Lekdag och skolbesök.

Igår bestämde vi oss för att ha en lekdag  med alla barnen i byn. Vi handlade 300 ballonger och begav oss till byn. Med hjälp av barnen så blåste vi upp ballonger och satte på snören. Jag kan tala om att det är bland det bästa de vet. Vi lekte ballongleken som alltså går ut på att ha sin ballong hel så länge som möjligt. Det var många som "vann" då de hela tiden hämtade en ny ballong och leken fortsatte. Det var en enda stor skrattfest.

När de lite större barnen anlände så spelade vi volleybollmatch på vägen utanför Mr Ans hus och då får man samsas om svängrummet med både tuk-tuks, motos. cyklar, bilar och en och annan höna.

Jag skulle så gärna vilja att alla skulle få uppleva det vi gör just nu för det går inte beskriva i ord hur det verkligen är härnere. En del människor är snuskigt rika och bor i samma områden som de som inte har något alls. Barnen blir utskickade på sena kvällar av sina föräldrar eller hallick för att tigga ihop lite pengar och de står även vid borden på restaurangerna och vill ha resterna som finns på våratallrikar. Förstår ni vad de här barnen är utsatta. Det finns ingen som kan hjälpa dem om något skulle gå fel.Eller om någon skulle vilja göra dem illa.

Därför är jag så otroligt tacksam för det arbete vi gör och att vi faktiskt kan hjälpa iallafall 77 barn till ett bättre liv. De behöver inte tack vare alla sponsorer och givares hjälp inte utsätta sig för dessa faror att vara ute på sena kvällar och tigga mm.

Vi har hamnat i ett dilemma.
Vi träffade en liten föräldralös pojke igår som heter David, han är 3 år gammal. Han bor med sin mormor och morfar då hans föräldrar övergivit honom. De har det väldigt fattigt och de har nästan inga pengar till mat då hans morföräldrar är gamla och inte orkar jobba längre. Det är svårt att hjälpa nån som inte har föräldrar som finns där för att stötta och som kan tjäna in pengar till mat. Vi vill så gärna hjälpa honom men vi vet inte hur???? Vi ska prata med Mr An ikväll och kanske bara smyga förbi där de bor för att kolla läget.

David

Idag har vi varit och hälsat på våra barn i engelska skolan och de blev så malliga över att vi kom för att titta och lyssna på dem när de var i skolan. När rasten kom så rusade de ut för att visa upp oss för de andra och såklart även för att kramas.