hjälpkambodjasbarn : Den stora laddardagen.

Dag 10

Den stora laddardagen.

Vi sov tills vi vaknade.

Det har vi bara gjort en gång tidigare, så det kändes lyxigt.

Inte en vindpust och inget uppifrån heller så vi orkade bara gå till stranden framför hotellet.

Där är vi nästan ensamma numera.

Vi gör all träning i vattnet för det är både för varmt och för soligt att gå.

Vi vill ju inte komma hem med elefanthud.

Jag har kommit på många bra och jobbiga vattengympa-rörelser.

Sanden är så perfekt på botten men ibland sätter jag foten på en ”komocka” och tycker lite synd om den som bor där och har byggt och garnerat så snyggt.

Det blev mycket upp och ner i vattnet och fram och tillbaka på stranden för frågorna till en tipspromenad klurades fram i min hjärna när jag rörde på mig och endorfinerna rann till.

Birgitta tog ett kort som hon kallar” Den gamla och havet.”

” Den gamla och havet.”

Jag läser en deckare på danska eller norska.

Det går inte så fort och jag är förundrad över hur många ord det är som skiljer och som jag får gissa mig till. Birgitta är inne på franskt 1800-tal??????ifall någon undrar.

Tipspromenaden a la Korpen är klar men inte utskriven på engelska och tipslapparna inte gjorda.

MEN vi är på G och närmar oss dagen S som i Success .

OK jag medger att jag är nervös.

Ingen i det här landet har gått en tipspromenad.

Var fick vi det ifrån?

Vi laddade på stranden för ett möte med huvudrektorn om extra matte som våra barn går hem till läraren och får. Från den 15 maj är det slut med det. I en privat skola ska inte sådant ske och vi blev bemötta med respekt och tacksamhet. Han förstod direkt att vi aldrig skulle kunna förklara för sponsorer att man betalar för skola på heltid och sedan extra matte på kvällstid hemma hos läraren. På den del av skolan där han själv arbetar är detta förbjudet och han visste inte om att det har fortsatt på den skola där våra barn går. Vad SKÖNT att vara av med det problemet.

Sedan kom det roliga.

Hembesök till två små barn som fick pengar.

Föräldrarna hamnade nästan i extas.

Nu kunde det läckande taket lagas och barnen kunde få skor.

Jag förstår känslan och lyckan hos dem.

Det är nog varje människas dröm att det plötsligt bara ska ”regna” pengar till det som man aldrig skulle kunna spara ihop till.

I kväll övade vi på de barnens uppträdande och Sreysor spelade med Kimsry på ett hittills aldrig skådat instrument.

Vi ska köpa det och Birgitta ska träna in Gubben Noa.

Jag ska ”sjunga”.Jämfört med tjejernas framträdande blir det en antiklimax.

Vi får ta det när vi bara har eleverna på prisutdelningen på söndag.

I dag lekte vi -Hur mycket är klockan farbror Lejon? och -Alla ekorrar byter bo

Då använde vi alla stolar som vi numera har.