Tillbaka i kalla Sverige

Vi som var med:

Peter, Lova, Birgitta, Janne, Britt, Lena, Ellen, Line, Linn

Lova sitter nu här och har fått äran att skriva det sista inlägget om denna resa!
Hela gårdagen spenderades i Pnom Phen där vi kollade på Killing fields och Toul Sleng-fängelset. Vi hade med oss mr. An och två av våra ungdomar från byn, Plain Soksal och Panja. De tyckte förstås att det var hemskt att gå runt där så mycket hemskheter som hänt deras egna. Vi fick redan på Att Soksals morfar hade tydligen dött på Killing fields så han tyckte att det var mycket jobbigt(vilket man kan förstå)... Men vi var inte bara och tittade på ledsamma saker i Pnom Phen, när vi ändå var i en sådan stor stad så var vi ju tvungna att åka på sightseeing!! Vi åkte förbi och kollade på den stora Mekongfloden som låg på högersida om oss ,vilken är huuuur stor som helst, och på vänstersida hade vi det kungliga palatset, vilket var mycket stor och mycket vackert! Det fanns ett par tillfällen som jag undrade om vi skulle komma ut i Pnom Phen utan att ha varit med i en krock! Så mycket folk som bara kör sitt eget race och ska vara först fram och iväg.. Helt sjukt!
Väl på flygplatsen sa vi hejdå till våra älskade vänner och begav oss in mot incheckning och gaten. Men självklart blir det trubbel. Vårt plan mot Bangkok skulle gå 20.35 men så ropade de ut att det var förseningar och att det skulle gå 21.50 istället. Helt okej än så länge(vårt plan från Bangkok mot Stockholm skulle gå 01.10, så ingen panik... ÄN SÅ LÄNGE). När klockan närmade sig 21.50 ropar de ut att det kommer bli ytterligare förseningar och att planet skulle gå 22.40 istället. Nu börjar paniken sätta igång bland många passagerare, inklusive mig själv! Jag var helt säker på att vi inte skulle hinna med planet.. Men vi kom ombord planet, kom iväg 22.50 och landade 00.10. Flygplatsen i Bangkok är nog den största någonsin så det blev att springa till vår gate. Men som sagt efter många om och men så är vi äntligen hemma!
Känns lite underligt att vara hemma i Sverige när man för nästan ett/två dygn sen badade i havet och gick runt i shorts och linne, och sen så POFF Går man runt i långbyxor och dunjacka... Ja så kan det vara!

Denna resa har nog varit den bästa någonsin(trotts att sjukdomar har haft sin överhand över de flesta av oss). Man har verkligen fått se ur mycket barnen har lärt sig och växt bara på 1 år. Speaking school har verkligen gjort sitt bästa för alla. Till och med de minsta barnen har snappat upp ett ord eller två. Jag har nog aldrig haft så roligt eller känt mig så stolt över allt som de gör och hur mycket de lär sig! Får moderskänslor bara av att tänka på de underbara små liven som verkligen gör allt för att lära sig och verkligen ger manken till för att lära sig det!! Mina älskade små... Nej nu blev det jobbigt här så jag tror att jag får avrunda här(plus att min pojkvän börjar bli otålig på mig) men innan så ska jag säga att om man vill och kan så SKA man besöka Kambodja och dess underbara befolkning(speciellt om man är sponsor!).
Tack till alla som följt våran blog, alla faddrar, alla loppisbesökare, alla bordshyrare och alla bidrag! TACK!

Alla kan göra skillnad oavsett stort som smått. 
Alla barn har rätt till att finnas!

 Karta över Killing Fields

 Monumentet som byggdes för att hedra de som fick sätta livet till

 Informerande skyltar fanns runt hela området

 Panja lyssnar på information om platsen.

I detta fall om trädet som användes för att slå ihjäl barn.

(och mammorna tvingades att se på)

 Stämningen var väldigt allvarsam och dämpad hela tiden.

 Monumentet innehåller skallar, från golv till tak.

Fördelade på ålder och kön.

 Britt har uppföljande samtal.

 Toul Sleng (fängelse). Här hängdes fångarna upp och

doppades i krukorna som var fulla med vatten.

Doppades och torterades för att erkänna nåt de inte gjort.

 Linn undrar (som vi alla gjorde) vad tänkte människorna på

när de fotograferades? Visste de vad som väntade?

 Soksal och även vi andra kan inte förstå hur de kunde

göra detta mot sitt eget folk.

 Ögla i golv för att spänna fast fångar.

