Omställning pågår.

Hej alla läsare! 


Sitter i mökret ute bland mygg och knott och annat som sticks och biter.
Nyss bet något till mellan två tår. 
Försöker döva det onda med deodorant men jag måste nog hämta min blå aloevera.

Jag håller på och ställer om i huvudet från engelska till svenska.

Blir så trött av att tänka och prata engelska en hel dag.

På morgonen letade vi badplats.
Det finns numera inte en enda bit strand kvar där befolkningen kan bada utan att betala för stolar eller beställa mat.

Kineser har köpt upp allt och bygger hotell efter alla stränder.

Jag blir så....... De förstör den här mysiga staden fullständigt.

Vi har hyrt fyra bord där vi, 34 barn och div. svenskar kan sitta och äta och leka, spela spel och bygga lego.
Det löste sig alltså men då hade vi letat på alla tänkbara platser.

Nu får vi göra som khmererna, sitta i skuggan på borden och titta på när de små barnen badar.
NEJ, vi ska bada, bada, bada och pyssla efter maten, leka på stranden och ha superkul.

Intelligens lär vara förmåga till anpassning, så vi ställer om till khmervanor, fast så svenskt som möjligt.

Det blev en chock att komma till Pathyuts hus.
Där var fullt men höns och ankor framför huset förut och ett kök, tvätt och uteplats.

Nu fanns det bara en vägg.

En gång på en meter ledde in till huset, om man inte använde båt på baksidan där det bildats en sjö.

Fy och åter fy så trist.
Förr låg vägen högre än husen.

Nu byggs husen över vägnivå, så att vatten rinner in i de gamla husen.

Det går att fiska bakom huset.

Dränering? Nu rinner allt vatten fritt och samlas lite varstans i små sjöar.
Stackars människor som måste bo i skiten.

Enda ingången till Phatyuts hus.
Knappt att motorcykeln kommer in.

Här lagades mat förut och här bodde höns och ankor.

Nu är det en meter till husväggen.

Vi talade länge med Pathyuts bror som är engelsklärare.

Mycket intressant och lärorikt.
Vi sår frön om möjligheter och han förklarar omöjligheter.
Om tio år finns kanske fler öppningar för att undervisa på ett annat sätt.

Nu saknas pengar till förändringar.

Fam. Kim. Storebror bor med fru hos svärmor.

.Vi fick ”lunch” rismuffins, rambutans och sojamjölk.
Omställning igen men det smakade ok

Suon Mengkorng heter en av de nya killarna.
Jag besökte hans hem i dag.

Där bor det två familjer på sex+fyra pers.
Maten lagas gemensamt och alla sover på övervåningen tätt intill den mycket dåliga men livligt trafikerade gatan.

Bakom huset en kloakbäck eller....jo där rinner nog det mesta.

Tillväxten på barn är i alla fall god så fler sponsorer önskas om något år.

Mengkorngs fam. 

Med trilling flickorna och mamma.

Cykeln får ligga i köket.

Utsikt från köksgluggen

Thearys höna, på fel sida väggen,

hittar inte hem och kommer inte genom hålet.

Inte smart!

I kväll kom Lekoun från Phnom Penh.

Jipppii!

Nu kanske han och Johnny kan lösa dataproblemen.

Laptops finns men hur ska vi fixa internet så bra och billigt som möjligt?

Pathyut kom och visade upp sin begagnade motorcykel á 850$.
Nu bär det av till universitetet imorgon och om en vecka
börjar han som mattelärare i åk 7 – 9 i en skola på landet.
Lycka till!

Nu har det slutat klia mellan tårna.
Det går alltså lika bra med deo.

Klia är totalförbjudet.
Inga små sår på fötter och ben, som får vatten blandat med hönsbajs på.

Den effekt som rump-gumpen hade i går har försvunnit.
Är man i min ålder erbjuds man en stol inom tre sekunder.

Känner mig svettig, plufsig och otränad.
Tänk att få köra ett gympapass! 
Vilken dröm! 

Tror knappast att jag orkar det när jag kommer hem med muffinsmage och sittrumpa. 

Mår så bra ändå.

//Britt