PUH.....!

Utan internet ingen blogg men god sömn.

Dåligt för er men bra för mig.

Gick upp 6.00 efter att ha bloggat till 2.30, eller hållit vakt så att vi inte kopplades bort från internet redaktör´n och jag.

Vet nu varför ni inte fick bilder några dagar.

Hade valt ut dem i kameran och sett deras nummer. 

Så skrev jag text till de nummer jag valt ut och så gick redaktören in och  tittade i datorn och det var inte alls samma nummer.

Förstår att han tyckte att "kärringen" blivit tokig .

Nu gör jag rätt, tittar i datorn och väljer.

Jag kan om jag måste.

Visste ni att det var så med olika nummer?

Har jag vetat det förut?

Kanske, men jag trycker på " minimera-knappen" när jag åker härifrån när det gäller vissa saker så......jag kan inte rymma allt i mitt "komihåg" längre och då väljer jag bort teknik.

Det kan jag ju alltid fråga närstående om.

Det jag inte kan fråga någon om, måste finnas kvar, hels maximerat. 

Vi ger barnen en jättebra frukost.

Jag är stolt över att kunna säga det.

Tack Mulles loppis med flera!

Vissa barn skulle inte klara sig utan den, för så fattigt är det i vissa hem.

När vi går runt och besöker familjerna så ser och förstår vi även om vi helst inte vill.

Det är en sak att få information, en annan att tolka den och förstå vad det leder till i verkligheten. Det krävs mycket erfarenhet och tankar för att kunna göra sig en helhetsbild om en familjs verklighet här. 

Betalade för en ny liten kille, Makara, i går och förändrade hans verlighet och möjlighet i framtiden. Han var så allvarlig och så stolt.

Mr.An ska fixa kläder åt honom och tre nya barn till som jag ska betala för i dag.

De hade hembesök i går. 

Mr.An trodde att Thavins bror var yngre men han var snart 9 år och såg ut som fyra-fem.

PUH!

Jag kännner så för honom.

Hjärtat bara bultar när jag ser honom framför mig.

Familjen var jätteglad för att han ska få börja skolan.

Pappan pratar jättebra engelska för han har jobbat flera år på en rysk restaurang och snappat upp språket perfekt.

Nej, han kan inte läsa eller skriva.

Det gjorde det lätt att prata om pojken och varför han var så kort. 

Så kom en tjej in som gick i samma klass, Sreylongs syster.

Hon var alltså lika gammal och så även hennes kusin, som också bor i samma familj för hans mamma har dött.

Vi fick alltså tre nya barn med jag hade bara två faddrar.

PUH! igen. 

Då hörs en röst - jag kan ta en till, jag har ju bara en förut.

Då kom tårarna .

Inte så lätt att förklara det för den familj som ser på.

Glädjetårar kommer direkt nämligen.

Nu vet ni det mesta om gårdagen.

Vi ska åka till kliniken som vi brukar anlita och göra en första undersökning på lillkillen, så får vi se vad de säger.

Pengar finns inte i familjen till medicin men vi måste ju börja någonstans.

Ett PUH till.

Mitt swedbankkort går inte i banken längre.

Efter ett uttag på 5000$, så har väl någon i Sverge börjat misstänka att kortet blivit stulet eller att jag ska ???????

- Du måste ringa till din svenska bank säger personalen.

De känner nog inte till vare sig vad det skulle kosta eller det svenska kösystemet. 

Jag ger inte upp men livet här är oförutsägbart.

//Britt

_________________________________________________________________

Wee rör i riset till minst 40 barn

Nu fattas bara grönsaker.

Äggen huggs i strimlor, så att de kan ätas med sked.

Vi gillar den här maten jättemycket

Fördisk

Vi gillar också den här maten jättemycket

Makara väntar spänt på att skrivas in

Nu skriver hon mitt namn och sedan betalar
Britt. Mr.An fixar kläder nästa vecka .
Tills dess får han använda de som han har till khmerskolan.

Måndag är flagghissningsdag. Armängs avstånd och raka led för alla

Ser ni att det är "våran" Sreysor som hissar flaggan?
Jag är så stolt och det är nog "våra" barn också.

Så liten men snart 9 år. och bor i samma familj.

Makara. Äntligen!
Jag är så stolt i dag och jättelycklig över mina sponsorer