Sista dagen igen! Mardrömmar!

Hej igen!
Förvånade?
Sonen har just talat om för mig att det var mitt fel att bloggen försvann.
En dator konfigurerar inte av sig självt.
Jag har tryckt på något i högra hörnet.
Jag är alltså inte oskyldig bara okunnig.
Det är lite synd om de som hjälper mig att rätta till mina misstag.
Tack Wee( Mrs An) och Peter!

Fick sota direkt för mina misstag.
När någon spolar på toaletten bredvid ( där du och jag bodde Susanne, minns du att vi fick duscha snabbt för att inte vattnet skulle rinna in i rummet), så bluppar det hos mig.
Alltså blupp, som när man har en gummisug i en vask.

I natt bluppade det och upp kom en kloakråtta.
Först sprang den in under sängen och där fick den vara men nyfiken som den var så klev den upp i sängen och sprang över mig.
Jag skrek!
Den var våt och luktade illa.

Vaknade och undersökte gallret i golvet.
Det satt fast, locket på toan var på och vattenmagasinet låst.
Inga blöta fotspår i sängen heller.
Kanske är det mina klänningar som luktar kloakråtta.
Jo, det luktar inte gott i garderoben och i vissa plastpåsar.
Inga torkmöjligheter mer än på stången till duschdraperiet och där hänger mina badkläder som alltid duschar på golvet med mig.

Johnny har feber och jag är trött efter nattens händelser.
Vi har inte varit på marknaden och inte handlat någonting.
Det måste nog vara rekord.
Saknar inte shoppingbiten.
Vi ska ”parkeras” på Starfish i väntan på avfärd.
Det är stadens oas, där man blir lugn och känner sig som hemma i Sverige en skön sommardag.

Vet ni vad jag gjorde när jag upptäckt att minneskortet saknades?
Jag letade på en ”smuggelbulle ” i handväskan.
Jag har laddat den igen i fall att..... Hittade inget annat ätbart att ta till i katastrofläget.
Var ju dessutom tvungen att tänka ut en ny lösning med MR.An.

Hemma finns det så mycket att ta till trots att det inte är någon fara på taket.
Jag tror att det är nyttigt att kliva ut ur tryggheten då och då och att ta sitt straff när det är befogat, men det känns i hela mig.

Avslutar med citat av Lekoun
" – I think that you look just the same as the first time I saw you."
Det kan tolkas på två sätt, jag var gammal i förtid eller att jag bibehållit mig bra.
Just nu väljer jag det sista men i går var det första nära.
Tekniska problem får mig verkligen att känna mig gammal.

Vi ses snart.
//Britt

Sista dagen....Bra, dåligt, bra DÅLIGT.

Sista dagen
Bra, dåligt, bra DÅLIGT.

Det finns ingen back-up i sängen bredvid.
Den person fattas som borde säga, Britt du har väl inte glömt.....
Men det hade jag gjort.
På datorn,

Där man kan stoppa i ett minneskort på sidan av datorn, ni vet.
Intet ont anande började jag ta massor av bra kort på en frukost betalad av mig bara för att vi skulle få bra bilder.

Det var när jag skulle ta bilder inomhus, då såg jag en liten text- NO MEMORY CARD.
Hela världen rämnade.
Den hade kunnat förbli hel om jag vetat det tidigare och använt telefonen.

Jag har varit så arg på mig själv, så jag fick springa i vattnet tills jag nästan inte orkade gå upp.
Övriga badare undrade säkert vad ”tanten” gjorde men det var inget ”ljushuvud” som sprang bara en glömsk arg tant med ljust huvud.

6.50 var det dags för ny frukost, (betald av mig).
Den var lika god men för ett mindre antal elever.

Stackars Mrs.An, laga en frukost till.
Det kostade mig mina nya träskor.
De passade henne så bra.
Hon behöver dem.
Flip-flop är inte fotvänliga och fixar inte regn.

Mr.An har blivit bra på att grilla.

Äggen som stekts inne...

...och som hugges upp med fläsket

Så här såg en portion ut, Mrs.An lägger själv in grönsakerna
som hälls över riset så att det blir jättegott

.

Å, så gott

Tacksamma matgäster. Lämnar aldrig något kvar.

Mony tar vatten i sin petflaska.

På kvällen var vi sedan inbjudna på mat till Mr.An.
Det var kyckling och fisk.
Kycklingen var hans egen och mycket god.
Efter doppning i kryddfatet var den utsökt.

Jag har fått utökat luftdrag i min klädsel.
Inget sitter åt längre.
Ingen matlust i värmen.
Behöver nog bara sätta mig på planet för att fettdepåerna ska fyllas på igen.

Johnny kom nyklippt till kalaset.
Borde ha gjorts första dagen.
Det kostade 3$ för klippning och rakning.

Lite synd på kycklingen som visserligen rymmer
och skitar ner men som älskar mina träskor tyvärr och tår.
Kul typ

Sedan var det dags för kören som också dansade.
Snart dansade alla runt bordet.
Vet hur de gör så nu och det är så kul.
Lite linedance och twist och jag var skyblöt av svett.

Kören.
De älskar att sjunga och har inga större anspråk att låta bra.
Älskar just det av någon anledning.
Alla som hört mig sjunga ler nu.

Lycklig

Också lyckliga

Men vad tänker Mailee?

Chanlida

Dagens bloggare Chanlida kommer att kortas ner för när Peter skulle kopiera över texten bestämde sig datorn för att konfigurera och mitt framför ögonen på oss snoddes hela texten.

Jo, den var sparad och jag ser den framför mig sväva i rymden.
Fick skriva om allt.

Det var dagens andra DÅLIGT.
MEN den här gången oskyldig.
//Britt
________________________________________________________________

Hello! My name is Chanlida. I´m 16 years old. I have been to my home land to celebrate Khmer New Year together with my relatives. We played traditional Kher playings, had lots of food and then we danced round a big tree all the village together. I love to go there but can just do it two times every year.
I want to study hard to become a film director, I have borroed a book from my teacher how to write a film and I have started to do that. I want to make many films about my country and the poor people who lives there. I want the whole world to know about Cambodia and the people I like so much.
In my free time I do my omework and stay with my friends. I like to read books and look at TV. I´m a teacher in Speaking School and that is good because I´m shy and afraid to speak myself. I can speak with the students in my group so that is good training for me too. I hope that my future will be better for me than my parents, more exiting. From me Chanlida

________________________________________________________________

Här i landet annorlunda finns det så mycket att skriva om.....

Sitter här under ett parasoll på stranden och funderar på hur jag ska inleda denna min första blogg.

Känns lite för varmt för ett hurtfriskt ”Hej!” men men nu är jag i alla fall igång, som ni förstår så är det inte Britt framför tangentbordet idag utan Johnny.

Här i landet annorlunda finns det så mycket att skriva om allt från flygvärdinnans ”Please take of your belongings before leaving the plane.” vilket kan misstolkas, ungefärligt översatt: Ta av dig dina tillhörigheter (kläder?) innan du lämnar planet, till alla fantastiska och annorlunda människor man träffar när man vandrar runt på stranden en kväll.

Det finns mycket jag skulle kunna skriva om men det jag nog ändå känner betyder mest är nog glädjen som jag har fått uppleva från barnen och ungdomarna här.

Det fantastiska i att plötsligt en förut blyg och tyst tjej helt plötsligt med ett glatt leende kommer fram och vill prata och höra henne beskriva vad hon vill göra med sitt liv.

Känslan av tillgivenhet och samhörighet jag kände då flera av barnen och ungdomarna kramade om mig efter en dag av lek dans och skratt när vi var på väg hem.

Denna spontana öppenhet och vilja att inkludera mig i deras gemenskap är mer speciellt för mig än allt jag fått uppleva både under denna och tidigare resor till detta udda men magiska land.

Denna inbjudan att vara delaktig, finns inte bara hos de barn och familjer vi stöttar här utan  finns hos många man möter här nere, och det är nog det som jag kommer bära med mig i minnet lägre än något annat, det och längtan att återvända igen hit.

Detta trots sönderbrända knän och elaka strandlusar vill jag bo här länge.
//Johnny

________________________________________________________


Egentligen behöver inget mer sägas. Känslan min son uttrycker har jag också.
Vi, ”lärarna” och jag har jobbat stenhårt i em.
Vi gick igenom allt som finns i bokhyllorna  av material från Sverige och de fick sedan redogöra för sin närmaste planering.
Nu kommer jag inte längre.
Jag får utvärdera och ta nya tag om sex månader.

Specialundervisning eller ikappläsning.

