Succédag!‏

Hej alla läsare!
Det blev just det! SUCCÉ.!
Det jag talar om är våra elevers show.
Jag är så stolt över alla framträdanden och att de vågar.
Många av dem är mycket duktiga och de hade repeterat massor av timmar.
Den nya anläggningen som köpts var nog värd pengarna och egentligen var det bara ett fel.
Ni var inte där.

Det fanns en sång som skrivits till alla sponsorer skriven både på engelska och khmer.

Den fick mig nästan att gråta. Fattar bara inte hur de kan få till det!

De var ju nyss våra små blyga barn som inte vågade prata med oss.

Mitt jobb var att hälsa välkommen, dela ut stipendier och utföra en dans.

Resten skötte alla tonåringar om och de hade program för två timmar.

Sånger varvades med danser som de ägnat mycket tid åt att komponera och träna in.

Mr. An och Wee har fått släppa till sitt vardagsrum och fly huset.

Hur kan man ersätta sån´t?

Löneförhöjning? Det har vi inte råd med.

En uppmuntrande blomma och ett fyrfaldigt leve gjorde att Mr.An  fick tårar i ögonen.

Vi pratade om den stora förändringen sedan och han är också förundrad.

Vad har hänt?

Det är jobbigt med så många tackord från eleverna, dessutom när de sägs i mikrofon.

Föräldrarna kan ju inte säga något men visar ändå sin tacksamhet, så gott de förmår, med barnen som översättare.

Gun fick ta emot många rörande tack för riset.

Det var inte så lätt för henne men det gjordes så bra.

Sitter här och får tårar i ögonen av alla minnesbilder.

40 säckar ris kom som en stor och överraskande present på lastbil och delades ut, en till varje familj.

JÄTTETACK alla ni som bidragit och gjort detta möjligt!

När vi kom hem satt vi bara där och undrade hur vi skulle kunna ladda om.

Våra nya svenska kompisar som varit inbjudna till partyt, bjöd på middag på en khmer-restaurang, så det fick bli dusch och klädbyte och - påt igen.

Goda räkor och krabbor kokta med färsk grönpeppar serverades och det pratades mycket Kambodja.

Det kändes ändå som om luften gått ur oss för inget kunde bli lika bra som det vi upplevt innan.

Nej, jag orkade inte blogga utan har sovit i två timmar, så nu är klockan 1.30 och vår sista dag har börjat.

Undrar ni hur det gick med min dans? 

Det blev Elvis och en twistdans.

Det gör jag aldrig om men alla elever var ju lika nervösa som jag, över sina framträdanden så..

.....men -Käringen kan än.

 Nästa gång måste ni bara följa med!

En stor kram till er alla från en lycklig Britt

Tvätt på olika sätt

Surprise! En ros på sängen.

Våra konfrencierer, Chanlida och Soksal  

Alla små +Mr.An och våra tjejer.

Hoppas att de filmade allt och lägger det på sina bloggar! 

http://linneasfoton.com/     http://holmqvistphoto.blogg.se/

Kolla påskfjädrar!

Alla fick vara med

även barn vi aldrig sett förut

Vad tror ni? Jo, Gangnamstyle

En lugn låt och då somnar vi.

Två danskungar Ratana och Yavin

Kolla vad stor min lillasyster blivit!

Förstelnad!

Redo för utdelning

- En gör så gött en kan.

Ingen får ta vår säck

Så nöjda båda två

Så tackar man!( Vi måste nog börja träna)