Lyckligt lottad. 14/12

Hel alla läsare!

Sista kvällen. Tiden har bara runnit iväg men vi hinner lite till i morgon. - 14.30 senast måste vi åka för det kan ju bli en kokrock, säger Mr.An. Det var nära på vägen hit.

Jag är lyckligt lottad som har två ställen där människor är glada när jag kommer och ledsna när jag åker. En del av mitt hjärta finns i Kambodja hos barnen jag känner.

Ändå är det skönt att åka hem till vardagen, där det mesta fungerar.   

Det var kul på London School i kväll. Hade två lektioner varav en var exercise med vattenflaskor. För de som deltog var det"once in a lifetime." Det var kul för alla och tänkvärt. Här är varken ungdomar eller vuxna vana att röra på sig. Det är för varmt och alla åker motorbike.

Efter middagen gjorde vi vår exercis i badet och det har i alla fall fungerat. 

En jordisk ängel ska betala för Rothais nya framtänder. Det var en av våra fotbollskillar som råkade slå ut en framtand och skada tre andra. 

Killarna har fått börja i åk. 7 i public school, dvs. de får gå om ett år.

Skriver när jag kommer hem igen så ni vet att jag gjort just det, kommit hem.

Vi måste bara lösa lite laptop- problem först.

Skönt att Jessika är kvar!

Ska ha överlämning i morgon.

Hej från en lite sorgsen Britt

Wee har handlat till kvällens gäster, dvs Ingrid och jag. John bistår.

Mr.An i "nya" kostymen

Inga verktyg, bara starka nypor till krabban.

Siesta.

Visst är nu avundsjuka?

Den fotbollen tog illa men nästa gång du kommer Britt vågar jag le. Tack Ingrid.

Min lillasyster och jag är lika stora men det skiljer fem år.
Ingen skrattade lika gott som Saimen när vi hade lekdag.
Vilken go´kille!