Sorgligt... 170427

Hej alla läsare!

Det är en sorgens dag.

Mr An får inte följa med oss till Sverige.

Varför vet vi inte. Saimen och hans pappa får åka och det är ju det viktigaste men......

Kambodja är Kambodja.

Vi hade en härlig dag på stranden efter att ha undervisat i åk 7 på morgonen.

Nytt nagellack, massage, god mat och en spännande bok på en nästan öde strand.

Det var bara vi som badade då och då.

Säsongen är slut.

Vi har tagit avsked av barnen.

Det är alltid sorgligt.

Tomas sjöng med dem och vi fick var sin mortel i trä!!!!!!

Vi fick också många brev att dela ut.

Det har varit en intensiv dag för oss men det känns så bittert att gå och lägga sig och veta att vi måste åka utan Mr.An.

Planen är att träna i morgon så att jag blir riktigt trött, packa, handla och vänta på taxi.

21.15. går planet till Bangkok.

Då flyger Saimen och hans pappa för första gången.

 Visst följer ni med nästa gång?

Då ska det inte vara så här varmt.

Jag kommer att blogga snart igen och berätta om Saimen och hans pappa.

Tack för att ni orkat läsa!

//Britt

Sämre fotograf än mig får ni leta efter. Jag har fotat Tomas armar så att de ser ut som Karl - Alfreds, han med spenaten.

Massagen var skön i alla fall.

Fish Amok och Tom Jam soup curry med lime juice. Vilken fest!

Britt! Vi är tillbaka nu! Kanha och Sopeak har varit på fmiljens lilla gård tills nu. Där finns tre kor som pappa sköter och så odlar de lite ris och majs.

Soklim, Sievly och Sievmey visar mig en mangoklase som är mogen om några veckor.

Blir det mål?

Perfekt träff i stolen. Stor uppfinningsrikedom hos barnen.

Mr.An plockar "potatis" till Ingrid, Tomas fru. Tomas samlar också alla kärnor han kan hitta till en kompis. Vi har peppar och chilli som vi köpt av Wee. Det kan vi sälja av till alla smakglada. Han med stort H i Högåsen vill inte ha  öron som fladdrar. Det känns nog bara så, för jag har aldrig fått se fenomenet "örfladder" även om jag testat med några flingor av Wees superstarka chilli.

John har fått en flaxande, blinkande, låtande fiskmås.

"Örker inte!" 170426

Hej alla läsare!

Precis så känns det.

 - Örker inte!

Så sa´mina elever ibland och nu förstår jag känslan.

Energin är slut trots att viljan finns.

Värmen slår nog alla rekord.

Tränade 7.10 i morse.

Senare går inte för vattnet blir för varmt och solen steker på huvudet.

Mitt hår är gult som solen numera trots att jag försöker att alltid vara i skuggan.

Vi smyger oss efter husväggarna när vi ska gå någonstans.

Idag varvi på Antaractvib School åk 8.

Jättekul! 

Läraren ville ha dit oss i morgon igen, så det får bli före badet.

Sista dagen ska jag till stranden igen.

Så det så!

Vi (jag) har städat i Speaking Schools bokhyllor.

Så dammigt och så öörk....men det som inte används, är det dumt att spara på.

Vi har ett nytt spel där eleverna får bilda egna meningar från verb. pronomen och tid.

Låter inte kul men....En elev sa- förra veckan gick jag på toaletten och en annan sa-  jag flyttar mitt hus varje dag.

Meningarna är korrekta men innehållet........I går såg jag en ko som åt en katt?????

Nej, där gick gränsen. inga poäng.

Vi hade fyra olika spel med oss till London school i kväll som vi prövade på fyra grupper.

Kimsry och Sopeak, som går i klassen hjälpte oss.

Vi hade superkul!

Läraren ville att jag skulle köpa material till skolan.

Bra beröm eller hur?

Vore det inte så varmt skulle vi orka mer.

Vi är också nervösa för att Mr.An och Saimen och hans pappa inte får visum och kan resa med oss. Vilket "skitland" detta är. Ingen rättvisa alls.

Så godtyckligt på något sätt, precis som trafiken.

Jag är jätteglad  varje gång jag tar mig till hotellet på cykel eller tar mig över gatan.

Inte en trafikregel gäller om det inte sitter en polisman i varje gathörn.

Hem , ljuva hem, snart kommer jag.

Jag ska bara göra så mycket jag hinner först.

//Britt

Lekplats på en privat engelsk skola där Theary är lärare. Det är nästan dubbelt så dyrt att gå här som i skolan vi betalar för.

Lyckligast ibyn är Mengkong på en nyköpt beg. cykel. Tack Tomas med sponsorer! Nu har killen en EGEN cykel. I bakgrunden ser ni taket på Speaking School. Det läcker verköligen som ett såll. Bredvid ser ni skrutthuset som Sokhys familj bor i.

Lyckliga Lisa har fått pengar till skor och väska. 

Det har Parkday också fått. Jag blir alltid så lycklig när jag ser den här goé killen. - The flips were free, sa han och kramade mig. Usch, för rem mellan tårna! Så ont det gör! Jag har varken plats eller skinn för flip- flops.

Vi har fått ett tak! 170425

Hej alla läsare!

Tänk att få bli så otroligt glad!

Jag flög upp från stolen och bara jublade, sprang och slog en trumvirvel på Tomas dörr och dansade in och tjoade.

 - Vi har fått ett tak

Han är ju alltid lika lugn och frågade hur då?

Av min bästa kompis!

Tänk att ha så goa bästisar!

Det har jag och jag blir helt rörd över hur många fantastiska människor jag känner.

Kambodja har gett mig mycket jobb men också så mycket annat, som inte går att värdera, bl.a. lycka.

Min glädje resulterade i två pass på gymmet i dag.

Jag missade ju gårdagen då jag väntade på  magsjukan, som inte kom.

Så dumt!

Vi var i skolan och lyssnade.

Jo, till en början gjorde vi det men så ryckte det i de gamla lärargenerna och vips fick eleverna annat att tänka på.

Jo, vi har tränat på Min hatt den har tre kanter. 

Kom på sången en natt bara så där och det blev jättekul men svårt.

Vi gör också fel.

Ett stort + Tomas kan sjunga. 

Nu har nog de flesta regnkläder.

Även våra elever växer och de som de fick för två år sedan är för små och utslitna.

Vilken kul dag! 

34 grader visserligen men när vi gick hem från gymmet efter 21.00 , tyckte vi det var som en skön sommarkväll, ni vet en så´n som det bara finns ett fåtal av.

Ingen kyckling mer men en liten, liten god pizza blev det på hemvägen.

Vilken lyckans ost jag är!

//Britt, i sin guldålder.

Vad skrattar eleverna åt? Ser ni Sreymot och Yongchon?

                                         

De skrattar åt Tomas. Han lär dem - Min hatt den har......på engelska med rörelser. Visst kan ni den också?

Mailee och Sophea i "nya" regnkläder.

liksom Lay Kimlong.

En gren på en buske på grannens tomt. Alla plockar blad som används för att få en god smak på soppa. Bladen luktar så gott. Om jag vill ha torkade blad med hem? Ja, hum, ne?. Ska jag verkligen börja koka soppa igen? Hör av er om ni vill ha! 

Så klart att John är med. 

Magsjuka 170424

Hej alla läsare!

Har ni gått och väntat på att få magsjuka?
Tomas har haft det i natt och i dag.

Eftersom vi ätit samma saker, så trodde jag att jag skulle få det.
Därför har jag suttit ute i skuggan och läst ut min vattenskadade bok.
Jag vet, en dålig ursäkt men boken var bra, bara 645 sidor och jag kunde ju ha drabbats.
Då hade vi säkert skyllt på kycklingkiosken men nu kan vi gå dit fler gånger.

Vanan kan ju inte tas med hem.

