wee eller Vy som hon stavar,) kom med ett helt kilo ris i en påse.

Som tur var glömde vi det.

Jag har varit i hotellets kök och tiggt lite men de gav mig kokt ris.

Det måste vara svårräknat.

Till slut fick jag lite okokt, under mycket fnitter och nu fyller Birgitta kapsyler till andra ringen.

Dit är det 500. Nu vet ni det.

Risräkning, först i flaskan och sedan högen som delas upp på kapsyler.

Denna tipspromenad kommer att gå till historien som den första i Kambodja.

Just att ingen gjort något liknande gör det så svårt.

Tänk er själva hur lång tid det tar att förklara för Mr.An att vi vill ha en frukostportion att visa och fråga hur mycket den kostar.

Den ska stå i kylskåpet inplastad tills det är dags.

Detta ska hans fru förstå och inte glömma i morgon bitti.

När jag kom till skolan i morse på darrande ben, så fick jag visa mattematerialet för två lärare och en rektor. De hade djupa veck i pannan som jag tolkade som ointresse eller ja, lite negativt.

MEN de var mycket intresserade och ska beställa ganska mycket till i höst av tärningar och div. spel.

Det visade sig att de aldrig spelat något med en tärning eller flyttat ”pluppar.”

De senare finns inte att köpa här. Jag hade några kvar(tack Gunilla) och sedan fick jag köpa till små schackpjäser.

Vi prövade och spelade matte så till slut gick det runt i deras huvuden.

Därför ska jag tillbaka 8.00 i morgon igen och besvara frågor och ta upp beställningar.

WHAO, jag var ”hög” när jag gick från skolan.

Nästa resa ska vi spela ”Fia med knuff”.

Det ser jag verkligen fram emot.

Vi har övar och sjungit och förklarat och tja....”festen” kan bli bra men det kommer att hända mycket oväntat.

Det är nog ingen ide´att fundera.

I kväll när vi övat färdigt ville barnen inte gå hem.

De hade satt stolarna i en ring precis som i går och bara väntade.

På vad då undrade jag?

-Ni får gå hem nu. Icke, de ville inte förstå.

-Vad väntar ni på?

Var min dumma fråga.

Knäpptyst länge till någon viskade ”change places”.

Det blev alla ekorrar byter bo igen och det skreks och skrattades och de slogs om platserna.

Som tur var gick inga stolar sönder.

Det blir nog lugnare med ”Fia med knuff”.

Nu måste B&B sova.

Hjärnorna fungerar inte så bra i hetluften och svettandet gör dem urlakade på något sätt.

En kokande hjärna är inte till så stor nytta har vi märkt, särskilt inte när man ska blogga.

Kanske duger den till risräkning.

Natti, natti!

Alla på språng

Vilket härligt hår alla tjejer har. Här är Lyly.

Sopea, Lylys lillasyster har vad?

Här sitter man på bordet och äter. Mailee matas.

Den stora laddardagen.

Dag 10

Den stora laddardagen.

Vi sov tills vi vaknade.

Det har vi bara gjort en gång tidigare, så det kändes lyxigt.

Inte en vindpust och inget uppifrån heller så vi orkade bara gå till stranden framför hotellet.

Där är vi nästan ensamma numera.

Vi gör all träning i vattnet för det är både för varmt och för soligt att gå.

Vi vill ju inte komma hem med elefanthud.

Jag har kommit på många bra och jobbiga vattengympa-rörelser.

Sanden är så perfekt på botten men ibland sätter jag foten på en ”komocka” och tycker lite synd om den som bor där och har byggt och garnerat så snyggt.

Det blev mycket upp och ner i vattnet och fram och tillbaka på stranden för frågorna till en tipspromenad klurades fram i min hjärna när jag rörde på mig och endorfinerna rann till.

Birgitta tog ett kort som hon kallar” Den gamla och havet.”

                                          ” Den gamla och havet.”

Jag läser en deckare på danska eller norska.

Det går inte så fort och jag är förundrad över hur många ord det är som skiljer och som jag får gissa mig till. Birgitta är inne på franskt 1800-tal??????ifall någon undrar.

Tipspromenaden a la Korpen är klar men inte utskriven på engelska och tipslapparna inte gjorda.

MEN vi är på G och närmar oss dagen S som i Success .

OK jag medger att jag är nervös.

Ingen i det här landet har gått en tipspromenad.

Var fick vi det ifrån?

Vi laddade på stranden för ett möte med huvudrektorn om extra matte som våra barn går hem till läraren och får. Från den 15 maj är det slut med det. I en privat skola ska inte sådant ske och vi blev bemötta med respekt och tacksamhet. Han förstod direkt att vi aldrig skulle kunna förklara för sponsorer att man betalar för skola på heltid och sedan extra matte på kvällstid hemma hos läraren. På den del av skolan där han själv arbetar är detta förbjudet och han visste inte om att det har fortsatt på den skola där våra barn går. Vad SKÖNT att vara av med det problemet.

