Hej alla läsare!
Hur ska jag beskriva
gårdagens upplevelse?
Det gäng förväntansfulla ungdomar
som 7.00 åkte iväg i tre minibussar, skulle jag velat intervjua på
deras eget språk.
Jag har nog aldrig saknat just det som den här
dagen.
Vad vet ni egentligen, hur tänker ni och vad ser ni som
inte jag ser?
Vad upplever ni och vad var bäst och mest intressant?
Pekfingrarna var hela tiden med och
huvudena vreds runt och ögonen kikade både på nära och på långt
håll.
Tror ändå att palatset eller pagodan
med silvergolvet och alla olika buddafigurer i silver, guld och jade
var mest spännande. (Där fick jag inte ta kort.)
Vi berättade inte mycket utan de fick
uppleva och visa varandra, resonera och beundra. Ingen drog iväg
eller utmärkte sig.
Vilket gäng vi har!
De är så tighta och
håller ihop.
Det är ingen som är utanför utan alla tycks ha samma
”status”.
Den som tar mest plats, Soksal, var på uttagning till
”Idol.”.
Han får veta i maj om han kommer med.
Soksal är kul och vågar fråga högt
och skämta med alla.
Saknade honom, men tänk om han går vidare!!
Vi vill att alla ska lyckas och det är
så viktigt för de yngre att se att alla har möjligheter.
Jag vill ge er alla upplevelsen av
Phnom Penh.
Kimsry tyckte – det är häftigt att
få åka hit och se men jag vill bo i min stad.
Jag vet att de kom lyckligt hem och att
de var trötta och nöjda.
Det var jag också när vi väntade på
planet och hela vägen hem.
Jag planerade min dag i bussen från
Arlanda men – verkligheten kom emellan, som min kompis säger.
Planeringen var att ni skulle få min
blogg tidig kväll men.....
Vilken resa det blev!
Mycket nya
kunskaper om universiteten och om skolbetyg, hur skolresultat mäts i
olika poäng i olika kurser, som t. ex. har 100 p som högst i vissa
årskurser och 150 i andra.
För att få nya kunskaper själv måste
jag ha grundkunskaper, som gör att jag kan ställa rätt frågor för
att få rätt påfyllning för en vidgad förståelse.
Det känner jag att barnen fick i Phnom
Penh.
Nu kan de fylla på utifrån sina upplevelser, som säkert är
helt andra än mina.
Jag har varit flera gånger på de platser vi
besökte.
Därför kunde jag njuta av att bara se på våra ”barns”
aha-upplevelser.
Jag greps av deras allvar i kyrkan, hur
de bad och tände ljus, helt naturligt.
Det hade jag inte väntat mig
men jag blir ” fundersam” eller känner mig ”korttänkt”
många gånger om dagen i mitt möte med Kambodja.
Aldrig har jag upplevt den svenska
luften så skön att andas!
Ingen vattenflaska, ingen fuktsvettig
hud, inga toalettproblem.
Å vad jag älskar att komma hem igen till
våren.
//Britt
En buss behövde tanka. Den fick
skjutas framåt och tappas på bensin för den skulle haft diesel.
Tömningen tog 45 min.
|
Mr. An beställde som vanligt fisksoppa
och ris till sig och sin fru. Ingen snaskar och tuggar som honom.
|
Visst ser det gott ut? Alla var hungriga
efter första sightseeingen. Lyly häller på en god ketchupliknande
sås på maten.
|
700 reel + dricka. Vi åt alla 73 för
85$ framför ett nöjesfältet
|
Några barn hann med en åktur på en
sorts radiobilar innan alla utan en enda protest satte sig i
bussarna.
|
Äntligen får vi se en flodarm av
Mekong River.
|
Så smutsigt. Här vill vi inte ramla
i.
|
Alla samlade utanför The Royal King
Palace.
|
Vi tittar nyfiket in överallt. Här
har många kungligheter och ministrar tagits emot.
|
Chanta undrar hur de har klippt det här
trädet?
|
Kimsry är inte kunglig men poserar
framför trappan som kungen använder för att komma upp på sin
elefant.
|
Nu kommer vi efter att ha bett och tänt
ljus i Wat Phnom en gammal pagoda på ett berg.
|
Stötta med fot? Tom.i PP tar man vad
man haver.
|
Ett annat av huvudstadens problem.
Fungerar elen? Jo, men jag förstår inte hur!
|