Hand- och benfängsel syns i bakgrunden.

 Mass detention room.

Bild på människans grymheter.

 Lova och Mr An i lågmäld diskussion om fotografier.

 Britt och Ellen följde inte med på rundvandring

(Ellen fick ej heller för hennes föräldrar)

De spelade kort med några barnförsäljare.

 Taggtråden runt hela området.

 Ellen känner av stämningen och plockar blommor.

 Toul Sleng var en skolbyggnad innan det blev tortyrfängelse.

 Taggtråden var till för att fångarna, om de skulle slita sig, inte skulle

kasta sig ut och ta livet av sig.

 En vacker plats med mycket mörk historia.

 Öglorna till hänganordningen med vattentunnorna.

 En vanlig trafikbild i Phnom Penh.

Kramkalas vid flygplatsen.

Njutningens- och avskedets dag

                                       Tandborstningsinstruktion

Hej alla läsare! Det är Britt som bloggar sista kvällen.Det är sorgligt att lämna alla barn och den underbara stranden men jag känner mig så nöjd, för det har hänt så mycket positivt. Jag är så stolt över det som vår Speaking school gör. Flera kvällar har de nya "lärarna" skött sina uppgifter mycket bra och de läser med de små barnen och hjälper dem på ett mycket bra sätt utan att vi behöver blanda oss i. Vi kan prata med de andra barnen som inte tillhör de lyckliga Palinspelarna den kvällen. I kväll var Pathyot, som går i åk 11,"lärare" för åk 7 och 8 och eleverna slog i lexikon och kämpade för att få rätt mönster och komma in i protokollboken. Vilken hit att jag fick med mig dessa Palinspel!!

I morse vaknade jag före min väckningssignal. Jag känner mig utsövd och pigg helt enkelt. Efter frukosten så gick jag fyra kilometer med fötterna i vattenplask och bara njöt medan vinden rensade det som fanns kvar i hjärnan.Jag bara älskar just detta och just då är jag i den bästa av världar och bara njuter. Dessutom såg jag hur en sittande ryska blev knådad på rygg och nacke av en stående massör och då bad jag om samma behandling och det var också en stor njutning. Badet var sedan OHHHHH! för det var lite kallare än på land(40 grader). Så kom Falkarna och rörde om. Ellen hittade som vanligt lekkompisar, två khmertjejer, som inte kunde engelska, men ingen kan uttrycka sig på alla andra sätt än med ord, som Ellen. HON kan leka som ingen annan och dessutom hur länge som helst. Så till tredje njutningen Amok Vedgetables. Det vill jag ha varje dag i resten av mitt liv. Vilken smak, och den varar länge. "Örlappera fladdrer" skulle en viss peson uttrycka det men det är min och Birgittas favorit på Bamboo Shack. Så återstår en njutning, att få gå tillbaka duscha och sedan träffa barnen. VILKEN DAG!

Tyvärr återstår nu packning. Jag hoppas att jag inte hittar något jag borde ha lämnat i kväll och inget jag letat efter av det, som jag trodde jag lagt ner. Dagen i morgon blir tuff med div. besök på platser som visar lidandet under Pol Pot. Jag stannar som vanligt utanför. Vill inte, orkar inte och mår dåligt och den obeskrivliga röran i Phnom Penh, kommer att få mig att längta hem. Planet går på kvällen och sedan ska vi lulla runt mitt i natten i två timmar på Bangkoks flygplats. Under flygturen ska sedan de gamla bortsorterade
 tankarna och problemen tillbaka och byta plats med de nya njutningarna. Det kommer att bli kortslutning. Första veckan hemma drömmer jag om barnen här, vill gå och lägga mig 18.00 och gå upp omkring 4.00.

Jag har hållit ett lite avskedstal  och i det ingick demonstration av tandborstning! Jag tog höger överkäke där jag har mest tänder, och så borstade jag allt där under det att vi alla, minst 40 barn, räknade högt till 30. Jag tror att alla förstod att två minuter är minimum, spotta och sedan inte skölja. Lördagsgodis och tre bananer på morgonen. I´ve done my duty. Ibland känns hela jag som ett "måste". Okunnighet och oförstånd präglar detta folk, som är så fulla av vänlighet och kärlek. De äter vitamintabletter istället för sin fantastiskt goda frukt. Vi svenskar vet ju, men gör ändå så mycket fel och det är inte ett dugg bättre. Skillnaden är att de har varken råd att gå till en läkare eller tandläkare. Snälla älskade ungar gör som jag säger! Och vet ni vad, jag tror att de gör det, för de älskar verkligen oss och många grät i kväll. Peter hade filminspelning, så ni får säkert se, att de går in för att göra allt vi säger. Nästa gång vi åker så får ni hänga på! Det är en upplevelse som bara kan upplevas, aldrig beskrivas. Britt

                                          Lite småsnackande på stranden.