Infört specialundervisning.
Sreysor ska ta hand om de elever som fick börja private school på högstadiet utan att ha läst engelska mer än något år sammanlagt, dvs när det funnits pengar att betala med.
Jag är helt övertygad om att Sreysor lyckas bättre än lärarna och dessutom behöver hon pengarna.
Hon ska också stötta lite i andra ämnen, om de inte förstår.
Tillsammans är vi starka och i det här fallet har mamman gjort allt för att vi ska stötta barnen när familjen inte förmår. Hon har stått i kö flera år för sina barn men det har inte funnits sponsorer.
Nu började en tjej att jobba och då kunde två börja för de pengar som fanns kvar av hennes avgift.
Vi har bestämt att bara ta in syskon men det finns det gott om, så vet ni någon ny sponsor är jag tacksam.

Ny konsert i kväll.
Inga problem med underhållningen här.
-Do you feel good? frågar sångerskan. Klart jag gör.
//Britt

HAPPY new year to everybody!
Visst blir man happy när man ser Sopear.

Lika lycklig blir jag när jag ser Dawin i
Crazy Mikes (Mikael Nilsson) skänkta tröja

Min middag. Jättegott! Gissa vad? Jo, grillad svärdfisk.

.

Johnny har lyckats igen, dvs att inte fatta att solen rör på sig.

Kolla den sneda ölen. Mycket öl säljs här men inte sned.

Det är bordet som har en förhöjning, kanske har plankorna rest sig av för mycket regn?

Min massör bestämde sig för att fixa mina naglar.

Hon bestämde också färg och dekoration. Rynkiga händer behöver vara lite snygga i toppen.

 PUH, det känns som om hon tagit kommandot över mig.

Men, det är bara hon som kan tränga in på djupet i mina muskler.

De andra som försökt har inte haft kraft nog.

Två dagar kvar av läkande??? behandling sedan..?

Dag 13 Pagoda och Linedance

Hej! Fick ta på mig finklänningen igen den med lite ärm, köpt i finsk butik (Helsingfors) för medelålders välväxta kvinnor.
Jo den har någon form av drapering på magen som ska dölja men ändå se fint ut.
Hade ingen vit spetsblus, vilket nästan alla kvinnor hade.

Sopeak berättade i går att hennes mamma hade gjort olika mat och köpt blommor och presenter.
Allt detta bars fram till en massa munkar som välsignade allt och sedan behöll presenten, inslagen i fint cellofan.
Jag såg att det var nya flip-flop underst och resten var enligt Mr.An det som munkar behöver, typ olja, kryddor, och tvål.

Två familjer med massor av olika gåvor

presenten till munkarna

Så bar det av till matfördelningen.
Ris på fyra ställen och olika maträtter på andra.
Sedan var det ljus och rökelsestickor som skulle tändas.
Khmerpengar offrades också men de är ju nästan inget värda.
De skulle gå till att reparera pagodan.

Nunnor sitter och väntar på mat

Lily delar ut ris.

Det kommer nog att räcka till alla

Vet inte vad jag kände inför det jag såg.
Kanske är det en tradition, ett måste som ska göras på ett visst sätt.
Själva tron tycks mindre viktig men buddism är kanske lika mycket ett levnadssätt?

Hela Buddas levnadshistoria finns på fina målningar i taket och på väggarna

Traditioner ändrar man inte på.
De måste vara som förut även om de kostar otroligt med pengar.
Banker är inget för fattigt folk.
Nej, det är som i gamla tiders Sverige när det fanns växlar.
Man lånar av varandra eller någon rik som tar procent.

Mr.Ans fina hus ägs av dottern i Phnom Penh, hon som är gift med en fransman, som har någon form av UD-tjänst.
Hon har också bekostat ett datorbord och de fina plattorna på sidan om huset.
Tack snälla!
Där har vi undervisning nu och Linedance i dag.
Lite hönsskit var det men......perfekt för dans.

Inte samdansade än

Det var svettigt för alla. Bytte linne i pausen.

Det var svettigt men fungerade och de tyckte att det var kul.
De kunde en dans förut, nu kan de tre.
Vissa behöver träna mer och det gör de säkert på nästa fest.
Visade dem lite gympa, så de vet vad jag sysslar med.
På tok för varmt bara.
Tänk om du kunde visa zumba Marie!
Undrar om dessa blyga tjejer och killar skulle fixa det?

