Sista dagen med gänget. Snyft!

Hej alla läsare!

Jag är hemma igen!

Jag sitter på en stol och skriver.

Skönt!

Resan hem via Kirirom gick fort och bra.

Vattenfallen i Kirirom låg sex km. bort i skogen och jag vet inte om vi hade lust att gå dit så, det vi såg var en utkiksplats där vinden lät olika beroende på hål i de gamla träden.

Det kändes friskt och svalt så högt upp i bergen.

Ser ni hålen i trädet.
De lät och liksom hoade och veeeeen.

Utsikten imponerar inte på oss men - ja, vad tyckte våra ungdomar?

Klättra runt i bergen var nog roligare.

Ser ni den ilskna blicken på mig?
Vågade inte ta fler kort på brudparet.

Dessa växter fanns på träden och skulle passa bra i Högåsen också men jag vågade inte köpa några plantor. Nederbörden kanske räcker men inte graderna. 

Vattenfallen var snarare en strid ström.

Där sitter khmerfamiljerna på bord och gottar sig.

Det gjorde vi också för vi hade köpt mat för 45$ till 34 barn, ris och kyckling.

Gör om det om ni kan!

Wee hade dessutom med matsäck för barnens hemfärd.

Bevisat, Britt var här.

Sokhy, min kille sedan 9 år, som vill bli elektriker.
Hoppas, hoppas!

Typisk familj som njuter på ett bord i Kirirom.

Våra tjejer njuter också.

Några killar kunde inte hålla sig utan badade.
Tror de åkte hem utan kalsonger i jeansen.

Det var stort kramkalas när vi skildes.

Tomas hade vunnit mångas hjärtan under sin långa vistelse bland barnen och på sin khmer-undervisning.

Kom tillbaka Tomas!

Britt don´t go, stay!

Jag blir ledsen när jag tänker på er för jag saknar er så!

Ni berikar mitt liv.

 Flörtisen Thim byter adress med Caroline

Snygga skyltar på nya flygplatsen i PP.

Tjejer ska ha midja men jag har fått rismuffinsvalkar.

Bort, bort, bort och det fort!

Det gick fort att komma hem för vi var trötta efter en lång, lång dag och tre timmar i Bangkok mellan 22.30 och 1.30.

Kämpa, kämpa, inte sova, gå, läs, ät, prata och sov på planet i 11t.

Okej inte bara muffins.
Håll- dig- vaken- godis, melon glass och grädde.

Klarade att sova sittande i 9 timmar för inga småbarn satt där bak hos oss.

Kämpat tills nu utan att erkänna jetleg. 

Äntligen har jag gympat igen!

Fick tänka till lite extra och en låt hade stannat i Kambodja men..............Ho ä´ tebaks!

//Britt

Glädjedag med lite snyft!

Hej alla läsare! 

I dag fick jag ut de pengar som jag bara fick titta på i går.
Jo, jag fick ut ganska mycket i går men plötsligt STOPP!

När jag inte kan förstå varför, blir jag lite nojig.
Tror alltid att jag gjort fel.

Grubblet sätter sig i magen.

Jag har ju pengar men kan inte få ut dem.
Nästan som att låsa sig ute.

Visst är det skämmigt att inte komma in i sitt eget hus?

Janne, vår sekreterare, har shoppat loss.

Nu kan vi åka till Kirirom i morgon och jag kan betala med föreningens pengar.

Eftersom en viss snäll person bjöd på badet och dagens glass, så räcker de 500 som anslagits till nöjen till ta med 34 elever från åk 7 och upp till en nationalpark som Mr.An besökte som 15-åring.

Om det äventyret får jag berätta när jag kommit hem.

Vad kastar våra stora killar?
Jo flip-flops.

En kastar ut och så gäller det att komma så nära som möjligt.

Mätning eller? De såg ut att ha jättekul!
Nästa gång vill jag vara med!

Dagens fest samlade runt 120 pers.

Bra musik många tävlingar och jättegod glass med strössel.
En lagom stor mugg var till alla och påfyllning till de flesta.

Inget skrik och bråk, det går att genomföra allt från lugna sånger till roliga lekar.

Vi har så fantastiska barn och det var en bra fest.

 Vi har klätt upp oss.
Sophea har sin nya pyjamas som fin-dress.
Här går många i pyjamas jämt.

Vad hejar de på?

Jo, de som bygger lego så högt som möjligt.

Det lät helt underbart. Fick ståpäls.

Som vanligt bjöds vi på mat hos Mr.An efteråt.

Många föräldrar hade bidragit på olika sätt och kom med olika rätter.
När vi ätit färdigt äter de upp resten.

