Möten i mängd!

Hej alla läsare!

Ingen sovmorgon i dag. Två skolmöten, fyra möten med våra elever, ett överlämnande och ett kinesiskt WAO med high five klapp.

Vi började på Regent School och nu var hon, på exp. där, hon som har koll på läget och pratar fortare och mer om allt hon vet än någon jag träffat.
Hon har hög utbildning och förstår konsekvenser och vad som kommer att hända här när fem. milj. kineser har anlänt.
Så många har lovats plats i Kambodja.
Det blir var fjärde inv.

Hon berättar att centrum för onlinespel flyttat från Filippinerna hit men att alla som inte har licens, snart måste sluta.
Många hus är fyllda med kineser som sysslar med just detta.
Endast casinon kommer att bli tillåtna och nu finns 80st.

Det vansinniga byggandet kan alltså ta slut och då....

Skolavgifterna på Regent kommer att vara de samma för våra barn eftersom de inte höjs för oss, som sysslar men hjälpverksamhet.
Bra va!

Leveransen var en del av Speaking School till Starfish. Där landade vi åter senare på em. och då spelade vi Fia med läraren, dvs. mottagaren av allt vi äger. Det känns helt ok. men frågan är om vi hinner gå igenom allt.

Två lyckliga elever, Molina och Kimheng, kom hem till Mr.An. De har flyttat långt från centrum. Tänk vad lätt det går att prata med elever som gillar att gå i skolan och har bra skolresultat.

På Antaractvib hade vi ett långt samtal med ställföreträdande rektor och en lärare, som kände våra barn väl och hjälper några av dem, som inte har så lätt att ta in kunskaper. Utan examen är det svårt att få jobb och komma in på annan utbildning men hur ska vi kunna avgöra om det finns en chans att klara examen i åk 12. 

Skolavgifterna på Antaractvib har tyvärr höjts eftersom allting i samhället har det. Här gäller ingen välgörenhet bara kanske 10%.

Våra två nya tjejer träffade vi på den kinesiska skolan. Den äldsta jobbar heltid där nu på lovet och den yngsta, som går i åk. 7. tar kurser. Både engelska och kinesiska är snart nödvändigt att kunna i den här staden för att få ett bra jobb.

Det sista mötet var i trappan. Jag fick sällskap i mitt trapprace av en kines i rosa badshorts och bar överkropp. Han bara följde efter både ner och upp och när jag vände ner igen, så fick jag både good och high five och ett smile. Klart att jag var lite rädd men jag blev ändå glad för erkännandet.
Motion lönar sig alltid.

Jag lyckades få ut pengar på ATM och köpte av bara farten en ny handväska.
Så kan det gå när inte smålänningen är "på."

Dagen blev bra och jag är nöjd. Britt