Ett långt bad följdes sedan av vila men sen........bröt det stora komihåget löst.
Hur gjorde vi girlanger och dekorationer, svalor, lyktor och båtar, så´n man viker och räknar och väljer färg och viker upp en flik där det står att du är en gris eller att du älskar Lasse?
Det kändes i fingrarna hur man gjorde och många skratt och minnen dök upp om vår barndom när vi tränade och vek papper i restaurangen på stranden.
Så är det med livet i Kambodja, man vet aldrig men det är verkligen -all inclusive.
Alla var laddade inför kvällen.
Massor med barn bara väntade på vad som skulle komma.
Alla utom jag pysslade, hjälpte till och servade med papper, tape limstift och visade det som åstadkommits av oss tidigare på stranden.
Sedan satte de igång med all sin energi och gjorde massor av påhittiga saker av alla de slag.
Mina kompisar var både lyckliga och trötta när mörkret och regnet drog in.
Det är precis lagom att vi börjar 17.00 och så kommer mörkret 18.30 som ett naturligt slut och då är man själv det också, dvs. slut.
Jag pratade med alla" lärare" om hur de skulle få barnen i Speaking School att prata mer genom att fråga om bilder i böcker.
Fråga, fråga, fråga, och gör det enkelt, så får ni också veta vad de de inte kan.
Då kan man ta och gå igenom det eller lära sig fler ord. Vi kom fram till att det behövs fler lätta sagoböcker för de små och massor av olika böcker för de äldre, som de kan låna som på ett bibliotek.
Böcker köps i morgon i en bokhandel av bokkommitte´n.
(Tack för alla pengar som skänkts i mina burkar och på annat sätt.)
Vi pratade också matte och vilken sorts matte och att alla ville göra det i 30 min av de 90 minuter lektionen är.
Vi ska ha en genomgång av det en helgdag.
De firar tydligen kungens bröllopsdag nästa vecka.
Vilken kung, den nuvarande eller den döde visste de inte.
Vi pratade massor och jag tror att det gick hem, eller lite i alla fall.
Mycket beröm, gör det roligt och gör olika saker, peppa och sätt stjärnor i deras anteckningsböcker var något av det vi kom fram till.
Vilken regnskur!!!!Plötsligt badade vi på land. Allt vatten kom bara störtande.
På något sätt kom vi in i tuc-tucen men den orkade nästan inte köra i det halvmeterdjupa vattnet. Vilket kaos det blir! Vi blev avsläppta utanför "vår" restaurang och möttes av en kille med parasoll. Ett paraply hade inte varit något skydd alls.
Vilka upplevelser vi går igenom över mangoshaken!
Det händer så mycket, så det blir lika överfullt i huvudet som översvämningen på gatorna.
Dagen slutade med teckningsutställning på stengolvet i korridoren.
De kunde vi få med det mesta togs med hem.
//En nöjd och trött Britt.
 |
| Lycka att få papper och rita |
 |
| Gun var duktig på att rita gubbar med hatt, så det kan alla nu |
 |
| Behövde bara kolla i vår bok och vips...så bara blev det en propeller |
 |
| Här sitter alla lärare och diskuterar |
 |
| Med limstift går det mesta att fixa. |
 |
| Hukande under parasollen och med plaskande träskor glider hon in på favvostället. |
 |
| Fattar ni varför vi går dit? Ratana 3 1/2 mån bästa reklamattributet. |
 |
| Nöjd och nöjdast |
 |
| Så blev det två nöjdast |
Vad pahittiga ni ar! Jag blir nostalgisk nar jag laser vad ni gor. Som du vet Britt sa alskar jag lekar. har ni provat spela kula, vippa eller kanske kasta nasa Stå ganska långt ifrån varandra på en grusplan. Var och en ritar en ring precis runt sina fötter (bo). Förste man börjar att kasta en pinne mot grannens bo. Landar pinnen i boet drar man en linje längs med pinnen och kapar en bit av motståndarens bo, som då suddas ut. Hamnar pinnen därimot utanför boet ritar man en näsa ut från boet och runt pinnen, d.v.s. motståndarens bo växer. Målet är att få ett så stort bo som möjligt.
SvaraRaderaMen jag antar att ni redan gjort det mesta. Kram E-K