Hej alla läsare!
För fyra små barn var den här vanliga onsdagen kanske det största som hittills hänt i deras liv hittills.
Nu får de gå i privat engelsk skola och de tillhör hjälp Kambodjas barn.
Jag kan också förstå de lyckliga föräldrarna.
 |
| Vad rör sig i deras små huvuden? |
 |
| Jättestolta och lyckliga föräldrar som verkligen uppskattar det vi gör. |
”Våra lärare” ville ha kartkunskap och förstå klimat och varför det är så olika förutsättningar beroende på var man bor.
Vi lyckades sådär men vad kan vi begära när vi börjar från noll.
 |
| Vissa försökte men visst märks det att de är typiska tonåringar. |
Vi tog High Road till bakre delen av byn för hembesök.
Jag fick en chock när jag passerade Ratanas och Nizas hus.
Hur kan någon bo här med vatten även under sängen?
De ska flytta om en månad för de hyr bara tack och lov.
 |
| Ett nybyggt hus bredvid pressar in vattnet i det låga huset. Orkar inte tänka på hur det är att bo där. |
 |
| Jo, det var blött men en ” balanskonsnär” klarar allt. |
 |
| Kolla! Förut var de två husen lika. Så sjönk fam. Luns bottenvåning ihop och övervåningen ställdes på en ny grund. |
 |
| Visst är vi fina! Tom. Ett litet litet leende kan vi kosta på oss. |
 |
| Sophea hoppas att det börjar regna snart! |
// Britt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar