Mest bara prat. 170420

Hej alla läsare!

Jo, jag tränade även denna morgon och kylde ner mig i vattnet med den svenska sommartemperaturen.
Jag tror inte att jag ska klara av att anstränga mig mer men jag gör ju det.
Det finns tydligen inga bra ursäkter. 

Trafiken är högst oberäknelig.
Jag är på helspänn och nästan alla tutar när de kör om för de vet inte vad en gammal tant kan hitta på.

Det är nog ganska kloka för vad som helst kan hända med Tomas rangliga gamla cykel.

När jag landat i sängen, druckit kaffe och fattat att jag fixat "ett äventyr"till, så var vi på flera lektionsbesök på London School.

TJA, jag känner mig konfunderad men......pedagogik går alltid att diskutera och inte vet jag vad som passar bäst i Kambodja?

Intressant är det men jag vet att vår Speaking School går ut på att barnen ska kunna prata med oss, vara aktiva och kunna tänka och svara på frågor.

Vi har pratat betyg, framtid, ätit en soppa med leverbitar (hundmamman fick mina), diskuterat och god natt kramats.
Nej, inte Tomas och jag utan varje gång vi åker ska det kramas med alla barn.
Det är ritual liksom - see you tomorrow.

Vilka ungar vi har!
Älskar dem.

Ni får en bättre blogg i morgon.

Glömde kameran på rummet när vi skulle på skolbesök.
Förlåt!

//Britt

Chanta, Kimhong och Ratana funderar på hur de ska bilda meningar med de ord de fått under plupparna. Fröken  är Sopoung. Hon är jätteduktig och driver på och förklarar. Där sitter det inte fast.

Alltid lika aktive John med två åskådare.

Den tredje kissar för tillfället i en stor sandhög. Säkert har han fått lära sig det.

Så här gick det till när jag köpte min nya motorcykel. Soksal visar och förklarar. Han har tre månader kvar på avbetalningen som slukar halva hans lön på den kinesiska banken. Undrar om jag kan byta bil med ett tumavtryck?