                                          Peter masseras.

                                          Ellen hittar nya kompisar var hon än är.

                                          Britts favoritkäk, Amok vegetables

                                          Snyggingar på stranden.

                            Synd att det ej går att höra ljuden som ljuder i detta ögonblick.
                            Britt har leksaker från Leklådan som muar och bräker
                             hela vägen med tuc-tucen.

                                          De ljudande leksakerna får nya ägare.

                                          Först reservation sedan entusiasm.

                                          Dunken på gång.

                                    Lenas förmodade blodförgiftning efter elaka myggbett.

                                          Lova busar som vanligt.

                                          Här vill man bara hjälpa till. Men.....

                                          Bollen snart i spel igen.

                                                    En kär present från sponsorn.

                                          Film och bildvisning från Sverige.

                                                    Ellen är inte så tung.

                                      Britt försöker ta farväl men det är inte så lätt.

                                           Speaking school tackar....

                                           ......och tackar igen

Kambodja - same same but different

                                                        Line vid Speaking School


Hallo hallo.

Now it´s Peter writing, My travelcompany has complained that i never write anything.
So now it´s my turn.
I cant write it all in english so I must soon begin to write in Swedish.

Today (as all days) it has been very warm, about 39 degrees celsius and almost no wind.
Line is feeling much better now, hopefully she is going strong tomorrow after beeing sick in the flue for some days.

We started the day with breakfast. My family is eating breakfast at the guesthouse restaurant.
I have a sovmorron every morning so they bring some ägg to me.
I think the breakfast here is no good but the ägg are helt ok.

It´s really nice to gå upp and hoppa in the pool every morning.
Problemet is bara att there is so much utlänningar here som inte can take a shower before taking a poolbad.
The water in the pool är fullt of old suncreem och andra saker that folk har på sig.
I behöver not smörja mig because the water is fullt med smörja som oljar in my body every morning.
Ur ett ekonomiskt point of view är det ju good.
Jag don´t need to köpa any sololja.

Lena, Lova, Linn and i viss mån Line has lite ants in the back just nu.
There is ju only 2 dagar kvar down here so they must hinna med everything som de inte hunnit med hittills.
That means shopping för fulla muggar.
We have en favoritmarknad there du kan find allting mellan heaven och jord.
Och då menar jag really everything.
For exempel, var kan you hitta levande fishes och andra havs animals together with bags and t-shirt.
I nästa bås finns det petrol i flaskor and living hönor kombinerat med hårfrisör and guldsmed.
I can gå vidare med de flesta kombinationer man kan think about.
Det är i alla fall fantastic, if you need something you can hitta det på marknaden.
Det har min familj kommit på.

Därför är vi förbi almost every day för att se om vi kan find something spännande.
Ellen har lite svårt med the smell men hon håller på att vänja sig.
Lova was på marknaden och hämtade sin skräddarsydda balklänning today.
Hon hade med sig en picture på hur hon ville den skulle look like.
Sen måttade de henne och idag fick hon alltså hämta den.
Jag får tyvärr not visa den på bild då hon ska ha den på sin schoolavslutning.
Men jag kan say that the boys in Mariestad kommer not att kunna slita the blick from her.


Vi fortsatte sedan att bada och busa i poolen. Ellen has an fantastic energy in the polen.

Jag har snart läst ut min second book on this resa.
Den första var som Britt told before a book om Harry Hole. Alltid lika bra denna norske "hero".
Nu har jag snart finished "Hungerspelen" (den de visar på bio) very very bra book.
Har nästan sträckläst den och det är inte vanligt när jag äntligen reading books.

Vi besökte the father in "vår familj" på hans jobb idag
Han är lärling hos en guldsmed.
Kontrasterna här kan knappast bli tydligare.
"Vår" familj har det riktigt knapert och bor därefter också inte enligt nån standard vi kan jämföra med.
Endast ett stenkast från deras hem ligger denna guldsmed med allsköns guld silver och även diamanter som är till salu för de bättre förmedlade.
Är det nåt som jag har svårt att förstå så är det denna blandning av olika ekonomiska förutsättningar.
Vissa har det fantastiskt bra och åker omkring i nya Lexus och andra stora sprillans nya bilar.
De bor i rena "lyxhus" och då menar jag hus som även vi i Sverige skulle anse vara hög standard.
Det är höga hus med putsad tegel och stora murar runt tomten.
Inbyggt garage med kakel och fina tvättmöjlighet.
Dessa finns alltså vägg i vägg med plåtskjulen de flesta bor i.

