Inregnad?

Hej alla läsare!

Nog för att jag inte brydde mig särskilt om regn här, jag skulle ju ändå jobba men.....i kväll kan jag inte vattengympa för jag bottnar inte. Vägen till PP är avstängd, så jag måste åka tre timmar tidigare på en smalare och krokigare väg för att inte missa planet. Vi skrek till varandra i kväll för att höras och det åskade också. Från hängrännorna stod vattensprutet rakt ut i flera timmar.

Ingen vattengympa i kväll. Jag bottnar inte i bassängen och det regnar fortfarande. 

Började dagen med sovmorgon och lär sluta med nattvak. Jag har mycket att skriva om och dessutom till många.

Jag lyckades ta ut pengar för två 100$- sedlar, som jag växlade till mig på Arlanda var lite skadade. Inte tillåtet! Hoppas att jag hinner byta ut dem på Arlanda på tisdag. 

Det var trillingarnas pappa som körde mig och som också hämtade mig i kväll. Hurra för honom, trevlig o glad och kan engelska. 

Mottagning och slutstädning på Speaking School men också hembesök stod på schemat. Vi tittade på Kanhas och Sopheaks hus som stod ensamt och fallfärdigt mitt bland alla nybyggen. Det såg nästan skrattretande ut. 

Pen Nats och Raksmeys hus gick jag förbi, för jag letade efter volleybollplanen. Den är borta, uppköpt av kineser som bygger höghus där. Farbrodern i PP äger allt men pappan sköter om bygget och hyreshuset, där de själva har flyttat in. I deras egna lilla hus bor...kineser.  Som tack för tillsynen kommer familjen att få bygga ett eget hus innanför staketet. 

 nästa år. 

Pen Nat är supertrevlig och lätt att prata med nu för tiden. Han kämpar hårt och är så tacksam för all sponsring och stöd under alla år. Nu kommer det.....jag berättade att vi bara sponsrar fattiga barn i Kambodja och han förstod direkt och förklarade att hans familj tack vare kineserna hade fått det så bra att hans pappa kunde betala skolavgifterna.

Pappa och mamma tackade för alla år vi hjälpt deras barn när de haft det riktigt jobbigt och hur mycket vi har betytt.

Jag nästan hoppade fram mellan vattenpölarna av glädje när jag lämnade deras hus. Ville bara skrika YES YES!!! men rösten bar mig inte för tårar rann också utför mina kinder. Gång på gång får jag uppleva detta att våra elever fått det bättre och lyckats bra.

Så mötte vi Tony, Saimens pappa, som fått nytt jobb och var jätteglad. Hans chef var från USA och han ska jobba kväll och tidig natt som bartender. YES, YES igen.

Kimhaks och Kimhongs familj ska tillfälligt dela rum med släktingar i närheten, tills de hittar något annat. 9 pers. i ett rum.Arma människor.

Jag har betalat Mr.An och för Speaking School för 6 mån. Då har Mr.An lite pengar att lägga på en vindruta och div. andra skador. 

Trots ösregn kom de flesta elever till Speaking School. Det var kul i kväll och mycket engelska, inget khmer alls. Jag är riktigt stolt över lärarna och alla elever. Det känns som ett enda stort VI.

Pathyut kom och hälsade på. Han har lov i två månader från sitt lärarjobb. Han ska hjälpa sin familj. Roligt att träffa honom och prata. Vi hade alla tillsammans en superkväll trots spöregnet. Wee bjöd på jättegoda räkor. Ingen ville gå hem men som tur var kom min tuc-tuc. Orkade inte med en kramrunda för känslorna var för stora. Här är jag hemma och här gör jag nytta och betyder så mycket, trots att jag gör så lite egentligen.

Jag önskar att ni alla skulle få uppleva en dag som denna för det är ju tack vare er, det är möjligt att hjälpa. Ok, lite bärförsäljning och Maries zumba finns också inblandade liksom extra bidrag.

Nu ska jag packa det lilla jag har med mig och hoppas på bra väder i morgon. Detta är min sista blogg från detta översvämmade land som sålt ut tre städer till kineser att bosätta sig i.  Jag mailar när jag är hemma.  Stort tack till er alla från Britt

Min egen Sopeak, du är så fin i B-Ms klänning.

