En gång skollärare alltid skollärare

Hej alla läsare!


I dag har jag undervisat två timmar, morgon och kväll.

Superkul men en utmaning.
Jag fick tänka till ordentligt för att komma ihåg.

Det var mycket skratt och på kvällen när Birgitta hjälpte till hade vi en lektion de aldrig kommer att glömma.

Då var det barn från 10 år till 28.
Vi fick igång grupparbeten med vårt skolmaterial från Speaking School och trots att de var blyga pratade de mycket och vågade fråga.

Inte vågade de låta som ett tåg eller häst men det vågade ju vi.

Förresten har de aldrig sett ett tåg.

Det fanns också en munk med.

Den klassen skulle jag vilja ha fler gånger

Frukost med efterrätt 8.00

Hög aktivitet, spännande och trevlig var det på vår kvällslektion.

Vi lyssnade också på åk 12 när de hade engelska.
Den läraren var duktig och han var intresserad av vad vi gjorde och om vi hade något intressant material.

Jo visst, han såg och ville låna på direkten.
Klart att han fick.

Så blev en klass utan lärare och då blev Tomas hämtad för att oförberedd ha en lektion med helt okända barn.

Det är inte lätt men nu vet de en del om Sverige och skillnader mellan länderna.

Tomas har nog varit scout för han är alltid redo.

Massor av elever har motorcyklar.
Våra elever åker ofta bakpå någon kompis

.

På Starfish åt Tomas gröt för första och sista gången.
Tur att han var hungrig!

Själv tog jag en macka med massor av linfrön i och det blev ”glatt” i magen. 

Kollade glassbeståndet inför lördagens fest.

Den av alla älskade chokladglassen fanns bara på ett ställe och strössel på ett annat. 

Typiskt!
Hoppas att Mrs. An har plats i frysen, så vi slipper leta i vattnet bland isblocken hos Panhas mamma.

Halvtinad glass är kladdig, droppar och rinner och strösslet blir en geggamoja.

Som ni märker har jag många ”komihåg” att komma i håg.
Hjärnan är nog urblåst när jag kommer hem.

Kerstin hade resväskan med sig i kväll till huset där många små barn bor.
Även barn runtomkring var kallade.

Trillingarna försvann och kom tillbaka i sina finaste klänningar.
Hur tänkte de?

Gulligt var det!

Älskar dessa ungar kanske för att jag har dem i lagom dos.

//Britt