Sedan kom det roliga.

Hembesök till två små barn som fick pengar.

Föräldrarna hamnade nästan i extas.

Nu kunde det läckande taket lagas och barnen kunde få skor.

Jag förstår känslan och lyckan hos dem.

Det är nog varje människas dröm att det plötsligt bara ska ”regna” pengar till det som man aldrig skulle kunna spara ihop till.

I kväll övade vi på de barnens uppträdande och Sreysor spelade med Kimsry på ett hittills aldrig skådat instrument.

Vi ska köpa det och Birgitta ska träna in Gubben Noa.

Jag ska ”sjunga”.Jämfört med tjejernas framträdande blir det en antiklimax.

Vi får ta det när vi bara har eleverna på prisutdelningen på söndag.

I dag lekte vi -Hur mycket är klockan farbror Lejon? och -Alla ekorrar byter bo

Då använde vi alla stolar som vi numera har.

Ungarna och jag hade kunnat hålla på att byta stol hela natten, så roligt var det.

Kimsry ryckte upp alla som fuskade och bara bytte i sidled på stolarna, i stället för tvärs över.

(Detta måste vi leka på nästa kalas.)

Birgitta höll koll på Speaking school och vad som gjordes där.

Vi är fortfarande helt imponerande över våra ”lärare”.

Hur kunde denna ide´ med Speaking school bli så rätt.

Ibland är det så skönt att en dröm kan få bli sann.

Nu laddar jag för ännu ett rektorsmöte, då jag ska visa mitt material i matte.

Då har jag i alla fall försökt.

God Natt från B&B

städning av stranden

Städningen ledda av två engelsmän

              Bra läsställning för hon med ryggproblem.
                  Tyvärr, ”pissmyror” mellan tårna.

                 När tuc-tucen står still är det bara att smyga in.

               Duktiga musikanter på lånade instrument

   Beslutsprocess och omröstning om.......

    .....vilka som ska vara presentatörer på lördag.

    Fullt ös. Alla fuskar utom Britt

Sångövning

                                         

Den stora svettdagen!

Dag9

Den stora svettdagen!

Tack och lov kommer inga dagar tillbaka!

Först var allt som vanligt med bra frukost och en mattelektion men sedan.......bankbesöket blev nästan lite som jag anade, fullt av krångel, oväntade regler,strul och överraskningar.

Mr.An fick för sig att Canadian bank var den bästa, men de kan inte kolla våra kort med banker i Sverige. Därför skulle vi högst få ut 2000$ på varje kort.

Sedan fick vi använda uttagsautomaten till uttag för att få ett kvitto som visade något.

När vi sedan äntligen skulle ta ut pengar hos kassören så var kontokorten spärrade för 2000$.

Vi skulle pröva oss fram till ett godkänt belopp. DÅ BYTTE JAG BANK.

På den vanliga banken var det inga problem men det blev det när vi skulle öppna ett sparkonto till Mr.An. På kontot skulle det alltid finnas minst 500$ annars blev det böter.

Däremot så fick han ett kontokort där han kan ta ut när han (vi)behöver.

Allt detta tog två timmar.

Vi har kollat datorer. I-pad finns nästan inte och de är dyrare datorer så det får vi köpa i Sverige om det ska köpas. På stormötet i kväll så kom datorfrågan upp och de är mycket efterlängtade.

Det hela kommer säkert att sluta med att vi får hyra Mr. Ans förrum och sitta där på golvet som vi gjorde i kväll när vi hade festmöte med alla ”lärare”.

Mr.An har haft redovisningsmöte med B&B.

Det var massor av kvitton på vart alla pengar tagit vägen och några av dem var inte så kul.

En tredje tandläkaromgång behövs för alla är inte klara men pengarna tog slut.

(Snälla någon, var kan vi söka pengar till tandläkarbesök?)

De tråkigaste kvittona var på extra matte som ges hemma hos olika lärare.

Extralektioner är nödvändiga för att klara både skolmatten och science.

650$ har vi betalat sedan jul. för matten.

Jag ska stämma träff med rektor i morgon och fråga en massa om just detta.

Han vet om problemet men måste också göra något åt det.

Går man i en privat skola, så borde lärarna vara skyldiga att ge bra undervisning.

Jag har alltid undrat över varför mitt huvud är så stort.

Det måste bero på alla svettkörtlar som sitter där och jag borde ha svettränna runt halsen och ett stuprör med utlopp neråt hålfoten.

Birgittas svettkörtlar är mer jämt fördelade.

Det är full fart på planeringen av invigningsfesten. Gissa vad de små väljer att framföra?

JO. G..är första bokstaven.

Det ordnar sig säkert på något sätt men inte av sig självt. 