Hur kan de blunda för allt som händer utanför deras murar?
Barn som svälter.
Barn som är föräldralösa.
Barn som tvingas att jobba för att överleva.
Barn som inte äger nånting.
Barn och vuxna som dör av enklare sjukdomar pga att de inte har råd med läkarvård.

Vi var häromdagen i skolan som Henrik på Small Hotel var med och startade.
Henrik berättade för mig att vissa rika khmerer som han träffar, både privat och i jobbet, dunkar honom i ryggen och berömmer honom för allt bra arbete han gör för ungarna. De kan däremot inte tänka sig att göra nån insats själva. Varken ekonomiskt eller politiskt. Det är bl.a sådant tänk som hindrar utvecklingen av detta landet.

Men tro mig.....det finns hopp.
Om barnen (man måste starta med barnen) fick verktyg och möjligheter att utvecklas så skulle detta ändras.
Vi försöker att hjälpa dem med vår verktygslåda och vår syn på hur man ska använda verktygen.
Skulle barnen i Sverige vara lika kunskapstörstiga så skulle det inte finnas några besvikna lärare.

Jag försöker att vara med som stöd i Speaking School. Gå runt och lyssna. Stödja lite och tipsa om uttal och frågor om vad ord betyder. Vi försöker ha lite svensk organisation på det hela så det är bara ett antal elever med ungefärligt lika grundkunskaper åt gången som jobbar tillsammans.
Det är inte så lätt att hålla andra kunskapstörstande elever borta från lektionerna som inte är deras.
Men det är också bränslet i det hela. Med denna kunskapstörst och glädje så är det lättjobbat.
Viljan finns verkligen och de förstår att det är den vägen de måste gå.

En liknelse:
De vill verkligen hamra, spika, såga, gräva, skruva, mäta och borra. Vi försöker bara ge dom så goda förutsättningar som möjligt att använda verktygslådan. De måste själva veta hur detta ska göras och öva på det så de kan börja "bygga".


Nu är vi snart inne på finalen.
I morgon är sista chans till lite bränna. (jag låg länge i solen idag men då hörde jag nån som sa att det luktade bränt fläsk ;-) förstår inte varför......??

På söndag bär det av till Phnom Phen (huvudstaden) för att se Killing Fields och Toul Sleng (fängelse).
Blir nog allt annat än roligt men känns som ett måste för att försöka förstå deras historia.
Vi får med oss mr An som privat guide ( han flydde ju själv ut ur PP när Khmererna intog staden).

Försökte förresten apropå påsk att förklara för barnen här vad vi gör hemma i Sverige då.
Inte lätt att med bibehållet förtroende berätta att vi sminkar oss som tanter och klär upp oss i fula hucklor och kjolar. Vi medtager även en kvast (som vi tror vi kan flyga på) och teckningar med fåglar och ägg för att gå ut i närområdet och ge bort samtidigt som vi tigger godis.... :-)

GLAD PÅSK från Kambodjagänget......

                                         Lova hjälper till med komplicerad engelska.

                           Läromedel i Speaking School där siffra
                            nr 3 blivit "träffad" av geckoödlebajs.

                                          Lena och några grabbar kör lite volleyboll.

                                 Ellen har inte svårt med att hitta på aktiviteter trots att
                                      kommunikation via språk inte alltid är så lätt.

                                       

                               Ofrivillig paus från Speaking school då grannen till skolan
                           bestämt sig för att elda upp dagens skräp vilket rökfyllde hela stället.
                            (det höll ju myggen borta en stund i alla fall)

                                 Lena förevisar att det visst går att plocka upp glasbitar
                                  och skräp som ligger på marken.
                                  En sak som de flesta här inte verkar förstå.

                                         En påse med Lego i present från Sverige.

Fortfarande lektion i engelska.

                                   Ellen blir "kidnappad" och kittlad till allas förtjusning.

                                          Lena visar bilder hemifrån. Mycket intressant.

                                                       Guldsmedslärlingen.

                                          Arbete pågår.

                                          Smidesverktyg mm.

                                     Denna flicka bor alldeles intill Speaking School.