Sreymoth och Pieseys ankor. Ungarna ligger och sover på min skräphög.

Rivningsvirket tillhörde Ratanas gamla översvämmade hus. Kvar finns nu Pathyuts, Sopeaka och Kanhas hus. Kolla bakom!. Där det blå huset ligger fanns förut en damm.

Vi har det bra men lite trängt just nu.( Pen Nats ock Raksmeys familj.)

Där borta vid takskyddet ska vårt nya hus ligga. 

14 gamla lägenheter med gemensamt utedass. (även litet golvhål inne).Här ska det bli höghus. Men vart ska Kimhak och Kimhongs familj flytta?

Så goda! Tack wee!!!

Hej då från mig Kimsry som ska ha slutprov i morgon

Färskpotatis, nej små goda apelsiner

Mr. Ans nya tuc-tuc välte i dag.

Hej alla läsare!

Kineserna kör fort och hur som helst. En bil kom för nära Mr.An i hög hastighet sp han blev rädd och girade till och välte. Han blev inte skadad men hans tuc-tuc ser inte kul ut på ens sidan och vindrutan är i tusen bitar. Försäkringar går inte att få i den här trafiken ens på helt nya tuc -tucar. När vi står och tittar på eländet kommer en stor bil och håller på att köra över oss just utanför huset. En kines. 

Alltså, barnen brukar spela boll på gatan. Nu kryper de nära staketen och vågar inte leka som förr på denna lilla återvändsgata.

Dagen började så bra med besök av en favorit Ratana och hans systerdotter. Jag hade velat hälsa på hela familjen som vi följt i alla år men vägarna är för dåliga. Alla familjemedlemmar jobbar på något sätt åk kineser och tycker det är ok.

Ratana läser kinesiska och kan en hel del. Även hans engelska är bättre för han har kyssnat och pratat dagligen i hotellreceptionen.

Så var det avtackning för året av skolpersonal på närliggande skolan, där vi har flera som jobbar. De fick plastblommor, en tavla med personalen och ett armband. Så finklädda att jag blev tårögd! Skolan fortsätter som vanligt på måndag.

Vi själva har haft lärarutbildning och jag har städat och kastat, sorterat och torkat damm, svurit och skrattat. Vi har massor av bra material bara man kan hitta det och att allt finns med. Puzzelbitar har en förmåga att smita t.ex.

Så har vi haft klädutdelning och Speaking School med de nyupptäckta puzzlen. det blir nog också korsord och div. andra kul spel, så Speaking school kommer att finnas kvar men inte för elever efter högstadiet. De hinner inte för de tar så många extra lektioner.

Tur att jag kan avreagera mig i poolen och trötta ut mig. Det är betydligt lättare hemma att bli kroppsligt trött och nu har ryktet om svamp nått mig. Jag känner suget i magen av att få gå och leta och glädjen i att hitta. De som förut gick på gym. gör inget annat än pluggar för examen som börjar på måndag. Åtta ämnen med fem skriftliga frågor i varje. Lycka till! Måtte de klara sig alla! 

Skönt ändå att Mr.An inte blev skadad! Britt

Inget regn men----städning!

Hej alla läsare!

Möte 10.00 på London School. Info. om deras undervisning i åk 4 till 10. Jo, den  är billigare än på Antaraktvib och små klasser 13 -15 elever men det är för långt bort för våra elever. Kanske skolbuss? Det kan vara ett alternativ för åk. 7 - 9 men inga beslut är fattade. Helt klart skulle våra svaga elever må bra där.

Så började dagen som sedan fortsatte med städning på Speaking School. Jag hittade mycket på fel plats och div. lite hur som helst. Dammigt var det men nu är en hel del rensat och fler saker går att använda. I morgon blir det perfekt för lärarna ska hjälpa till och de kommer att hitta mycket bra material, de aldrig använt förut.

