Hej alla läsare! Det är Britt som bloggar sista kvällen.Det är sorgligt att lämna alla barn och den underbara stranden men jag känner mig så nöjd, för det har hänt så mycket positivt. Jag är så stolt över det som vår Speaking school gör. Flera kvällar har de nya "lärarna" skött sina uppgifter mycket bra och de läser med de små barnen och hjälper dem på ett mycket bra sätt utan att vi behöver blanda oss i. Vi kan prata med de andra barnen som inte tillhör de lyckliga Palinspelarna den kvällen. I kväll var Pathyot, som går i åk 11,"lärare" för åk 7 och 8 och eleverna slog i lexikon och kämpade för att få rätt mönster och komma in i protokollboken. Vilken hit att jag fick med mig dessa Palinspel!!
I morse vaknade jag före min väckningssignal. Jag känner mig utsövd och pigg helt enkelt. Efter frukosten så gick jag fyra kilometer med fötterna i vattenplask och bara njöt medan vinden rensade det som fanns kvar i hjärnan.Jag bara älskar just detta och just då är jag i den bästa av världar och bara njuter. Dessutom såg jag hur en sittande ryska blev knådad på rygg och nacke av en stående massör och då bad jag om samma behandling och det var också en stor njutning. Badet var sedan OHHHHH! för det var lite kallare än på land(40 grader). Så kom Falkarna och rörde om. Ellen hittade som vanligt lekkompisar, två khmertjejer, som inte kunde engelska, men ingen kan uttrycka sig på alla andra sätt än med ord, som Ellen. HON kan leka som ingen annan och dessutom hur länge som helst. Så till tredje njutningen Amok Vedgetables. Det vill jag ha varje dag i resten av mitt liv. Vilken smak, och den varar länge. "Örlappera fladdrer" skulle en viss peson uttrycka det men det är min och Birgittas favorit på Bamboo Shack. Så återstår en njutning, att få gå tillbaka duscha och sedan träffa barnen. VILKEN DAG!
Tyvärr återstår nu packning. Jag hoppas att jag inte hittar något jag borde ha lämnat i kväll och inget jag letat efter av det, som jag trodde jag lagt ner. Dagen i morgon blir tuff med div. besök på platser som visar lidandet under Pol Pot. Jag stannar som vanligt utanför. Vill inte, orkar inte och mår dåligt och den obeskrivliga röran i Phnom Penh, kommer att få mig att längta hem. Planet går på kvällen och sedan ska vi lulla runt mitt i natten i två timmar på Bangkoks flygplats. Under flygturen ska sedan de gamla bortsorterade
tankarna och problemen tillbaka och byta plats med de nya njutningarna. Det kommer att bli kortslutning. Första veckan hemma drömmer jag om barnen här, vill gå och lägga mig 18.00 och gå upp omkring 4.00.
Jag har hållit ett lite avskedstal och i det ingick demonstration av tandborstning! Jag tog höger överkäke där jag har mest tänder, och så borstade jag allt där under det att vi alla, minst 40 barn, räknade högt till 30. Jag tror att alla förstod att två minuter är minimum, spotta och sedan inte skölja. Lördagsgodis och tre bananer på morgonen. I´ve done my duty. Ibland känns hela jag som ett "måste". Okunnighet och oförstånd präglar detta folk, som är så fulla av vänlighet och kärlek. De äter vitamintabletter istället för sin fantastiskt goda frukt. Vi svenskar vet ju, men gör ändå så mycket fel och det är inte ett dugg bättre. Skillnaden är att de har varken råd att gå till en läkare eller tandläkare. Snälla älskade ungar gör som jag säger! Och vet ni vad, jag tror att de gör det, för de älskar verkligen oss och många grät i kväll. Peter hade filminspelning, så ni får säkert se, att de går in för att göra allt vi säger. Nästa gång vi åker så får ni hänga på! Det är en upplevelse som bara kan upplevas, aldrig beskrivas. Britt
Britt har leksaker från Leklådan som muar och bräker
hela vägen med tuc-tucen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar