hjälpkambodjasbarn : Här i landet annorlunda finns det så mycket att skriva om.....

Sitter här under ett parasoll på stranden och funderar på hur jag ska inleda denna min första blogg.

Känns lite för varmt för ett hurtfriskt ”Hej!” men men nu är jag i alla fall igång, som ni förstår så är det inte Britt framför tangentbordet idag utan Johnny.

Här i landet annorlunda finns det så mycket att skriva om allt från flygvärdinnans ”Please take of your belongings before leaving the plane.” vilket kan misstolkas, ungefärligt översatt: Ta av dig dina tillhörigheter (kläder?) innan du lämnar planet, till alla fantastiska och annorlunda människor man träffar när man vandrar runt på stranden en kväll.

Det finns mycket jag skulle kunna skriva om men det jag nog ändå känner betyder mest är nog glädjen som jag har fått uppleva från barnen och ungdomarna här.

Det fantastiska i att plötsligt en förut blyg och tyst tjej helt plötsligt med ett glatt leende kommer fram och vill prata och höra henne beskriva vad hon vill göra med sitt liv.

Känslan av tillgivenhet och samhörighet jag kände då flera av barnen och ungdomarna kramade om mig efter en dag av lek dans och skratt när vi var på väg hem.

Denna spontana öppenhet och vilja att inkludera mig i deras gemenskap är mer speciellt för mig än allt jag fått uppleva både under denna och tidigare resor till detta udda men magiska land.

Denna inbjudan att vara delaktig, finns inte bara hos de barn och familjer vi stöttar här utan finns hos många man möter här nere, och det är nog det som jag kommer bära med mig i minnet lägre än något annat, det och längtan att återvända igen hit.

Detta trots sönderbrända knän och elaka strandlusar vill jag bo här länge.
//Johnny

________________________________________________________

Egentligen behöver inget mer sägas. Känslan min son uttrycker har jag också.
Vi, ”lärarna” och jag har jobbat stenhårt i em.
Vi gick igenom allt som finns i bokhyllorna av material från Sverige och de fick sedan redogöra för sin närmaste planering.
Nu kommer jag inte längre.
Jag får utvärdera och ta nya tag om sex månader.

Specialundervisning eller ikappläsning.

Infört specialundervisning.
Sreysor ska ta hand om de elever som fick börja private school på högstadiet utan att ha läst engelska mer än något år sammanlagt, dvs när det funnits pengar att betala med.
Jag är helt övertygad om att Sreysor lyckas bättre än lärarna och dessutom behöver hon pengarna.
Hon ska också stötta lite i andra ämnen, om de inte förstår.
Tillsammans är vi starka och i det här fallet har mamman gjort allt för att vi ska stötta barnen när familjen inte förmår. Hon har stått i kö flera år för sina barn men det har inte funnits sponsorer.
Nu började en tjej att jobba och då kunde två börja för de pengar som fanns kvar av hennes avgift.
Vi har bestämt att bara ta in syskon men det finns det gott om, så vet ni någon ny sponsor är jag tacksam.

Ny konsert i kväll.
Inga problem med underhållningen här.
-Do you feel good? frågar sångerskan. Klart jag gör.
//Britt