Jag har också undervisat på London School om Kina och hur man som ung ska tänka om framtiden. Vi kom fram till att de inte blivit fråntagna just något som gör dem lyckliga och är värdefullt. De förstår varför kinesiska arbetare kommit och varför det byggs höghus och casinon. Förut fattade de inget. Tyvärr vet de inte ens hur många inv. Kambodja har.

Det är 17 milj och Kina har 1.400 milj. Tokyo har 37 milj. mer än dubbla Kambodja.

Jag hade städpauser och då jag hann se mycket, bl.a. Sokeys familjs hus som Mr Ans son byggde för $ 200 på 14 dagar och som betalas hyra för till Nita och Mailes mamma $300/år. Men plåthus i denna värme. Skulle aldrig stå ut.

Vi hittar inte en elev som hyrt ut sitt nybyggda stora hus till kineser för $3000/mån. Snart ska även Sreymoth och Piseys mormor sälja sitt hus, för det står på en tomt som tillhör grannen, en morbror, som sålt tomten. De har inte råd att flytta sitt hus till sin egen tomt, så nu blir det nog flytt till en annan provins, där de har släkt. Tomtpriserna är skyhöga, så även de fattigaste, som denna familj, kan bli rika just nu.

Jag vet att jag kommer att åka tillbaka så länge Saimen behöver medicin, så oroa er inte!

Jag har "husdjur", små röda myror. De avslöjar att jag har ätit kex med ost och även kakor med snowflakes, dvs. pärlsocker. En strid ström kommer uppför bordsbenet och avslöjar mina svagheter, som jag tar till för att vara skärpt när hjärnan vill uppsöka  kudden.

Mr.An fick punktering i dag. Alla gator är totalt sönderkörda av alldeles för tunga lastbilar. 

Morgondagen blir säkert både solig och utan olyckor för de har ju redan hänt!

Tack alla läsare från en trött Britt

Mailee på väg  till skolan.

Mailees hundvalp.

Fasaden och ingången + köket, som ryms på en bänk. Huset byggdes på två veckor.

Huset är bara ett rum med plåt runt om.
Superhett när solen skiner och när det regnar går det inte att prata.

Sokhys och Sopheas kattungar.

I väntan på bussen spelas det med figurer på kylboxen, som får ny is av ismannen varje dag.

Sreymoth snärtar med pekfingern sin figur, så den träffar någon och då får hon båda.
 

 Skolbussen med en vaktande fröken. Detta hämtande och lämnande ingår i hennes jobb.

Dessa "husdjur" avslöjar mina nya svagheter, kex med ost och kakor med snowflakes, dvs pärlsocker.
Jag själv är inte målet men smular jag mellan benen så kan de nypa mig i låren.
Avsikten med min synd är att hålla mig vaken och det blir jag verkligen av myrornas bett.
Rätt åt mig.

Försutten?

Hej alla läsare!
i dag har jag mest suttit och pratat med elever som ska ta examen och vad de vill göra. Vilka drömmar! Jag har lite svårt att ta ner dem på jorden men arkitekt, polis, ingenjör, advokat och kemist, det är inte genomförbart i år i alla fall. Läs mer engelska och kinesiska och ta datakurser samtidigt som du jobbar och sparar pengar, det är mitt råd. Sedan.....

Kan man bli sjösjuk i en tuc - tuc? Slutar det regna om jag köper en paraply? Blir man försutten av att sitta mycket?
Det är dagens tre frågor. Första svaret är ja. Det guppade och krängde, så jag blev lite illamående. Så dåliga är vägarna och vi kan inte hälsa på alla barn för Mr.Ans nya tuc-tuc är som sagt ny och satt fast i lervällingen i går.

På fråga två. Jag investerade i en paraply och regnet slutade och hänger kvar där uppe än trots sena kvällen. Börjar det regna i morgon, ska jag då köpa en paraply till? Det sover jag på.

Försutten är en term i rättsväsendet och där omfattas jag inte än. Gammalt folk får inte stå i Kambodja. Jag har försökt. Mina knän vill att jag går eller ligger, då mår de bra.

