Hej, nu åker vi igen.

Hej, nu åker vi igen. 

Huvudet är proppfullt med tankar om packning, kvar att göra och så resan.
Den tycks så overklig, trots att det är trettonde gången.
Jag längtar som en tok men känner också kravet.
Hur ska det gå med alla mina planer?

Jag vill fixa ett bibliotek med utlåning och en typ av redovisning efter tre veckor. Jag vet precis hur det ska gå till men hur ska jag nå dit?
 
Jag vill ha mysträffar med olika åldersgrupper med lämpliga aktiviteter som Fia med knuff, mys med chips osv. Lite tävlingar och lekar skulle inte vara fel. Kläd-och skoprovning, så att de för en gångs skull får något som passar. Hur ska det göras?
 
Den stora baddagen, var kan vi bada i år? Det byggs och förändras snabbt i Sihanoukville. Jo, pengar har flutit in från många håll och de kommer även att räcka till rissäckar till alla familjer. Helt otroligt vad snälla människor det finns.
 
Mitt matteprojekt har påbörjats och jag vill fortsätta. Jag vill ha funderande kluriga barn som tänker ut svar själva. Vad har lärarna gjort med det material jag lämnade sist. Har det använts? Sällan har jag sett så konfunderade rektorer och mattelärare men också intresserade och öppna. Kanske, kanske??
 
Jag längtar till bortre stranden. Att få gå nerför trappstegen i berget( inget har lika form och alla lutar på sitt sätt) och få se älsklingsstranden framför sig och få gå i vågskvalp bort till älsklingsbaren.
Det är värt hela resan, bara så BÄST.
 
-Delegera! Det var så hon sa´ Lena, barnbarnens mamma. Jo, jag har många bra medhjälpare med mig, så jag är inte orolig. De tre unga tjejerna kommer att bli en fantastisk tillgång och bra ide´sprutor. Vilken tillgång de kommer att bli för våra tonåringar! Gamla tanter kan sin sak och har sittvänliga knän att krypa upp i, men idéer förnyas inte direkt och definitivt inte fort.
 
Vi skulle ha varit 11 men biljetterna hem från Bangkok tog slut, så fyra plus alla andra som kan tänkas tillkomma får följa med i vår.
 
Min sista undran, väntar vattenlopporna på mig?
Mitt vita söta skinn tycks vara det bästa de vet, tyvärr, tyvärr.
 
En sista kort natt, kanske med en del komihågspring, sedan....kramis alla här hemma och tack för allt stöd!  Britt
 

Tack alla ni som bidrar....ni behövs.