Undrar ni varför jag har en vattenskadad bok?
Den blev liggande på toagolvet i går natt och så gick ett rör sönder så att det sprutade varmvatten över den.
Har ni läst en vattendrypande 645 sid. tjock pocket?
Jag var bara tvungen att göra det.
Den heter;  Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Tomas är bättre men lite tagen.
Själv laddar jag för morgonträning och en blöt natt trots både air-con och fläkt.

Det är den enda fördelen med mitt mörka rum utan skrivbord.
Glömde priset $20.

Karandanes lillebror och föräldrar är hemma.
Pojken bröt nyckelbenet när han cyklade omkull.
Benen ligger lite omlott på det brutna stället men läker nog ihop utan problem.

Som tur var blev de skickade till ett sjukhus som var gratis för barn.
Även om de besökte andra först , så blev det kanske inte så dyrt!

I det här landet ska man vara frisk annars blir familjen skuldsatt.


I morgon är det jobbardag igen.

Svettig kram på er!

//Britt

Så här ser "potatis" i träd ut.

Kolla vad jag kan göra med min arm trots ett brutit nyckelben!
Mamma håller upp en röntgenbild som visar ett tydligt brott.
Barn läker fort.
Sämre är det med gamla kärringar.

Vilken bra söndag det blev! 170423

Hej alla läsare!

En migrän natt igen!- 

Svettas inte så mycket, tycks kroppen säga, du vet att då säger jag ifrån. 

Det är nog tur att någon säger ifrån, annars vore jag outhärdlig.

Nu fick jag istället tillfälle att läsa i en bra bok på altanen, som ligger i skugga efter 10.30. 

Vi drog iväg på hembesök upp i en gränd där ingen bil kan köra.

Där bor Rothana med fam, numera.

Tyvärr är huset inte mer färdigt än förra gången, sånär som på att det finns en dörr som går att låsa.

Det var kul att träffa dem igen och de  blev glada över besöket.

Sista lärarträffen.

Vi hade en riktigt bra em. med bra saker att göra, både rätt svårighetsgrad och kul.

Tänk att lyckats skicka efter just det som passar!

Dessutom kan våra "lärare" så mycket mer än förut och de sporrar varandra och har kul ihop. 

Vet ni hur det slutade?

Jo, fem elever följde med oss och "gymmade."

En ny värld för dem och vi hade jättekul!

Det blev tokigt både här och där men de försökte verkligen göra sitt bästa på många av maskinerna och i poolen.

De fick inte vara borta längre än till 21.00.

Tomas och jag släpptes av vid "korvkiosken".

Har vi fått en ovana eller?

Mmmmmm vilka goda kycklinglår! 

Vi har ett problem.

Taket på Speaking School läcker, sönderrostat efter 8 år.

Det går inte att sitta där när det regnar längre.

Taket används vid frukost  och lektioner.

Tyvärr är marken inte vår, så när som helst kan tomten säljas för att bygga hus på.

Ett nytt tak som byggs på Mr.Ans tomt kostar $545 i materialkostnad.

Arbetet kan hans söner göra gratis.

Pengar alltid dessa pengar som måste jagas.

Jag skulle vilja vara smygmiljonär, dvs. ha pengar att ge bort lite då och då, men ändå leva som jag gör nu.

Jag trivs i min"guldålder" och har det så bra.

//Britt

Sreymey är en fena på matte. Makara. Saimen. Pisay och Dane gjorde sitt bästa men var inte lika snabba. Alla är bra på att lyssna och svara på engelska.

John igen, nu i hunddans.

Britt, jag har kommit hem nu. Liten blir stor. Yongshin har hälsat på mormor på lovet tillsammans med sina föräldrar, som jobbar i Phnom Penh. 

Utsikt? Nja, Tork ställning? Ok.

Ratana, en nyklippt Sverige - fan.

Lisa och Parkday. Om vi önskar något? Skor förstås!

Parkdays mamma har köpt middagsmat. Tack , men - Nej tack!

