hjälpkambodjasbarn : Torsdagen 8/11

Idag har jag tagit över stafettpinnen som bloggare. Jag, Wolfhard Pieske, och min fru Anita, glada pensionärer från Hammarö som är här för andra gången. Vi åkte en vecka tidigare, landade i huvudstaden Pnom Penh några dagar efter den populäre kungen Sihanouks död. Där fick vi uppleva hur tusentals svartklädda människor sörjde sin avlidne kung. Efter några dagar fortsatte vi med buss till Vietnams huvudstad Saigon(Ho Chi Minh City). Gränsövergången var okomplicerad - som svenskar behövde vi inget visum. Så kom vi fram till 9 milj. staden Saigon med 5 milj registrerade motorcyklar. Att korsa gatan kändes varje gång som en stor utmaning. Vi besökte krigsmuséet och de berömda Cu chi tunnlarna (mycket omskakande). Efter några dagar i Saigon flög vi vidare till paradisön Phu Quoc. Andra november anslöt vi till vår grupp i Sihanouk Ville. Levnadsstandarden och infrastrukturen är betydligt högre i Vietnam men det är i Kambodja man möter de glada leendena...
Igår - torsdag - var några av oss till UNICEF's kontor här i Sihanouk Ville för att sedan fortsätta till vår "nya" skola för att lyssna på en lektion i engelska - mycket imponerande! Den intensiva värmen och extremt höga luftfuktigheten krävde sina offer i gruppen. Gun insjuknade i feber och förkyldning och ska inte lämna hotellet idag. Vårt lilla charmtroll Ellen svimmade (på ett lämpligt ställe, nämligen i ett apotek). Ingen fara dock, hon kvicknade till efter en stund och fick vátten av bäste kvalitet. Vi var till tandläkaren med vårt 10åriga fadderbarn, eftersom hennes strålande leende hade avslöjat ett beynnande kariesangrepp i en framtand. Döm om vår förvåning när tandläkaren konstaterade inte mindre än 6 hål varav 2 eventuella rotfyllningar. Han lagade två hål omedelbart och idag följer fortsättningen... Kl 16 samlades vi vid Speaking school och barnen fick fina brevpapper och kuvert för att skriva (allternativt rita) till sina respektiva sponsorer. De utförde detta med stor inlevelse och vi kunde notera vilka stora framsteg som många hade gjort i engelska. Idag (fredag) är barnen lediga från skolan pga högtidsdag och i morgon är det Grand Final med bla prisutdelningar efter våra OS-tävlingar, sång och uppträdanden. Medan Britt, Janne och Bigitta inbjudits till en privat middag avslutade vi andra kvällen med en god måltid på stranden, som tyvärr stördes av ett pojkslagsmål. Efter modiga ingripanden av Lova och Anki upphörde kombattanterna. Som du, kära läsare, ser händer något oväntat varje dag....
Jag har rest under 50 års tid till över 100 länder men aldrig tidigare upplevt en sådan spontan värme och tillgivenhet. Här är jag mer än en ytlig åskådare utan blir delaktig i familjernas vardagsliv, glädje och beskymmer. Alla hjärtliga leenden, spontana kramar och handtryckningar går rakt in i mitt hjärta för att stanna. Tack Britt, som initierade detta och tillförde en ny dimension till mitt resande.