Så har vi den obegripliga tekniken. Wi-Fi heter något som jag ska se till att alltid ha när jag är på internet. Det har jag fattat men det är inte så lätt i det här landet. PUH! Nu är jag inloggad på restaurangen som fungerar bäst på mitt rum. MEN när jag är på restaurangen så fungerar det inte.
 När Peter ska ta över min dator och tanka hem korten, så är det ett nytt lösenord varje dag på Team Wiewer. Nu har vi förstått det. Så har det inte varit förut. Han tar över när jag sover och då han inte hittat mig. Nu vet jag att jag ska ange dagens lösenord före jag går och lägger mig dvs. efter 24.00 då de byter lösenord. Då är klockan 18.00 där hemma.

Jag har börjat städa i Speaking School. Säger inte mer för jag hittar liksom inte orden. Jag får hjälp på lördag men vill röja lite och kolla först. 

Dagens stora problem. Hittade ett syskon i fam. Suon som var 10 år. Var har hon varit när jag besökt familjen? Varför har ingen sagt något? Hennes kusiner, trillingarna, som är 8, fick börja i höstas. Jag skäms. Vet ni någon som vill sponsra? Den här familjen är fattig och kan inte betala själva. Hon finns på kort.
Tack för all stöttning! Britt

, Lyckat resultat! Inga löss. Mamma jobbar på byggen med pappa när hon orkar. Mest blir det målning.

Kan någon betala engelskan för mig?

Frustrerad

Hej alla läsare! 

Tur att ni finns för jag har ingen att prata med, så jag skriver av mig.

På rektorsmötet i går frågade de om jag kunde sponsra en mycket duktig tjej vars pappa dött i TBC under våren. Hon är ett språkgeni och skolan har låtit henne studera utan att betala i sex månader. Jag berättade att vi inte ska ta in fler elever men...….(ni känner mig, eller hur?)

Tiden är alltså två år och jag har förfrågningar från två sponsorer och en hemlig pott, så... Hon kom idag och pratade en fantastisk engelska. Hon är alltså en språkbegåvning och helt förtjusande.

Fakta: Esy Sreynat är 16 år. Hon jobbar extra på en skola som lär ut kinesiska och tjänar $ 50/ mån. Mamma städar på en skola och tjänar $ 200. De är fyra pers. en yngre syster 12 år och en bror på 6 år. De yngre barnen passas av en faster på dagtid. Nu kommer det värsta. De bor i en hemsk lägenhet som dryper av fukt. Det första jag såg var en stor råttsvans bakom diskbänken. Hyran är $80 men ska gå upp till $100 nästa månad och sedan till $150. Det kan familjen inte ha råd med så de måste flytta men det finns inga lägenheter alls. 

Det sista kan vi inte göra något åt men flickans skolavgifter finns det en möjlighet att hjälpa till med.

När jag såg de nya avgifterna på Antaraktvib blev hag mycket upprörd. Varje elev kostar $100 mer än förra året. Just nu är jag för arg att skriva ett mail till Mr. Nop O. Han gav oss 10 % i rabatt men det hjälper inte mycket. Han tycks tro att vi sponsorer har fått högre lön eller blivit rikare när det är skolans ägare som blir allt rikare. Till skolans försvar kan trots allt sägas att de är billigast i sta´n jämfört med andra högstadie- och gymnasieskolor. De har också minst antal elever som inte klarar examen.

Glädjande är att Regent har samma priser för sponsorer! HURRA! Hade en gratis lektion där i dag och ska ha fler om jag hinner. Berättade i dag om vad jag anser om att manliga lärare inte kan passar lektionstiden utan kommer för sent. Det tog skruv. Bra Britt! Barnens undervisning är viktigare än lärarens rast och den som kommer för sent ska be om ursäkt och berätta varför.

När jag kom hem sken solen en kort stund och jag hoppade i poolen och körde stenhårt för att bli av med min frustration. När jag var nästan klar kom en familj från Australien - Laos och klev i. Han var gruvingenjör och berättade om hur kineserna också invaderade Laos precis som här. Den koppar och det guld som Australien tänkt utvinna och betala för, bjöd de över och lämnade mycket svarta pengar dessutom.

