Jag gör ett arbete i engelskan som ska handla om hur det var här i Kambodja förr och vad det är för skillnader mellan då och nu. Jag valde att intervjua Mr. An med tanke på att han har levt länge och att han verkade ha mycket på hjärtat. Som man gör innan en intervju så hade jag förberett några frågor och var ganska taggad för en intressant och spännande intervju. Men allt som denna glada man varit med om som jag fick höra var helt otroligt jobbigt...
Han berättade bland annat om när han, under de röda khmerernas regim, blev utskickad från Phnom Phen och ut i arbetsläger där de fick gå upp 03.00 på "mornarna" och jobbade nonstop med att gräva dammar till 22.00 på kvällarna. Mr. An var en av åtta syskon och så hade de självklart en mamma och pappa, men han var den enda som klarade sig. Alla andra i familjen dog. Hans båda bröder och pappa blev skjutna, en av hans systrar dog av undernäring och hans mamma blev sjuk. De sista två systrarna hade turen att överleva lägren med blev mycket sjuka och dog ca ett år efter att de röda khmerernas regim var över.
Mr. An är nog den starkaste människan jag har någonsin träffat. Han har varit med om så fruktansvärt mycket hemskheter(inte bara det som hände under de röda khmerernas tid, år 1975-1979) och allt har han kämpat sig igenom. Vi pratade i över en timme så jag kan skriva hur mycket som helst av vad han sa till mig fast det kommer jag inte göra, för att jag vet att det är väldigt mycket unga människor som läser den här bloggen. Men att höra den här mannen prata om allt som har hänt och som har så himla lite av allt, kämpa för sin fru, sina barn och sitt eget liv(fortfarande) för att klara vissa perioder samt att hålla humöret uppe.. Han är en riktig kämpe.
Kämpen!
För att inte göra er alla lika deprimerade som jag själv så kan jag berätta att en del apmatning och kanelbullsätning har ägt rum idag för familjen Falk, det finns nämligen ett svenskt café här borta som heter "Starfish" där de serverar kanelbullar. Och när vi insåg att vi var sugna på kanelbullar så var det bara "Starfish" som gällde!! Senare på eftermiddagen så åkte vi till ett ställe där det vimlar av vilda apor som man får mata. Och förra gången vi var här i Kambodja så kunde inte jag följa med dit för att jag var sjuk så på min befallning så blev det att åka dit, herregud vad läskigt det var att mata dem för hand!!!
En väldigt försiktig Lova och en väldigt hungrig apa!
BEBIS!!
Hitta apan..!
Det finns alltid rum för glada miner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar