På denna blogg kan du följa våra insatser tillsammans med våra barn i Sihanoukville, Kambodja.Från början ett ideellt initiativ av Britt Strinnholm. Nu har vi bildat en ideell förening - Hjälp Kambodjas Barn. Vi vill skapa goda förutsättningar för barnen att gå i skolan. Vårt fokus ligger på utbildning i engelska så vi har startat en "Speaking School". Bidrag som oavkortat går till verksamheten tas tacksamt emot på bankgiro 691-1275. www.mockelnforeningarna.se/hjalpkambodjasbarn
fredag 18 april 2014
Sista dagen igen! Mardrömmar!
Hej igen!
Förvånade?
Sonen har just talat om för mig att det var mitt fel att bloggen försvann.
En dator konfigurerar inte av sig självt.
Jag har tryckt på något i högra hörnet.
Jag är alltså inte oskyldig bara okunnig.
Det är lite synd om de som hjälper mig att rätta till mina misstag.
Tack Wee( Mrs An) och Peter!
Fick sota direkt för mina misstag.
När någon spolar på toaletten bredvid ( där du och jag bodde Susanne, minns du att vi fick duscha snabbt för att inte vattnet skulle rinna in i rummet), så bluppar det hos mig.
Alltså blupp, som när man har en gummisug i en vask.
I natt bluppade det och upp kom en kloakråtta.
Först sprang den in under sängen och där fick den vara men nyfiken som den var så klev den upp i sängen och sprang över mig.
Jag skrek!
Den var våt och luktade illa.
Vaknade och undersökte gallret i golvet.
Det satt fast, locket på toan var på och vattenmagasinet låst.
Inga blöta fotspår i sängen heller.
Kanske är det mina klänningar som luktar kloakråtta.
Jo, det luktar inte gott i garderoben och i vissa plastpåsar.
Inga torkmöjligheter mer än på stången till duschdraperiet och där hänger mina badkläder som alltid duschar på golvet med mig.
Johnny har feber och jag är trött efter nattens händelser.
Vi har inte varit på marknaden och inte handlat någonting.
Det måste nog vara rekord.
Saknar inte shoppingbiten.
Vi ska ”parkeras” på Starfish i väntan på avfärd.
Det är stadens oas, där man blir lugn och känner sig som hemma i Sverige en skön sommardag.
Vet ni vad jag gjorde när jag upptäckt att minneskortet saknades?
Jag letade på en ”smuggelbulle ” i handväskan.
Jag har laddat den igen i fall att..... Hittade inget annat ätbart att ta till i katastrofläget.
Var ju dessutom tvungen att tänka ut en ny lösning med MR.An.
Hemma finns det så mycket att ta till trots att det inte är någon fara på taket.
Jag tror att det är nyttigt att kliva ut ur tryggheten då och då och att ta sitt straff när det är befogat, men det känns i hela mig.
Avslutar med citat av Lekoun
" – I think that you look just the same as the first time I saw you."
Det kan tolkas på två sätt, jag var gammal i förtid eller att jag bibehållit mig bra.
Just nu väljer jag det sista men i går var det första nära.
Tekniska problem får mig verkligen att känna mig gammal.
Vi ses snart.
//Britt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar