2014 01 11
Gick ensam med fötterna i vattenbrynet och tänkte inte, bara fanns.
Hjärnan blåstes ur av vinden och när jag efter en timma kom fram till Bambu Shack var jag så nöjd, kände att jag var ledig och kunde läsa i min bok.
Nej, den är inte slut, jag måste ju vara på speaking school och göra hembesök osv. men det var jättekul.
Pen Nats familj bor i ett nytt skjul vid volleybollplanen.
Så kul att träffa dem för de mår jättebra, det bara strålar om dem.
Annat var det förr när de bodde mellan gatan och avloppsbäcken.
Minst 500 bilar passerar varje dag tre meter från matbordet.
Nej, det finns ingen vägg emellan.
Vi har fortfarande elever som bor i dammet och kloaklukten men det är inte som i träsket.
Vi måste byta badplats för våra barn.
Här byggs så man känner inte igen sig ibland.
Det går så fort och stället där vi badat förut har blivit väglöst men fullt av tak som kan hyras ut till khmerer, i dag även badande munkar och en stor tjur.
I kväll har vi sorterat kläder för tjejer 7 - 10 år.
Det blir pyssel för småtjejer i morgon, klädutdelning och fotografering.
Jättekul!
Äntligen tillåtet att göra pärlplattor och pärlhalsband.
Känner mig som barn på nytt.
Ni borde alla få vara med om detta.
Barnet finns nog någonstans inom er alla men här är det tillåtet att få visa sig barnslig.
Själv är jag inte fingerfärdig längre.
Någon måste de ju få skratta åt och jag älskar att göra dem glada.
Bästa laddningen inför denna stora dag är nog lite sömn.
//Britt
Munkarna har hängt kåporna på tork. Kan inte vara lätta att bada i. |
Tjuren verkar fredlig men jag vill inte ha den på köpet när jag hyr lite skugga. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar