Överraskningarnas dag‏

Efter en helt vanlig morgon, så åkte Gun och jag till Mr.Ans hus och städade bland all skolmaterial.
Vi har sorterat och satt papper pärmar, märkt upp och kastat.
Nu vet jag vad som finns och det vet även alla lärare.
Nu ska alla lekgrejer ut i nybygget under ett tak som det ska bli väggar på. Mr.Ans son hjälper till att bygga. Det ska också utnyttjas för lektioner.

I Speaking school är det sällan lugnt.
Alla traktens barn leker där och det är enda ytan där det är lite öppet runt omkring.
Idag repeterade de sångerna som sjöngs i går, men det lät annorlunda.
Alla sjöng och dansade efter bästa förmåga, för alla vill bli lika duktiga som "idolerna" som uppträdde i går.
Lite svårt att spela på sopskyffel och sjunga i kvastskaft.

Var tror ni resten av vår grupp var?

Jo, på havet!

De hade haft så skönt och gått i Mangroveträsk och djungel.

14.00 var det samling för alla lärare och mig, - ho mä ideéra.

Jo, jag hade tänkt ut vad vi skulle göra och det gick bra eller det blir det det blir.

Några är ju smarta men....det tycks ju ändå fungera på något sätt.

Nu ska de själva ha samling en gång i månaden och ta upp saker, dessutom planera och skriva ner vad de har gjort, dela ut stjärnor och lämna in bookreport om biblioteksböcker.

Jösses!

Tanken är god men hur många bookreports och lektioner som kommer att  redovisas, det får vi se.

Vi var alla bjudna på middag hos Mr.An på kvällen.

Många mammor hade hjälpt till.

Det var massor av mat som vanligt, jättegott helt enkelt.

Kerstin tackades för sitt bidrag, så de får vatten till frukost.

Jag fick en jättefin blombukett  och upptäckte då att hela trädgården fylldes med folk.

Jag fick gå runt och krama och tacka alla.

Jo jag vet nu hur högt jag ska hålla händerna, hur djupt jag ska buga och hur jag ska säga AKOUN, dvs. Tack 

Så släcktes lyset och alla börjar sjunga - Happy birtsday to you och det var alltså till mig de kom med en jättesnygg tårta.

Det brann sju ljus på den och jag visste inte hur jag skulle bära mig åt.

Minst 100 människor stod runtomkring och tittade på.

Det stod tack till alla sponsorer på tårtan, så tack alla sponsorer!

Ni har fått en fantastisk tårta av föräldrarna till era barn!

Den var dessutom jättegod, särskilt snögubbarna i kanten.

Jag är lite dålig på att ta situationer som den här.

Att ta emot uppskattning har jag svårt för men här har jag inget val.

Allt annat än glädje skulle missförstås och här är jag verkligen spontant glad men jag vet ju inte hur länge det skulle vara.

Luften har gått ur oss ännu en gång.

Avsked är jobbiga dessutom, men Gun och jag ska överraska dem i morgon med att komma till frukosten.

Vi hinner det före vi slänger ner våra lortiga kläder och alla presenter, som de tror att vi kan konka hem.

Själv fick jag en stor samsaradansare i ett tungt träslag.

Jag dansade ju i går, men där slutar likheten. 

Det blir kul att träffa våra universitetsstuderande i morgon i Phnom Penh.

//Britt

Fångad men ännu levande höna

Död och naken

styckad och klar

Världens största gräshoppa

Blev jag förärad av Paksday. Hmm

Mailee med kusin Shreyho dansar gärna

liksom morgondagens stjärnor

Vilken jättegod mat, fisk stekt, kokt och med räkor

Efterrätten. Visst är den snygg!

Ingen är så lycklig som jag.

Vad ska jag göra?

Vilken tårta! Ser ni snögubbarna i kanten?

Ser ni likheten hos dansarna?