Nervösast är nog barnens föräldrar för de har aldrig varit med om något liknande och aldrig sett sina barn uppträda.

Vi har en ide´om hur en tipspromenad kan se ut men.....

I kväll tog jag mig en Red Snapper. Så god,mmmm.

Nej den är inte drickbar utan har ben.

Nej den har aldrig gått för det är en delikat fisk, tom. godare än gös.

Nu börjar jag längta efter er därhemma, min stora familj alla vänner osv.

Ändå behövs jag jättemycket här.

Vi gör en enorm skillnad, så stor så det kan vi aldrig förstå.

B&B har djupa tankar ibland men vad och hur khmererna tänker om oss vet vi egentligen inte.

Vi ser bara vad de visar och det är enorm glädje och tacksamhet.

Önskar bara att jag kunde skicka den till er!

God Natt från B&B

                               Kolla på TV-soffan på sängbordet eller är det bordssängen?
                               Den lyfts förmodligen ner på natten så
                               att madrassen på ryggstödet kan rullas ut.

                                          Kolla också håret på Sreylongs syster tre månader.

                                  Mr.An fär hjälp att öppna konto.
                                  Den vita skärmen används som bakgrund när de tar kort.

                                 Lunch på Starfish.
                                 Ser ni det unika mörka brödet med linfrö från Sverige?

                                          Träning inför lördagen. Ett proffs lär ut.

                                          Snart dansar alla

Skrattdagen

Dag 8

Skrattdagen.

I natt levererades bloggen mellan 2.00 och 3.00 för Peter var ute och kom inte hem förrän 21.00. Nu vet ni det. På det här hotellet stängs Internet av varje gång som skärmsläckaren går på. Numera kan jag logga in själv för jag har gjort det många gånger för nattpersonalen kan inte. När jag har kniven på strupen, dvs Peter som väntar i Sverige, så kan jag även det jag inte tror mig om. Tack Peter för att du tvingar mig att inte bli kärringgammal.

Detta är förklaringen på skrattdagen. Jag är trött. Jag ställde klockan en timma för tidigt och när vi kom till matsalen upptäckte Birgitta detta. Vad gör vi här nu? Var hennes fråga. Detta är en omöjlighet i mitt liv och har nog aldrig inträffat förut. ( Berätta inte detta för mina närstående, att gå upp en minut för tidigt, gör jag bara i Kambodja.) Det är bättre att skratta åt eländet än att gå och gräma sig en hel dag men jag hade ju behövt sova just denna morgon. Därför har vi skrattat åt det mesta för det har inte funnits några spärrar.

Vi var verkligen förberedda inför dagens mattelektion. Det var tur för rektorn var på besök. Den vanliga läraren talade i mobiltelefonen. Vi förklarar och visar men det är helt nytt tänk för dem att i ”hexagonen” så används alla räknesätt och det är inte så lätt att fatta när man annars bara tar ett i taget. Det blir mycket funderande och det är ju precis det vi vill, få eleverna att tänka. Jo, det gick bra men inte utan problem. Vi ska dit igen och repetera och fortsätta med nya klurigheter. Rektorn vill mycket men når vi lärarna? Jo, vi ska drilla några på söndag, så får rektorn ta resten. Jag har studerat barnens räknebok när Birgitta fick händer och fötter omskötta. Då kom jag fram till att, tillsammans skulle vi bli oslagbara, bokens teori och vår praktik.

Kom igen B&B ni kan!

                                                    M som i massage och manikyr

Jag har gjort en Aloe Vera-massage. Birgitta gjord en annan och även annat (se bilden.) Det var säkert bra men.....jag tror att den intryckta magen åkt ut igen och ryggen är och förblir ett problem. Jag lämnade en svettpöl på golvet för det droppade svett från näsan ner i andningshålet. Det som hände var att jag fick lättare att tänka. Birgitta däremot blev flummig vilket syns på kortet.

Det är dåligt med turister på stranden nu men vattnet är så ”gött”. Vi tar ett hårt träningspass varje dag i vattnet. Helt slut blir jag i kroppen så varför denna massage?

Massor av skratt på passet med Speaking school. De minsta gjorde Gangnam style i regnet och vi försökte köra ”Kan du vissla Johanna” och lite annat tok när vi slutat ”Do it read it!” Vilka ungar vi har! Vi fick Jack Fruit av en snäll mamma. Mmmmmmm

I kväll åt vi Kammusslor, Scallops. Något så gott har jag aldrig ätit. Himmelskt tyckte vi båda, så det får bli avskedsmiddag på söndag. Som tur är, det är långt dit. Vi njuter varje minut.

Hälsningar från B&B som tyvärr behöver sova.  

                                          Så här hälsas läraren välkommen.

                                          M som i makalös

                                          Även här Gangnam style

                                          Himmelskt goda Kammusslor.