De har kul tillsammans.
Den gemenskapen borde vi ha också men vi bor ju inte så tätt ihop.

Hur skulle det gå?


Det blev kramigt i kväll och lite ledsamt.

Jag har svårt att lämna barnen som kommit att betyda så mycket i mitt liv.
Jag har så kul samtidigt som jag skärper mig till det yttersta.

Jag vill ju driva verksamheten, så att den blir lite bättre för varje år.

Den här gången är jag stolt över Speaking School.
De barn som kommer dit får verkligen ut något.

Målet är att alla ska kunna prata engelska med de sponsorer som kommer på besök.

Så kom, kom kom!

Nu ska jag packa. Vi åker 7.50.

Jag har fått mer muffins, minst ett kg hackad chilipeppar på burk, massor av rambutans och en melon????

Städpersonalen behöver inte svälta i morgon heller.

En kambodjakram på er alla!

Jag har fått så många så jag kan dela med mig.

//Britt

Elefantens dag.

Hej alla läsare!


Jag sitter i sängen som vanligt och bloggar.
Sitter jag i korgstolen når jag inte upp till skrivbordet, där det förresten inte finns någon lampa.

Täcket gör att knäna inte bränns av datorn.

Jag har något kryp som biter mig på benen, och jag smörjer förtvivlat då och då.
Vill inte klia för då kan det bli sår som infekteras.

Fattar ni att det inte är lätt att skriva en rolig blogg.

Hem kyliga hem snart kommer svettiga kladdiga jag.
Tror att jag ska ta mig ett dopp i poolen och se om jag hittar lite skrivlust.

Från poolen såg jag springan över dörren för läslampan var tänd.

Nu förstår jag varför jag blir biten.
De känner på lukten att nu har hon som svettats i åtta timmar kommit hem.

- Kom kompisar så tar vi oss några bett.
Så tänker de små krypen men nu sitter jag här i nattlinne med bara ben nyduschad och insmord.

Nu får ni dra till nästa dörrspringa.

Elefantdagen har varit svettig.

Öppnar ett bankkonto ABA bank.

Nu kan jag föra över föreningens pengar till det kontot och sedan från det till skolan och även till Mr.An.

KLART!
Inga mer ut-och-in-pengar.

Smart va?

Har fått en ABA-app.
Riktigt snygg!

Men hur gör jag med den?

Måste ju göra allt hundra gånger innan det sitter.

Borde finnas en träningstelefon med träningsappar för tröga kärringar.

Jag gjorde elefantläxan grundligt men jag var den enda, tyvärr.

De ungdomar som jag berömmer ibland är också lata och tröga.
Nu vet de i alla fall hur de ska läsa och redovisa de fantastiska djurböcker, som alla lärare har fått för att lära sig mer bra engelska och omvärldskunskap.

Funderar man bättre med böjda tår?
Har aldrig kunnat böja mina tår bakåt sådär.

Elefantens liv är krångligt.
PUH!

Jo, jag lurade dem lite eller tom. mycket men alla accepterade förslaget och nu måste de plugga bra glosor och annat nyttigt.

Alla samlas varje måndag på Soksals lektion, glosförhör och genomgång, nästa vecka svar på frågor och muntlig redovisning.

Storförhör om sex mån.
Då kommer Britt hit och svettas igen.


Den ende vuxne som cyklar är Tomas.
Heder åt denna träningsmedvetna man.

Vingelcykel om man inte har fart men Kimsry har bra balans.

Här skulle jag snabbt bli förslappad, tror jag.
Jag svettas utan att röra på mig, hur ska det då bli om jag gör det?

En svettpöl!

Borde ha en snabel för kroppsbevattning!
Vet ni att elefanten äter 16 timmar varje dygn och har lika känslig hud som oss.

De kör smuts- och lerinpackning.
Det skulle passa mig också i alla fall om jag slipper stickande småkryp.

Tänk om ”ingefärspeppar” är lösningen?

Har fått tre kilo peppar för egen del och ett kilo ingefära.

Delar gärna med mig.
//Britt

Nyduschade barn på andra vån.
Staket?

 Samma barn dök upp på ”släktträffen” 10 min.senare.
Många kusiner.

Kort för familjealbumet?
Mormor saknas.
När hon dog för några månader sedan måste männen raka av sig håret.

Kolla vem som alltid följer med oss på alla hembesök, Pisay.
Hon vet allt om alla.
Det barnet har hjärnkoll.
Henne kan ingen motstå.

Dagens gåvor.
Friterade bananer fick bli middag.
Så goda!