. Sopoung spelar och grannbarnen dansar. Du är för kul Sopoung!

Varmare än hett! 170422

Hej alla läsare!

Det finns bara ett ställe dit jag längtar och det är kallvattenbassängen på gymmet.

Jag kan plåga mig länge bara jag tänker på den sköna kylan, som jag får varje gång efter träningen. Har jag blivit fakir?

Tränar 7.00 på morgonen. JAG?

Kan det vara jag?

Resten av dagen har det runnit svett från oss.

Fy, vad äckligt!

Men, det gäller att vara trevlig och kvicktänkt när vi är på rundresa.

Vi har träffat många familjer i dag, alla lika fattiga.

Alla som går på "gymnasiet" säger Britt, kan du hjälpa oss, så att vi får råd att ta extra lektioner!

Det finns inga pengar över till en så´n nyttig och nästan nödvändig investering med tanke på barnens framtid.

Vi får lektionerna till halva priset $5/ månad men det är ändå för mycket.

När vi inte orkade med fler besök städade vi bokhyllorna på Speaking School, dvs. vi letade och sorterade och sa div. mindre positiva ord om slarviga "lärare."

Ändå - det är ju ett under att det fungerar så bra som det gör!

Jag är ju stolt egentligen , men....det beror säkert på värmen att jag blir trött.

Kära gamla Högåsen, jag vill hem, i alla fall just nu.

Vill du stötta något barn med extra lektioner?

Sätt in en slant på kontot, spelar ingen roll hur liten eller stor.

Swish: 070 7740364.

Vi är urdåliga hotellgäster.

I kväll köpte vi jättegoda, kryddstarka, frityrkokta, kycklingbitar i en kiosk, fyra för $3.5.

Det var vi värda!

Gott iste och en bra bok.

Jo, vi överlever i alla fall till fredag.

//Britt

Sokreach, vilken stilig kille!

Vi delade ut tandkräm, anteckningsböcker och regnkläder. Vi satt högt med benen. 

Mamma provar på Makara. Storasyster Sreynit fick regnjacka i höstas.

Fam Sengs hus bredvid ett nybygge.

Byggjobarnas säng och bord står kvar men plåtskjulet tog de med sig.

Potatis på träd. En stor knagglig frukt som smakar potatis fick vi av Nitas mamma. Den har kokats i olja och ska doppas i het sås. Aldrig har jag älskat potatis så mycket. Det var bara skvalp i magen efter allt vatten och kaffe.

Kimleang, nu har du krånglat till det!

Nita har matte med Sievtean och Rotanak

Stolleprov? 170421

Hej alla läsare!

Att vara här i maj månad är ett "stolleprov."

Det är enligt statistiken årets varmaste månad här, dvs. den värme ni inte har finns här.

Därför vaknade jag med migrän i natt och kunde inte "gymma".

Jag drog till skolan istället och tog reda på saker.

Hade ett bra snack med två rektorer och fick veta att nästa läsår blir speaking och listening viktigare än grammar och reading.

 - Vad var det vi sa´?

Japan är det som håller i den utbildningen för sju länder.

HURRA!

Plötsligt blir vår Speaking School så himla rätt!

HURRA för oss!

På väg till Mr An gick jag förbi hos Menkong och trillingarna.

Vilka charmtroll!

Det går bara att skilja dem åt med deras prickar, eller mycket små födelsemärken.

Hjälp mig att hitta sponsorer!

Om sex månader är det dags för privat English.

Wee lagar jättegod mat men köper stolliga presenter.

Förra gången fick två jättetunga vaser i trä för torkade blommor.

En fick vänta här tills den här resan för de väger nog tre kg/st.

Den här gången fick jag en guldklänning.

Ja, ni kan skratta gott.

Kanske kan jag skrämma bort duvorna med den men när jag tänker efter så har jag ju kommit i guldåldern, dvs. den ålder då ingen förväntar sig något längre av mig.

Kan Maja ha prinsessparty så kan väl jag ha guldparty.