Utmanade killarna i ”plankan”.

Mr.An kunde inte låta bli upptäcket vi när vi kollade på korten.
Avslöjad!

Några hembesök kvar, men många hälsar på släkt på landet över helgen.

Kom inte till stranden förrän 13.00 och fick nästan ovett av min massör. Gav henne hela mig idag som tröst. Det är ”pang på rödbetan” numera. Hon vet precis var det gör ont. Kanske, kanske kommer hon att fixa ”målaraxeln”?

Nästan inga onda punkter kvar men hon gav mig ett rejält blåmärke under armhålan.
Det stora ”ägg” hon hittade där var otroligt smärtsamt att få bort.
Ska aldrig mer tillbaka heller.
Hon ska heller aldrig mer få tillgång till vänster hålfot.
Känner mig avslöjad, nästan som en öppen bok och jag stinker tigerbalsam lång väg efter behandlingen.
Blir nästan drogad.
Allt utom magen,(tyvärr kan hon inte få bort den) för 8$ och hon går sannerligen på djupet.

Johnny skulle ha bloggat i dag men jag glömde ge honom datorn.
En svensk kan ju inte skriva för hand längre och hans skrivstil är oläslig.
Han skötte musiken och kameran i dag, gör mig sällskap varje frukost och middag, så det skulle vara ensamt värre utan honom.

Ingen i hela världen kan ha det så bra som jag.
Så känns det just nu.
Dessutom konsert i dag också ,50 m bort på andra sidan gatan.
De spelar så glad musik och inte högre än att det är OK.
Där skulle jag vilja dansa.
Jag har svårt att sitta still och skriva.
Får man må så här bra?
//Britt

Vill ha dessa blommor i min trädgård.

Dag 12 Happy New Year Kambodja!

8,15 hade jag ätit frukost för jag ville vara med när ljusen på offerborden tändes.
Då kom en stor gul fjäril flygande och jag blev bara helt tagen.
Kanske kom gudomligheten i form av en fjäril.
Den var så stor och vacker.
Vad vet vi egentligen?
Om gudomlighet ingenting men jag fick en känsla av att ” något” var närvarande form av en vacker fjäril.

Fjärilen ville inte vara med på kort

Det kryllade av folk på stranden som både badade och bara strövade runt och fotade och åt och umgicks.
Jag körde mitt program för jag var nästan ensam först.
Många badande vill prata med mig, så då är det inte så lätt att jobba.
Undrar säkert varför jag inte simmar men min rygg vill inte.
Jo, ryggsim men i detta salta vatten blir håret en rishög och så är ju sikten dålig bakåt.
Tänk om jag skallar någon!
Typiskt utlänning skulle de tänka, bara ånga på.
Här tar vi det lugnt och njuter av att bada.

Här ser ni motsvarigheten till glassbilen.
Jo, den låter också men spelar snällt och bedjande.

Världens vackraste bukter har kommit upp nyligen.
Delfinerna som satt här förut,har fått flytta till stranden.

Det som också har hänt är att ”barnfamiljshuset” har fått färg och är så flott för inte tala om inuti.
Här bor 20 personer och det har nyligen rustats för stundande bröllop.

 Farmor visade runt så stolt.

Andra får nöja sig med en rutten brädhög för reparationer.
Ägaren till Sokhys och Lilys hus äger också bilen. Suck!

Fia med knuff och böter

Vi har lekt i tre timmar och det var kul. Hade blandat allt möjligt men vi började med Fia med knuff och böter.
De hade 10 pluppar var och fick böta en för varje khmerord som sades.
Det kallar jag Speaking school!
De klarade att parata engelska hela tiden mer än en timma.
HURRA, HURRA. Där tänkte du till Britt.
Nu ska det införas så snart de spelar något. ( lite böter blev det men ingen förlorade för att plupparna tog slut.)

Himlen är helt fantastisk.

Den är full av rislyktor, som gör sällskap med fullmånen. 

Konserten utanför hotellet är också bra och helt gratis för oss.
Ibland har vi tur.
Hotellets el orkar bara ladda datorn till 46%.
I går tog det Peter 20 timmar att ta hem bilderna, så vissa togs bort.
Ibland kastar internet ut mig, så jag måste hålla mig vaken tills allt är klart.
Kan fylla en hel sida med bara trassel men...det tycks ju funka till slut.

