Att ge en hjälpande hand.

Idag har mestadels utav vårt fokus legat på ett av våra magiska barn, Saimon. För er som inte vet så kör jag en liten snabb uppdatering: Saimon är ett av våra fadderbarn som har en sjukdom som gör att kroppen inte producerar några växthormoner, med andra ord växer han inte alls. Han är nu 10 år gammal och han är 90 centimeter lång. För att han ska få en chans till att växa och egentligen överleva så måste han ha medicin, detta kan han enbart få i Phnom Phen. Vilket betyder att den 1/6, på onsdag, så kommer vi tillsammans med Mr An, Saimon och hans pappa att rulla dit för att gå på ett läkarbesök.

Som alla vet behöver man ju lite nya kläder när man åker till doktorn, så en tuktuk-färd till marknaden med pojken blev det idag. Christoffer var väldigt imponerad utav detta stora plåtskjul med alla lukter, små stånd och människor(även jag som har varit där tusen gånger blir lika imponerad varje gång). Eftersom vi åker till Phnom Phen kommer vi bo på hotell där några dagar så både badkläder, badboll och badring införskaffades. Givetvis fick lill-killen välja badbyxor, finkläder, skor och badgrejer helt själv. Färgen röd var ett tema han höll genom det hela och det var helt underbart att se denna underbara unge lysa upp när han insåg att vi var där för hans skull. Ett stort leende och små skutt i hans gång var nog det bästa med allt.

Svettiga och lite trötta på marknaden så stod lek i mängder på schemat. Så tuktuken åkte raka vägen till ungarna och så fort vi klev av så var skratten igång. Ballonger hade blivit kvar från några kvällar före och ballongleken är ju en favorit i allas ögon, så det sattes igång och efter cirka en timmas ballonglek blev det kurragömma för hela slanten. Detta kanske är lite mer information än ni som läser vill veta men jag har aldrig i hela mitt liv varit svettigare. Det såg ut som om jag hade varit ute i regnet.

Nu är det dags att krypa ner i sängen, det är en dag imorrn å!

Lova