Hur ska jag stå ut i en guldklänning?

Tomas och jag "gymmade" i kväll. 

Han höll på att glömma sina "gå hem byxor" och fick låna en "ge bort tröja" från Tele 2, så vi fixade kläder.

Själv har jag bara Ecco - sandaler  på fötterna, så det hörs när jag springer.

Kör intervall.

Så tråkigt!

Men när alla glor går det lättare att tvinga sig.

Bassängen är lite för djup och vattnet för varmt men ......det duger.

Sedan - nedkylningen, det bästa av allt.

I natt ska jag SOVA.

Det behövs.

Här går det inte att slöa.

Helgen är vår enda chans att träffa alla.

God natt från Britt

De här barnen låg och sov middag när jag kom. Menkong heter killen som har trillingsystrar. Tjejerna vill ha sponsorer till hösten för då börjar de åk,3.

På baksidan av huset flyter det här illaluktande äckelvattnet.

Menkong önskar sig mest av allt en cykel. I hängmattan sitter Thearys brorson. Han vill också ha en sponsor.

3000 Reel kostar skolan varje dag för tjejerna, dvs. 0,75$ Den enda skillnaden på tjejernas utseende är små prickar, födelsemärken på lite olika ställen. På h. ögonbryn Grey Ya

Under v. öga Srey Troub

På v. kind Sreybat

 I Kqambodja finns inte herr Gårman men här går herr Gårman  i alla fall.

Det är inte en tomatympning på palmstammen utan frukter som kan stötas i en mortel och stoppas under läppen likt snus.

Av Nitas mamma fick jag denna kjol. Tomas tyckte att tyget var mycket vackert så - Ingrid, var så god!

Min 70 -årspresent från Wee. En guldklänning. Vilken överraskning! Perfekt att dölja en rynkig gammal kropp med. Nu ska jag ha guldtema på nästa kalas. 

Wee bjöd på jättegod fisksoppa med annanas och citrongräs. Undra på att vi är friska.

Mest bara prat. 170420

Hej alla läsare!

Jo, jag tränade även denna morgon och kylde ner mig i vattnet med den svenska sommartemperaturen.
Jag tror inte att jag ska klara av att anstränga mig mer men jag gör ju det.
Det finns tydligen inga bra ursäkter. 

Trafiken är högst oberäknelig.
Jag är på helspänn och nästan alla tutar när de kör om för de vet inte vad en gammal tant kan hitta på.

Det är nog ganska kloka för vad som helst kan hända med Tomas rangliga gamla cykel.

När jag landat i sängen, druckit kaffe och fattat att jag fixat "ett äventyr"till, så var vi på flera lektionsbesök på London School.

TJA, jag känner mig konfunderad men......pedagogik går alltid att diskutera och inte vet jag vad som passar bäst i Kambodja?

Intressant är det men jag vet att vår Speaking School går ut på att barnen ska kunna prata med oss, vara aktiva och kunna tänka och svara på frågor.

Vi har pratat betyg, framtid, ätit en soppa med leverbitar (hundmamman fick mina), diskuterat och god natt kramats.
Nej, inte Tomas och jag utan varje gång vi åker ska det kramas med alla barn.
Det är ritual liksom - see you tomorrow.

Vilka ungar vi har!
Älskar dem.

Ni får en bättre blogg i morgon.

Glömde kameran på rummet när vi skulle på skolbesök.
Förlåt!

//Britt

Chanta, Kimhong och Ratana funderar på hur de ska bilda meningar med de ord de fått under plupparna. Fröken  är Sopoung. Hon är jätteduktig och driver på och förklarar. Där sitter det inte fast.

Alltid lika aktive John med två åskådare.

Den tredje kissar för tillfället i en stor sandhög. Säkert har han fått lära sig det.

Så här gick det till när jag köpte min nya motorcykel. Soksal visar och förklarar. Han har tre månader kvar på avbetalningen som slukar halva hans lön på den kinesiska banken. Undrar om jag kan byta bil med ett tumavtryck?