Vilken resa!

Hej alla läsare!

Vi är framme.

Sista bilresan på normalt fyra timmar tog sju och det vi såg vid famkomsten gjorde att vi ville åka hem på direkten.

Sihanoukville har tredubblats och står inte att känna igen. I Sverige tar det tid, år att bygga stora hus här går det på några månader.

Vi åkte genom Chinatown, en helt ny stadsdel och vi bara bävade.

Till slut kom vi till en oas, vårt mysiga hotell Spayhiti och där väntade Mr. An. Tryggt!

Fina rum med uteplats, ja inget att klaga på här men nu ska vi snart ut i verkligheten.

Hur ska vi våga?

Alla vägar är sönderkörda och det tar numera en timma till centrum , dit man förut körde på 15 min..

Men, barnen väntar och vi också men kramar och 1000 frågor.

Vädret skiftar från sol till störtregn på nolltid. Varmt som alltid, ingen vet gradantal.

Försökte i går kväll förgäves tänka ut hur jag skulle överföra bilder tagna på min nya mobiltelefon till datorn. 

Hjärnan hade för länge sedan lagt av, för full av intryck förmodligen.

Med faster Ingrids hjälp eller egen förmåga ska det lyckas i dag.

Känner ert stöd.

Det behövs för nu kommer vi, precis som vi alltid gjort.

Vi är pålitliga även om kineserna tagit över.

Hej från Britt