  

Överraskningarnas dag.

Hej alla läsare!


Helgdagar kommer alltid som en överraskning i Kambodja för Mr.An och för oss.

Nästa gång ska vi ta reda på innan vi åker när dessa dagar bara ramlar på oss.

I går kväll berättade barnen att det inte är någon skola i morgon.
Det är kungens kröningsdag.

Vilket år eller vilken kung visste de inte.

Tänk om och gör ett nytt schema för i dag och morgonI

Inget får glömmas för det är enda normala dagen som är kvar.

Så kom då Eva och Staffan med fru!
Jättekul!

Oj, vad vi pratade eller mest jag och Staffan om skolsystem och Kambodja och vad vi gjorde och varför.
Han jobbar ju i Seam Reap på ett högre plan med utbildningar av lärare osv.

En glad pratig måltid på en restaurangskola

Mer typisk bild kanske.

 Typiskt Tomas! Hur blir man mätt på det här?
Tur det fanns efterrätt!

Staffan trodde inte att det fanns en privat skola som var så billig som vår, som hade så många lektioner varje dag för åk. 7 – 12 och som hade så få elever i varje klass.

- HAR VI VUNNIT HÖGSTA VINSTEN ELLER?

450 $ var det lägsta belopp han stött på.

Vi visade dem runt, gick High Road i lervälling osv.

Sedan lekte Eva med barnen på skolgården.
Det var varmt men jättekul.

Eva är spännande och kan verkligen se farlig ut.

Undrar om jag törs vara kvar?
Jag drar.

Vi vill alla bli fotade på motorcykeln!

Våra besökare fick delta i Speaking School och jag var så nöjd och stolt.

Eva tyckte att det var fantastiskt.

Staffan var konfunderad men tyckte att vi haft både tur och att vi gör rätt saker.

De behövde nog tänka igenom dagens upplysningar och upplevelser.
Vi får se vad resultatet blir men helt klart ska vi samarbeta.

Vilka fina underbara barn vi har och de pratar dessutom bra engelska med helt främmande människor!

Anki kom som en överraskning i går för alla barn.

I dag hade hon med sig stora resväskan och de flesta äldre fick något.

Bra för vi hade bara med kläder till mindre barn.

Roliga Anki delar ut jättefina kläder

Mailee gosar med sina hundar.

I natt somnar jag nöjd.

//Britt


     

Inget särskilt!

Hej alla läsare!

Min lediga dag började med ”räserbajs”.

Jag är inklämd mellan två rum  där denna åkomma funnits i några dagar.

Kan det smitta genom luften i air. con. eller?

Tur att jag hade stoppiller med mig, som inköptes förra resan.
Effektiva är de och jag är bra igen men matt.

Fått massage och nytt nagellack!
De har så dålig kvalitet på lacken för att de ska få göra om arbetet och tjäna pengar på nytt.

Åt gröt med kyckling.
Det visade sig vara kycklingsoppa med ett ris som kokat länge.

Jag trodde det för här finns bara en sorts ris, typ basmati och det liknar inte vårt grötris. 

Tänk om jag fått julgröt!

Nu kom hemlängtan.
Den har inte kännts av alls den här gången  men när ”sjukligheten” sätter in, så är hemma bäst.

Kycklinggröt. Jag tror att den gjorde mig frisk!

Jag orkade knappast bada.

Hade lovat mig själv att köra ett tufft vattenpass men det sket sig, som man säger och i det här fallet också gjorde.

Jag börjar oroa mig för måndag.
Hur ska jag orka köra gympa igen.

De kommer att skratta åt mig.
Jag som vet allt om träning kan inte följa mina egna råd.

- Snälla, ni vet inte hur mycket värmen tar.
Våra karlar har jobbat med modem osv. 

Det ska dras kablar och kopplas in en router och annat obegripligt.

Det fixar sig nog men inte av sig självt.

De laptops som vi kånkat hit måste ju gå att ansluta till internet.

I morgon ska vi träffa Eva Dällerud och Staffan med fru.
Det ska bli spännande.
Jag har massor av frågor till Staffan som jobbar här som lärare.

I morgon har alla krafter återvänt.
Här finns inte tid för att vara ämlig.

Bara tre jobbardagar kvar!

Hur ska jag hinna allt?

//Britt

Det skulle vara kul att spela biljard igen!

Fiffigt. Frukostbordet är på biljardbordet.

Tack snälla sponsor för mitt fina halsband!

Vilken gullig liten kille!
Vågade inte hålla honom för då hade nog tårarna kommit.

En gång skollärare alltid skollärare

Hej alla läsare!


I dag har jag undervisat två timmar, morgon och kväll.

Superkul men en utmaning.
Jag fick tänka till ordentligt för att komma ihåg.

Det var mycket skratt och på kvällen när Birgitta hjälpte till hade vi en lektion de aldrig kommer att glömma.

Då var det barn från 10 år till 28.
Vi fick igång grupparbeten med vårt skolmaterial från Speaking School och trots att de var blyga pratade de mycket och vågade fråga.

Inte vågade de låta som ett tåg eller häst men det vågade ju vi.

Förresten har de aldrig sett ett tåg.

Det fanns också en munk med.

Den klassen skulle jag vilja ha fler gånger

Frukost med efterrätt 8.00

Hög aktivitet, spännande och trevlig var det på vår kvällslektion.

Vi lyssnade också på åk 12 när de hade engelska.
Den läraren var duktig och han var intresserad av vad vi gjorde och om vi hade något intressant material.

Jo visst, han såg och ville låna på direkten.
Klart att han fick.

Så blev en klass utan lärare och då blev Tomas hämtad för att oförberedd ha en lektion med helt okända barn.

Det är inte lätt men nu vet de en del om Sverige och skillnader mellan länderna.

Tomas har nog varit scout för han är alltid redo.

Massor av elever har motorcyklar.
Våra elever åker ofta bakpå någon kompis

.

På Starfish åt Tomas gröt för första och sista gången.
Tur att han var hungrig!

Själv tog jag en macka med massor av linfrön i och det blev ”glatt” i magen. 

Kollade glassbeståndet inför lördagens fest.

Den av alla älskade chokladglassen fanns bara på ett ställe och strössel på ett annat. 

Typiskt!
Hoppas att Mrs. An har plats i frysen, så vi slipper leta i vattnet bland isblocken hos Panhas mamma.

Halvtinad glass är kladdig, droppar och rinner och strösslet blir en geggamoja.

Som ni märker har jag många ”komihåg” att komma i håg.
Hjärnan är nog urblåst när jag kommer hem.

Kerstin hade resväskan med sig i kväll till huset där många små barn bor.
Även barn runtomkring var kallade.

Trillingarna försvann och kom tillbaka i sina finaste klänningar.
Hur tänkte de?

Gulligt var det!

Älskar dessa ungar kanske för att jag har dem i lagom dos.

//Britt

Fototorka

Hej alla läsare!


Dagen började på skolan. Jag hade tid 8.00 hos rektor.

Jag fick samma tid i morgon men då ska jag ha lektion med nästan nybörjare.
Håll tummarna!

Åt den vanliga frukosten med massor av kaffe.
Sedan poolen.
Jo jag fick ligga vid poolen och läsa ut min deckare och sedan bada, dvs. träna gympa.

Det roliga först, det tråkiga se´n.

Ekonomin!

Massor av pengar försvinner hur än vi gör i växling och uttag, ja faktiskt flera tusen.

Jag blir så trött, tappar lusten helt enkelt.

Efter allt slit att få ihop till det vi behöver för att kunna bedriva vår verksamhet, så försvinner det till ingenting.

Det var jättekul att leka "alla ekorrar byter bo".
Den kan de köra hur länge som helst.

Tyvärr gick en stol sönder, så den får jag betala.

Det var det nog värt för oj, vad kul vi hade.

Klart att jag var med, ända tills jag måste fota.

Jätteskratt när jag blev utan stol.

Nu börjar vi!

Det var svettigt och skrikigt värre

Visst vill ni också vara med?

Tror åskådarna hade lika kul!

Slutet gott allting gott. Mmmm som i min mangoshake.

Måste halvstå för att nå upp till sugröret eller ha den i knät.

Smaken på det där första suget höjer verkligen livskvaliteten.

Vi åt tillsammans med Henry, som är Tomas kompis.
Han har besökt Speaking School och kommer att engagera sig.

För att komma in bland barnen på ett naturligt sätt, har vi, Tomas och jag, bestämt att han ska läsa khmer.

Det behovet kom som en överraskning för honom, men Theary behöver tjäna lite extra, för hon drömmer om att kunna köpa sig en motorcykel.

Det har alla ungdomar här.

Ingen cyklar som är över 15 år.

Dessutom har hon lång snäv kjol på sin universitetsuniform.

Tänk om vi har fått en ny ”hjälpare”?

Jo, Henry bor här för det mesta.
Hoppas, hoppas att vi har fått en ny stödmedlem på plats!

Mr.An var med på middagen, så nu känner de varandra lite bättre.

Har aldrig varit så trött efter en slö dag.

God Natt från Britt.