I morgon ska jag till London school och då ska vi planera utifrån - what can we do? Det ska bli intressant. Jag har lyssnat på många program om Kina i sommar, så lite kunskap har jag om Kina och hur de planerar för att utöka sitt inflytande. De redan rika i Kambodja är också medskyldiga till att sälja ut sitt land.

Politik är inget för mig. Jag vill jobba på gräsrotsnivå. Där får jag se glädje och känna tacksamhet och styrkan av er sponsorer som också vill göra en insats. TACK från Britt

Killarnas lek. Att sparka sin flip-flop så att den träffar korken men inte på första sparken. Här är det blockad inför nästa spark. Ett spel går fort och mest träffar vinner förstås.

Tjejernas lek är att hoppa över gummisnodden. De ligger i luften och vinklar upp ett ben så foten kan ta tag. Speciell teknik och bra träning.

Fattar ni?

Kimlong och Sophea kom på besök i väntan på skolbussen.

Sreynat, en fantastisk tjej.

Här inne bor Sreynat och hennes familj.

Alla väggar är blå och dryper av fukt.

 Den som bor längst in i korridoren kan även bo utanför sin lägenhet.

                                               

Min uppladdning inför kvällens lektion. Nej, jag åt inte upp allt.

                                                    

Händelsetrött, finns det ordet?

Hej alla läsare!

 Kul att ni är med och är intresserade! Jag hade behövt prata med er i natt om det jag upplevt men ingen fanns och jag fick älta runt allt om och om igen i timtal innan sömnen tog hand om förståndet.

I dag har jag varit på tre bra lektioner med tre klasser och två lärare på Regent. Jag är mycket nöjd. Jag ska fortsätta i morgon men andra klasser där vi har barn.

Det jag tittade på var stämningen i klassrummet, om läraren visade att han/hon tyckte om barnen, om de fick feedback och beröm, om barnen tyckte det var kul och att de fick göra flera olika saker och om de fick tänka till, dvs. lösa något problem. Allt detta uppfylldes i dag. Ingen visste att vi skulle komma men det var inga problem, bara att kliva på.

Vi såg också en bra fotbollsmatch där Ratanak var bäst av alla och där Simon deltog och kämpade bra, inte sämre än någon annan. Så kul att få se Ratanak i något han var riktigt bra på.

Oväsendet bakom väggen i mitt rum fortsätter. Det låter som en mistlur som varnar för dimma och så detta bultande. Mistluren börjar varje gång det pumpas upp cement i höjd med min säng på tredje våningen. Jag har kollat varifrån oljudet kommer nämligen. Två stora sprutorgan jobbar med innehållet från de cementbilar som går i skytteltrafik. Skottkärrornas tid är förbi och även khmerernas omoderna sätt att bygga.

Jag tog med mina stela knän och onda knöliga stortå på en smörjande promenad efter skolbesöket. Det borde jag inte gjort för jag hade i min vildaste fantasi inte kunnat föreställa mig att rivningar och nybyggen kan gå så fort. All mysighet är borta liksom nästan alla gamla hus. Skitigt överallt efter tunga fordon, sönderkörda gator och tomma tomter med bara ett tält för arbetarna. Om alla tomter ska bebyggas nu, så förstår jag att det jobbas dygnet runt och att det måste komma massor av byggjobbare som bara ska ha någon stans att sova. Sex kineser i varje rum är standard hörde jag.

Tog ett träningspass i bassängen som är så full av vatten att jag måste stå på tå för att kunna gympa. Sex kineser tävlade i längsta magplasket. Jo, det skvätte men det kan jag ta. Simmade istället för löpte och hittade rätta feelingen.

Toktrappan, dvs. den från andra till tredje våningen, är ett problem. För brant, för höga trappsteg och för korta. Jag måste "gåskutta" för att komma ner. Tänkte först att bara jag har problem men jag har sett att andra går med ena ben först eller sidledes. Jag ska ha denna trappa till ett bra träningspass. Bestämt! Orkar inte komma hen otränad.

