Sista dagen med gänget. Snyft!

Hej alla läsare!

Jag är hemma igen!

Jag sitter på en stol och skriver.

Skönt!

Resan hem via Kirirom gick fort och bra.

Vattenfallen i Kirirom låg sex km. bort i skogen och jag vet inte om vi hade lust att gå dit så, det vi såg var en utkiksplats där vinden lät olika beroende på hål i de gamla träden.

Det kändes friskt och svalt så högt upp i bergen.

Ser ni hålen i trädet.
De lät och liksom hoade och veeeeen.

Utsikten imponerar inte på oss men - ja, vad tyckte våra ungdomar?

Klättra runt i bergen var nog roligare.

Ser ni den ilskna blicken på mig?
Vågade inte ta fler kort på brudparet.

Dessa växter fanns på träden och skulle passa bra i Högåsen också men jag vågade inte köpa några plantor. Nederbörden kanske räcker men inte graderna. 

Vattenfallen var snarare en strid ström.

Där sitter khmerfamiljerna på bord och gottar sig.

Det gjorde vi också för vi hade köpt mat för 45$ till 34 barn, ris och kyckling.

Gör om det om ni kan!

Wee hade dessutom med matsäck för barnens hemfärd.

Bevisat, Britt var här.

Sokhy, min kille sedan 9 år, som vill bli elektriker.
Hoppas, hoppas!

Typisk familj som njuter på ett bord i Kirirom.

Våra tjejer njuter också.

Några killar kunde inte hålla sig utan badade.
Tror de åkte hem utan kalsonger i jeansen.

Det var stort kramkalas när vi skildes.

Tomas hade vunnit mångas hjärtan under sin långa vistelse bland barnen och på sin khmer-undervisning.

Kom tillbaka Tomas!

Britt don´t go, stay!

Jag blir ledsen när jag tänker på er för jag saknar er så!

Ni berikar mitt liv.

 Flörtisen Thim byter adress med Caroline

Snygga skyltar på nya flygplatsen i PP.

Tjejer ska ha midja men jag har fått rismuffinsvalkar.

Bort, bort, bort och det fort!

Det gick fort att komma hem för vi var trötta efter en lång, lång dag och tre timmar i Bangkok mellan 22.30 och 1.30.

Kämpa, kämpa, inte sova, gå, läs, ät, prata och sov på planet i 11t.

Okej inte bara muffins.
Håll- dig- vaken- godis, melon glass och grädde.

Klarade att sova sittande i 9 timmar för inga småbarn satt där bak hos oss.

Kämpat tills nu utan att erkänna jetleg. 

Äntligen har jag gympat igen!

Fick tänka till lite extra och en låt hade stannat i Kambodja men..............Ho ä´ tebaks!

//Britt