Och det blir jag ibland SLUT. Britt



Dagens bloggare Sopheak

My name is Sopheak. I´m 13 years old. My father drives tuc-tuc and helps Britt. My mother cooks breakfast to all children. I have a younger sister. Sophoung 10 years old.
Today we all went up and prayed to the godness at 8.15. We prayed for a good year, long life and happyness, nobody to get sick and die and for more mony. Then we had breakfast and I read a book and looked at TV. They sent from Phnom Penh. Then I started to wait for Britt. We will play and that is fun. She can do so many funny things with us. She is my sponsor and I hope that she will come for many years more.
Tomorrow we shall go to the pagoda with her and show her how we do.
Hope to se some of you sometimes! Sopheak

Dag 11 Tänk att det kan kännas så skönt att vakna ”dagen efter”!

Jag vaknade nöjd. Nöjd med att festen blivit så lyckad  Den känslan har jag haft hela dagen och det har gett mig extra energi.
Kaffet var bara starkt i dag och gick att få ner sittande.
I går fick jag bottenskrapet i termosen och fick stå upp för att det skulle rinna ner.
Därför blev det te.

Funderade i natt på var jag lagt pengarna. Ingen deposit box på rummen.
Känns som om hela hotellet är en med kameror överallt. Men, pengar som ligger framme är dumt så....jag stoppade dem någonstans när jag gick till stranden ,men var? Leta, leta eller tro att jag varit smart och lagt dem där jag skulle hitta dem spontant.
Visst, de var i min ”torkasvettlappspåse”.
Där är jag ju varje dag innan jag går ut. Blev så glad att jag tänkt.

Tränade i en timma i vattnet. Höga knän till hakan, eller det känns nära men lite dåligt ser jag. Kick i rumpan 100 före och 100 efter löpningen. Jag blundar och ser en bild av att det är så nära, i alla fall med höger häl.

Jag korsar ett knä framför och stoppar det nåstan i armhålan, sedan tar jag  samma ben bakom och försöker lägga en skinka på den andra. Märk väl ordet försöker. Vattnet hjälper till att lyfta, så det är bra träning för min stela rygg. Försök själva i sommar!

Gått runt med Mr.An på em. till många hem. Kommit halvvägs ner på jorden igen men där måste jag vara, för att inse vad som behövs.
Försökt att förstå vad housekeeping är och hur man får betyg i det. Först visste ingen vad det var och ingen hade en aning om hur läraren satte betyg. Gräv inte för djupt Britt! Kan nog inte låta bli nästa gång i alla fall. Det måste ju finnas en kursplan.

Skaypade med fam. Falk och flera barn.
Vissa är jätteduktiga att prata. KUL!

Skypar med barnen.
Karlskoga - Sihanoukville
Tack för att det finns så bra teknik.

Roligt har man ofta när man pratar med varandra.

I morgon vill alla leka 16.00 – 19.00. Då kommer myggen.Tur att jag har lekböcker med mig men också ett huvud som älskar att hitta på. Det blir nog ändå en natt med mycket klurande. Klurar just nu på om i hop sitter ihop eller ….

 I morgon har jag bloghjälp igen.

Vi hörs då. Britt

Dagens kommentar.
- Varför skickar hon mer pengar? Jag har ju mycket kvar av de gamla.

Sagt av Lekoun som studerar i Phnom Penh.
Så skönt det låter i en Smålännings öron.
Här slösas inte.

Andra har fått det fint som Pen Nat och Raksmei. Familjen sålde sitt hus och har öppnat en bar i sitt nya hus där de också bor. Davin bodde här förut och fick smälla upp ett ruckel( se blogg dag 9).

Alla städar överallt inför morgondagen.

Storebror hjälper till att fixa ett leende.
Jag ville ha det för att visa de söta gluggarna men...I det här landet skrattar vi inte framför kameran.

En form av offerbord som också pryddes med ljus. 8.15 i morgon kommer en form av guddomlighet och vill ha olja. Astrologer har bestämt vad denna andeväsen vill ha i år. Efter tre dagar får familjen äta upp resten utom oljan.

Oljan som ska offras.

Något händer utanför hotellet. Det ska bli en konsert i morgon tror jag.
Då kan vi sitta på altanen för sova är nog omöjligt.

Hotellets offerbord. Oljan i fyra glas som inte syns på kortet.
Inga kommentarer om resten.