Jag ska heller inte gnälla mer utan se om det går att hitta något bra med byggboomen och all ny arbetskraft. Acceptera det som händer, prata och kom på hur det går att komma vidare. Våra elever är unga och kan snabbt lära nytt och tänka om. Du måste peppa dem Britt inte bara lyssna och bli deppad! Kämpa, kämpa!!

Gamla "alltiett" bänkar. Inte ett stolskrap.

En av trillingarna rabblar upp en lång ramsa.

Alla i klassen var framme minst en gång och gjorde något och fick applåder. 

Rolig lektion!

Inte lätt att översätta ett ord till khmer. Snygga men svåra bokstäver.

 Saimen läser högt från tavlan men han har svårt med vissa uttal och läraren hjälper till och rättar. Liten klass med en bra lärare. (  Han hade en jättestor skäggvårta med långa hårstrån på hakan. Hur stirrar du inte på den första gången?)

Ser ni skylten med Beach Club? Mitt hotell." Cementutblåsaren" når nästan upp till min sänggavel.

Här ska skyskrapor byggas så nära stranden och svarta pengar tvättas.

Typisk gatubild just nu. Ett tält på en jämnad ödetomt.
Casino längre bort och byggkranar och längst bort en jättehög skyskrapa.

Visst har jag en fin pool? Alla som bor här kan se vad jag gör, så jag kan inte fuska med min träning. Undrar vad de tänker?

Toktrappan, ett typiskt kambodjabygge. Den är inte pensionärsvänlig.
Tur det finns räcken för den "stöppliga."

Jag ska aldrig mer klaga på Högåsvägen efter att ha suttit fast i denna lervälling.

Skit både här och där men det finns solstrålar också

Hej alla läsare!

Mulet eller ösregn var dagens väder. Nog om det.

Familjen med trillingar var det kul att besöka. Massor med barn deltog i utfrågningen om skoltrivsel, betyg, favoritämnen och svårigheter. Allt var toppen! Undrar om jag tycker samma sak när jag ska på skolbsök i morgon. Ska ta på mig barnaögon och se det på en 10 - årings sätt.

Nästa besök var så sorgligt. Fam. Phorn, Kimhak, Kimhong, lillasyster och föräldrar, måste flytta före sista aug. Alla i hela längan måste bort, dvs. 10 familjer. Ingenhar hittat någon annanstans att bo. Huset var sålt till en rik kines som skulle hyra ut till kinesiska jobbare. Så är det överallt i staden. Den blir helt kinesisk.

Srey Sor var hemma i dag. Hon är framåt och vill vidare. Ska studera turism på universitetet i två år till på kvällstid men har nu fått jobb på Sokka Beach, dvs. finaste hotellet i sta´n med fem stjärnor. Lär sig mer där men får lägre lön. 

Syster Sreylen delar kort på kasino och en svägerska är växlare. De trivs och utnyttjar de nya arbetstillfällen som finns.

Mr.An måste bygga ett litet hus bredvid det han bor i. Ägaren, hans dotter ska hyra ut för $1500/mån till en kines. Dottern kan inte betala banklånen längre. Inte nog med det, om Mr.An vill ha fler körningar så har en koncern köpt upp alla beställningar från hotellen och om han vill ingå där, tar de 20%. Visst är det skit! MEN....Wee jobbar som lektant för barnen på skolgården, som ligger i gatukorsningen och där Theary är lärare och Lyly lärarassistent.

Det som fungerar bra är Speaking School. Inte ett ord på khmer. Hög närvaro i regnet och bra aktiviteter.

Vi ska göra något fult, skilja på rika och fattiga. De fattiga ska få tandkräm och anteckningsböcker. Tandborstar finns till alla. Mr.An ska dela ut till de behövande när jag åkt. Några barn har dåliga tänder, tyvärr.

Roligast hittills har det nog varit att prata med de elever som slutat skolan. Det har gått så bra för alla och flera går på universitetet nu och jättetrivs. De jobbar samtidigt, så det är nog bara "halvfart" och ofta på kvällstid. Det är inget fel att "bara" jobba, bara man trivs och mår bra, säger jag till de som inte vill plugga mer och känner sig lite skyldiga över att en sponsorbetalad examen inte utnyttjas bättre.

Trots helgdag, regn och mörker jobbas det för fullt på bygget på andra sidan väggen. Jag har det så bra men är ändå lite moloken. Att inte betala skolavgifter för de som verkligen behöver det vore ett stort svek. För dem är vi ett ljus i mörkret och jag ska inte tänka på det som jag inte kan påverka.

Nu ska jag ta mig en sudoko. Då kan jag inte tänka på något annat. Sedan hoppas jag att Peters dator hittar min dator!

Tack för att ni hjälper mig att hjälpa! Britt

Det vanliga söndagsjobbet för Wee och Sophoung. Välsignade tvättmaskin i Högåsen, jag älskar dig!

Vad ska det bli av er tro? Ni är så lika men också olika. Det ska bli kul att följa er skolgång!

Den här skolan sopsorterar men inte allmänheten.

 Dane, så vacker! Ska börja åk 7 i höst.

Saimen, som vuxit 13 cm på ett år, och Kimlong kämpar med huvudräkning.

Youngchin och Rasmey är bästisar. De ska snart börja åk. 8. De var ju småbarn när vi började med sponsring.

Ibland blir det rätt!

Hej alla läsare!

Va´ klok jag var som åkte! Det känns så skönt att möta alla våra barn och föräldrar  och ha prattid med dem alla. det visar sig att alla utom åk 12 har slutat skolan för läsåret. Det gäller inte barnen på Regent school och engelsk undervisning. TUR för mig. Jag har massor av tid att lyssna och prata både i skolan och i hemmen.

Först ska jag berätta om resan som gick bättre än någonsin. Jag blev ensam på tre platser och kunde ligga och sova, hårt visserligen men ingen snarkade bredvid och inget barn grät. Så dumt att oroa sig i onödan! Trafiken och den dåliga vägbanan är obeskrivlig men om man blundar och stänger av allt tänk, så fungerar det. Samma här i sta´n, titta åt sidorna inte rakt fram för då blir du skitnervös. Kineserna gör det du minst anar men de flesta är beredda numera och kallar dem något jag bara kan gissa. Trafikregler gäller inte kineser.

Klokt att jag tog med träskorna. De passar bra i skitvattnet och håller mig torr. Jo, det är mycket vatten och röd gegga. Häftiga skurar kommer då och då men det är lagom varmt, som i somras ungefär.

6.00 i morse brakade det lös bakom min säng eller rättare sagt bakom väggen där jag låg. De bygger ett hotell där, jättestort och fort ska det gå för de arbetar nästan dygnet runt. Just nu slutade de 22.47 lördag kväll. Jag är helt fascinerad över deras klätterteknik i flipflop, ingen säkerhet alls trots att de står på utsidan och jobbar med båda händerna. Jo, arbetstiden är 70 t/v fortfarande för alla, så i morgon väcks jag igen 6.00.

Speaking School var riktigt bra i dag. Bara engelska pratades och jag känner att det verkligen behövs. Det fungerade för alla elever i dessa tre smågrupper som gjorde helt olika saker i dag. Jag är så nöjd just nu.

Bredvid mig har jag rullrån som smakar kaffe. Mums! De ska inte följa med till Sverige utan bara finns här som en morot. Det vore klokare med verkliga morötter, så i morgon ska jag prata förstånd med mig och ändra "piggelingodiset". Vi hörs då. Britt

Stolt mr An visar sin nya tuc-tuc.
Vi körde om honom på vägen från Phnom Penh när han hade hämtat den.
Han är orolig för sitt banklån men får bättre körningar än förut.

Byggjobbarnas arbete med säkerhet noll.

Inga ord behövs.

Två glada bröder i nya kläder, Parkdey och Ratanak tummade verkligen för att gå in för skolan nästa år.

Sophektra försäkrar att han bara lånat "godingen".

Parkdey har egen "goding".

Upp med "tillfällig boende" under en presenning och sedan igång med att bygga hus åt kineserna.

Sopheak och Rith funderar och provar att passa ihop frågor och svar så att det bildas en stor triangel. Klurigt!